Erkänn Västsahara som suverän stat!

Under våren 2011 svepte en våg av folkliga protester fram över den mestadels av auktoritära regimer styrda arabvärlden, vilket hittills medfört att de sittande regimerna i Tunisien, Egypten, Jemen och Libyen tvingats från makten.

Även i Västsahara demonstrerade man med krav på att Marockos ockupation av territoriet skall upphöra. Då Spanien lämnade Västsahara 1975 invaderades det av Marocko.
Den västsahariska motståndsrörelsen Polisario svarade med att fortsätta kampen och förklarade i februari 1976 Västsahara självständigt.

Marockos ockupation har inneburit ett brutalt förtryck av befolkningen – med arresteringar, fängslanden, tortyr och försvinnanden. Konflikten med Marocko har också medfört att cirka 160 000 västsaharier idag bor i flyktingläger i Algeriet.
Marockos viktigaste bundsförvanter är USA och Frankrike, och med dessa stormakter i ryggen har landet hittills kunnat förkasta alla förslag om att låta befolkningen folkomrösta om områdets framtida status.
Västsahara är ur ekonomisk och politisk-strategisk synvinkel intressant som världens största fosfatproducent, därtill finns det omfattande mineralfyndigheter och troligen också olja.
EU profiterar också på Marockos ockupation genom att betala tiotals miljoner euro för att få bedriva rovfiske i vattnet utanför Västsaharas kust.

Sveriges har hittills vägrat att erkänna Västsahara, och utrikesminister Carl Bildt definierade nyligen ockupationen som en ” bilateral konflikt mellan Algeriet och Marocko ” .
Ytterligare ett exempel på Sveriges hovamhet gentemot marockanska propåer manifesterades under fotbollsturneringen Gothia Cup i Göteborg juli 2011, då Västsaharas lag inte tilläts tåga in med egen flagga under invigningsceremonin.

I november i år hölls ett seminarium i Stockholm om Västsahara, arrangerat av bland annat Riksdagens Västsaharanätverk. Västsaharas president och generalsekreterare i Polisario, Mohamed Abdelaziz, fördömde Marockos ockupation och exploatering av Västsaharas naturresurser som illegal. Samtidigt prisade han den fredliga kamp som Tunisien och Egypten bedrivit mot sina förtryckarregimer. Mohamed Abdelaziz fick också stöd på seminariet av folkrättsexperten Pål Wrange om att Västsaharas rätt till självständighet är självklar ur internationell juridisk synvinkel.
Till dags dato har Västsahara erkänts av 82 länder samt Afrikanska Unionen.

Ett självständigt Västsahara skulle sannolikt bidra till att de delvis avsomnade protestyttringarna i arabvärlden får en rejäl vitamininjektion till att gå vidare i kampen för utvidgade demokratiska och sociala rättigheter. Det skulle även ge råg i ryggen åt det palestinska folket i dess kamp för att vinna internationellt erkännande mot den sionistiska ockupationsmakten.
Som socialister reser vi därför parollen: Erkänn Västsahara- Afrikas sista koloni ! ”