Det går bättre och bättre för bemanningsföretagen i Sverige. Deras affärsidé är lägre löner, osäkrare anställningar och högre personalomsättning. När man jobbar för ett bemanningsföretag kan man i princip få lämna den aktuella arbetsplatsen omedelbart och när man inte är på en arbetsplats blir lönen i allmänhet lägre.
Genom att man ofta inte är med i facket eller i ett annat fack än de som är fast anställda på arbetsplatsen så luckras solidariteten och sammanhållningen inom personalen upp. Detta kan sen användas för att se till att löner inte höjs, att förmåner tas bort och att arbetsvillkoren försämras. Så sker också.
Ofta består inhyrning av personal av fler led, ett stort industriföretag hyr in personal från ett stort bemanningsföretag,
Proffice, Manpower, Poolia, Lernia och liknande bolag. Dessa kan sedan hyra in folk från mindre bemanningsföretag. På många arbetsplatser heter det att storföretagen anlitar underleverantörer, det gäller exempelvis inom underhåll på järnvägen och i byggbranschen.
I slutändan så anlitar man ofta polska eller litauiska företag med extremt låga löner eller bolag som drivs av kriminella gäng och gangsternätverk som har låga kostnader då varken skatt eller social avgifter betalas. Möjligheterna till brott av olika slag ökar och ofta blir resultatet också sämre kvalitet på servicen eller produkten hos de bolag som utnyttjar underleverantörer och bemanningsföretag.
Följden av bemanningsföretag blir alltså brottslighet, lägre löner, sämre arbetsvillkor, försvagat fack och ökad klyftor i samhället.
Det tycker uppenbarligen Metallfacket, som betraktar bemanningsföretagen som ”en bra inkörsport för unga och invandrare”, och borgerlig media är bra.
Insändare publicerad i Lidköpingsnytt 110828, skriven av Erik Edlund, SP/Lidköping
http://www.lidkopingsnytt.nu/2011/08/28/debatt-o-nyttan-med-bemanningsforetag
Upptäck mer från Socialistisk Politik
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.