”De enskilda får ta smällen”

Finanskrisen härjar i Europa men Volvo gör miljardvinster. Trots detta sparkas nära 400 visstidsanställda på fabrikerna i Tuve och Umeå. Orsaken är en svagt vikande efterfrågan på lastbilar nästa år. Hur ser facket på det?

Ett mönster är skönjbart. Arbetare kan anställas, arbeta upp vinst, sparkas, anställas, arbeta upp vinst. Det rör sig om omkring 200 visstidsanställda på lastbilsfabriken i Tuve och 170 på hyttfabriken i Umeå som står utan jobb nästa år. Ordföranden för IF Metalls fackklubb i Umeå, Jan-Olov Carlsson, menar att detta först och främst visar på otryggheten i visstidsanställningar. En otrygghet som framförallt drabbar unga människor. Samtidigt poängterar han att arbetarna i Tuve och Umeå åtminstone har en anställning till skillnad från dem som arbetar på fabrikerna i Skövde och Köping.

– Där har de inhyrd arbetskraft som bara får sluta, det blir inte ens notiser om det längre. Det är ett cyniskt spel, en hård cynism mot enskilda människor, säger han.
Enligt Jan-Olov Carlsson är det svårt att prata om uppsägningar i dagsläget, det handlar helt enkelt om visstidskontrakt som löper ut. Företaget kommer billigt undan medan den enskilde hamnar rakt ut i arbetslösheten. Taktiken att bara ha inhyrd arbetskraft ser han som ännu värre eftersom det innebär att företagen inte har något ansvar överhuvudtaget, de kan göra sig av med folk när de inte behöver dem längre, utan moraliska eftertankar, ansvaret ligger ju hos bemanningsföretaget:
– Det samhälleliga ansvaret har försvunnit och arbetsgivaren gör det smidigt för sig. De dikterar villkoren och fackföreningsrörelsen hakar på och är underdånig.

Facket anser att Volvo i det här fallet borde ha haft mer is i magen eftersom det går bra för företaget, vilket gör att det finns marginaler att ta av.
– De borde inte ha så bråttom att göra sig av med arbetskraft med tanke på de färska erfarenheterna från 2008 och 2009 då man började återanställa fyra månader efter det att den sista gick hem, säger Jan-Olov Carlsson och syftar bland annat på de över 10 000 Volvoanställda som fick gå i samband med krisen 2008.
Istället för att säga upp folk – eller låta visstidskontrakt löpa ut utan att förnya dem – tycker IF Metall att Volvo kunde börja med att låta de anställda gå ned i arbetstid, och satsa på vidareutbildningar så att det finns kompetent personal till hands när uppgången kommer.

Något som facket riktar väldigt skarp kritik mot är att Volvos bemanningsnedgång endast sker i Sverige. På Volvos Gentfabrik i Belgien får alla anställda behålla jobbet. Det beror på att landet har arbetsmarknadsregler som innehåller permitteringsavtal med statliga garantier. Det innebär bland annat att företag kan gå ned på fyratimmarsvecka och att staten subventionerar lönerna. Jan-Olov Carlsson förklarar att dessa regler, i samverkan med starkare anställningsskydd, gör Belgien till ett mycket tryggare land för arbetare än Sverige.
– Just nu så är de otrygga anställningarna priset för att vi har andra regler i Sverige. De enskilda får ta smällen. Permitteringsreglerna innebär att kollektivet gemensamt tar motgångar och medgångar men nu är det istället så att arbetsmarknaden skiktas och att de som är inne i systemet känner sig trygga medan de andra kastas runt som vantar i vinden, säger Jan-Olov Carlsson som menar att detta också leder till att fackföreningsrörelsen försvagas.
Frågan om någon form av permitteringsregler tas upp av IF Metall på riksnivå i årets löneförhandlingar.

http://www.internationalen.se/2011/11/%e2%80%9dde-enskilda-far-ta-smallen%e2%80%9d/