Det finns en bild, och det är en bild som också odlas av en del vänsterdebattörer, att alliansregeringen just nu godlynt lutar sig tillbaka relativt nöjt med att förvalta sakernas tillstånd. Det är dock en farlig felsyn för sanningen är att det lömska systemskiftesprojektet oförtrutet löper vidare under mindre iögonfallande former, även om inga fler jobbskatteavdrag eller ytterligare försämringar i a-kassan för tillfället står för dörren.
Ett exempel är den kollektivtrafiklag som trädde i kraft vid årsskiftet. Det ger kommersiella företag fritt tillträde till såväl tågräls som busslinjer. Nu är det inte heller längre så att ett företag genom upphandling vinner ensamrätt till att trafikera en viss sträcka utan flera olika intressenter ska kunna trafikera samma sträcka. Vi kan lätt föreställa oss vilken huggsexa det kan bli längs med de mest lönsamma linjerna, som i storstäderna vid rusningstid. Spåren förskräcker från 1980-talet och Margaret Thatchers England där motsvarande reform ledde till situationer där trafikvidriga bussar i högtrafik körde ikapp efter kunder.
Eller ta det nya filmavtalet. I etablissemangsmedia har man mestadels skjutit in sig på att denna konstnärliga utövning härmed får ökade resurser och att därmed det mesta är frid och fröjd. Men som så ofta sitter djävulen i detaljerna; i det här sammanhanget i form av en häpnadsväckande klausul där det slås fast att producenten framgent inte bara ska ha det ekonomiska huvudansvaret för en film utan även det konstnärliga. Den faktiska konsekvensen blir att producenten får lättare att köra över manusförfattare och regissör om inte dessas intentioner faller denne på läppen. Risken är att konstnärligt udda och mer vågade projekt hamnar än mer i strykklass i förhållande till filmer som ger snabbare och större klirr i kassan. Här uppdagas det tydligt att en av kulturpolitikens huvudmålsättningar inte längre är att ”motverka kommersialismens negativa krafter”, den portalparagraf som hängde med ända från 1974 och regeringen Palme tills att alliansregeringen plockade bort den i och med 2009-års kulturproposition.
Kollektivtrafiklagen, det nya filmavtalet eller alliansregeringens förslag om att göra Lagen om Valfrihet (LOV) obligatorisk för alla kommuner, steg för steg försöker regeringen att driva igenom sitt lömska systemskifte.Utrikespolitiskt knyts Sverige samtidigt allt tätare till USA och EU:s geopolitiska agendor. Utrikesminister Bildt har redan deklarerat att Sverige vid ett eventuellt kommande krig mot Iran kommer att ställa sig solidariskt med angriparen.
Vårt svar i det här sammanhanget kan inte vara något annat än klass- och kulturkamp för att snarast möjligt, och då senast i samband med valet 2014, fälla Reinfeldt och hans högeranhang.
Intressant?
Bloggat: Svensson, Röda Malmö, K & Å,
Läs även andra bloggares åsikter om Carl Bildt, filmavtalet, jobbskatteavdraget, kollektivtrafiklagen, lagen om valfrihet, systemskifte, Reinfeldt, LOV, Lagen om valfrihet
Upptäck mer från Socialistisk Politik
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.