Folk ska lära sig att veta hut

Det kom ett brev nyligen till socialminister Hägglund. Vårdfack och frivilligorganisationer skrev och undrade varför ett utredningsförslag från i maj om att asylsökande och papperslösa ska ha samma rätt till subventionerad hälso- och sjukvård som bosatta ännu inte skickats ut på remiss.
Utredningen föregicks av flera års debatt. Asylsökande har sedan 2008 rätt till ”vård som inte kan anstå”, en rätt som dock tolkas godtyckligt. Papperslösa personer kan bara få ”omedelbar vård”, och betalar den själva. Frivilligorganisationer som startat mottagningar för papperslösa beskriver hur cancersjuka eller tortyrdrabbade inte får vård i tid.

Migrationsministern säger att man måste se över kostnaderna i utredningens förslag – trots att utredarna redan konstaterat att fördyringen blir marginell. Uppenbarligen vill (delar av) regeringen stoppa förslaget.
Ett underliggande argument är att människor skulle komma till Sverige enbart för att få vård. Internationella studier ger emellertid inga belägg för detta. Sverige och Österrike var 2007 mest restriktiva av elva länder i Europa när det gäller vård till asylsökande.
Frivilligorganisationer lyfter också fram en rad andra argument: – Sverige underminerar innebörden av mänskliga rättigheter genom att inte respektera dem på hemmaplan. – Den medicinska etiken urgröps om vård inte ges efter medicinska behov. – Det är billigare att ge vård i tid än akutvård när tillståndet försämrats. – Stockholms läns landsting införde 2004 regler som ökade tillgången till vård för asylsökande, regler som samtidigt faktiskt har minskat kostnaderna för flyktingsjukvården.

Vägran att låta utredningens förslag gå vidare handlar nog snarast om det journalisten Maciej Zaremba kallat ”att lära flyktingar och andra papperslösa veta hut genom att vägra dem vård”.
Det är samma typ av logik som lett till att frågan om papperslösa barns rätt till skolgång förhalats i flera år. Eller bakom jämställdhetsminister Nyamko Sabunis förslag om att begränsa tiden för svenskundervisning för invandrare till två år – ett förslag som i veckan förkastades av remissinstansen Sveriges kommuner och landsting.

Den ytterst ogina behandlingen av asylsökande och papperslösa drabbar inte enbart dessa grupper. I förlängningen är det ett sätt att ”lära folkflertalet veta hut”. För det sker något med ett samhälle där uppdelningen mellan ”vi och dom” ökar, och där vi mot dom inte är fattiga i New York som protesterar mot Wall Streets girighet utan sjuksköterskan på vårdcentralen som tvingas avvisa en patient. Det skapas klyftor mellan samhällsgrupper som har samma intresse av god vård för alla efter behov. Det hamras in ett budskap om att ingen kan vara trygg då välfärden villkoras in i sina mest centrala delar.