I torsdags samlades tusentals människor utanför Libyens ambassad i Kairo. Demonstrerade de mot Natos bomber? Brände de amerikanska och svenska flaggor? Nej, de ropade slagord mot Gaddafis massakrer på sitt eget folk, för enhet mellan den libyska och den egyptiska revolutionen. Hade de ingen kritik att rikta mot Nato? Jo, för att rebellerna inte får tillräckligt understöd, för att Nato så gott som lagt ned sina bombningar.
Ingen del av världen har lättare att fara ut i jättemarscher mot västerländska krigsföretag än arabvärlden. Nu: ingenting. Jag har till dags dato inte hört talas om en enda manifestation mot bomberna över Libyen, utanför Tripolis krympande dockteatrar. Någonting är inte som vanligt.
Intressant?
Bloggat: Röda Malmö, K & Å, Svensson,
I media: AB, DN1, 2, 3, SVD1, 2, 3, 4,
Läs även andra bloggares åsikter om Libyen, Tripoli, Benghazi, Kairo, Gaddafi, Ghaddafi, Nato, Egypten, Tunisien, Revolution
Upptäck mer från Socialistisk Politik
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.