Sossefjäsk för kapitalägarna

”Hennes verkliga triumf var att ha förvandlat inte bara ett parti utan två”, så summerade en av Margaret Thatchers närmaste män järnladyns bedrift på hennes 80-årsdag med Tony Blairs New Labour i tankarna. Frågan är dock om det inte var en grov underskattning. Naturligtvis är det inte Thatchers egen förtjänst, men en viktig följd av det nyliberala anlopp hon anförde är att de flesta av de partier i världen som arbetarklassen en gång byggde som ett värn mot överheten idag accepterat motståndarens idémässiga dominans fullt ut.

Sällan har Thatchers och hennes efterföljares triumf demonstrerats så tydligt som i Stefan Löfvens första programförklaring som nyutnämnd S-ordförande. Där kom inte något välbehövligt frontalangrepp på högerregeringens oblyga skattesänknings- nedskärnings- och privatiseringspolitik. Inget offensivt motprogram med satsningar på jobb, klimatomställning, gemensam välfärd och jämlikhet – reformförslag som det vore värt att kämpa för och som skulle skapa entusiasm bland de många som nu hukar i högervinden. Istället gav han sig med de snabbt bevingade orden ”Företagare är inget särintresse ” in i en tävling med moderaterna om vem som bäst representerar kapitalet. Och möttes av varma applåder från direktörerna i Svenskt Näringsliv och Svenska Dagbladets ledarsida.

Att Löfven en gång varit svetsare och inte någon högerstämplad ekonom typ Tomas Östros ger ingen anledning till att hoppas på en vänstersväng. Tvärtom har få fackförbund bidragit så mycket till att blanda samman arbetande människors behov av trygga jobb med företagsägarnas särintressen som Löfvens IF Metall. Att han nu upphöjer kapitalets vinstjakt till allmänintresse är helt i linje med denna undergivna inställning. Med en strategi som bygger på fortsatt fjäsk för kapitalägarna kommer Löfven säkert att slippa mediedrev av den typ Juholt fick uppleva. Priset för detta är att självförtroendet bland gräsrötterna trasas sönder än mer när partiledningen dömer ut själva tanken på motstridiga samhällsintressen. För motsättningen mellan arbete och kapital är ingen reklamslogan, det är den verklighet som arbetarrörelsen vuxit fram ur och som varje lokal facklig organisation måste motivera sin existens med inför varje ny medlem.

Med Löfven har socialdemokratin tagit ännu ett steg mot att förvandla partiet från en folkrörelse till en i mängden av borgerliga politiska maskiner. Avsaknaden av organiserad opposition inom SAP och ett vänsterparti som sitter fast i sin gamla dröm om att samregera med S gör det än mer angeläget att organisera motståndet mot de rikas särintressen i vardagen. Bara så kan vi vända den reträtt som de stora grupperna i samhället befunnit sig i sedan Thatcher och hennes anhängare blåste till strid mot arbetarklassen.

Intressant?
Bloggat: Svensson1, 2, Mullvaden1, 2, Kildén & Åsman, Röda Malmö,
I media: SvD SvD2 DN DN2 AB AB2 AB3 GP SkD Svt
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Upptäck mer från Socialistisk Politik

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.