”Vi vill stoppa åtstramningarna. De där inne är mot folket”. En femtonårig demonstrant uttrycker väl vad många greker kände i söndags när parlamentet samlades för att rösta igenom ett drakoniskt sparpaket, de utländska finansiärernas krav för att Grekland ska få tillgång till ytterligare ett nödlån och undvika statskonkurs.
I etablissemangsmedia framställs det ofta som att Grekland ”levt över sina tillgångar” och nu måste gå igenom en eklut även om det kommer att svida i många vanliga grekers skinn. Men det finns inget Grekland i största allmänhet som ”levt över sina tillgångar”.
Däremot finns det en parasitär överklass med enorma ackumulerade förmögenheter, en överklass som knappast betalar någon skatt alls. Den grekiska statsskulden ligger idag på 355 miljarder euro, samtidigt som beräkningar ger för handen att rika greker gömmer undan 200-600 miljarder euro på bankkonton i Schweiz. Därtill betalar de rederier som basar över världens största handelsflotta – och övriga större företagare – en löjligt låg skatt. Generellt ligger också det grekiska skatteuttaget långt under EU-genomsnittet. Dessutom är militärutgifterna dubbelt så höga som EU-genomsnittet och landet är världens femte största vapenimportör.
Detta – i kombination med den globala finanskrisen och de stora handelsunderskott som den tyska ekonomiska politiken alstrar i flera av eurozonens länder – är roten till den nuvarande grekiska krisen.
Idag är Grekland ett land med en växande fattigdom. Arbetslösheten har det senaste året ökat med över en halv miljon och passerat 20-procentsstrecket. På det sociala planet uppstår det en mängd tragedier när välfärdsväven rivs sönder, exempelvis har självmordsfrekvensen det senaste året mer än fördubblats. All åtstramning gör också bara ont värre och fördjupar krisen.
Sedan 2009 har strejker och demonstrationer följt slag i slag i Grekland. Dessa mobiliseringar har dock inte kunnat rubba maktens agenda av ekonomisk liberalisering och åtstramning. Att det största polisfacket deklarerat att man tänker utfärda en arresteringsorder mot de representanter för EU, ECB och IMF som snart kommer till Aten för att förhandla med den grekiska regeringen ger dock en fingervisning om att kampviljan är hög i stora delar av samhället.
Det som behövs idag är att radikalare fackliga strömningar tillvinner sig mer makt, en ökad samordning av motståndet samt ett ordentligt organisatoriskt helhetsalternativ till det rådande systemet. Och – kanske framför allt – arbetarsolidaritet över gränsernas med det grekiska folket. Kapitalet känner ingen gränser och det får inte heller de arbetande i Europa göra i sin formering till kamp – Avskriv den grekiska statsskulden! Ta pengarna där de finns!
Läs också: I parlamentet, där finns det pengar…
Intressant?
Bloggat: Svensson, Kildén & Åsman, Röda Malmö,
I media: DN, SVT,
Läs även andra bloggares åsikter om ECB, EU, eurozonen, global finanskris, Greklands statsskuld, IMF, Grekland, Strejker, Demonstrationer, Kapitalism, Nyliberalism, Politik, Samhälle
Upptäck mer från Socialistisk Politik
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.