Löfvens fickor är tomma

Ibland är verkligheten snabb i sina scenomkastningar. Vi går tillbaka till Första maj förra året och var kan vi finna den dåvarande Metallordföranden, Stefan Löfven, agiterande i någon talarstol? Jo, i den lilla Vätternidyllen Hjo framför några hundratal tappra gamla partisympatisörer.
Ett år senare talar denne Löfven som socialdemokratisk partiordförande inför en fylld Götaplatsen i Göteborg för ett parti som återigen – efter ett opinionslyft på över tio procent de senaste månaderna – vädrar morgonluft. Lika lite som att någon trodde att den stammande Claudius skulle bli kejsare i Rom trodde någon för ett år sedan att den karismatiskt bleke Löfven skulle väljas till den allra högsta posten.

Vad hade då Löfven att säga på arbetarrörelsens högtidsdag? Ja, det var ett långt tal, fyllt med vackra ord, men det var ack så svårt att finna konkreta förslag under alla ordmassor. När han blev tydlig handlade det inte heller om verkliga arbetarkrav, som exempelvis höjda nivåer i arbetslöshetsförsäkringen, utan det var istället förbättrade villkor för näringslivet som hamnade i blickpunkten: ”I flera år har den moderata regeringen försummat samverkan mellan samhälle och näringsliv, och istället kallat företagen för ett särintresse. Vi vill istället fördjupa dialogen med företagen om vad som behöver komma på plats för att få fler i arbete”. Sedan erbjöd Löfven näringslivet såväl mer riskkapital som exportstöd, samtidigt som han berättade att en kommande socialdemokratisk regering kommer att inrätta ett ”innovationspolitiskt råd” i samarbete med fack och näringsliv. En Marcus Wallenberg junior på tillfälligt besök skulle kunna trott att han hamnat på Industriförbundets årsstämma.

Det var något överraskande att Löfven överhuvudtaget tog upp klimatfrågan – som ”en ödesfråga i vår tid”. Men, inte oväntat, landade han i att vi måste få mer av tillväxt för att få mindre av utsläpp och att det här finns ”en otrolig utvecklingspotential för den kreativa och kompetenta svenska industrin”.
Dessutom utropade Löfven att det nu behövs en feministisk politik, men han blev fullständigt svaret skyldigt över vad han menade med det.

I mars i år kom den amerikanska liberala tankesmedjan Heritage Foundation med en undersökning som visade att av de rika industriländerna var det Sverige som liberaliserats mest under de senaste femton åren, i inget annat land har villkoren förändrats så snabbt till kapitalets fördel. Det har inte heller varit någon större skillnad om det varit en borgerlig eller socialdemokratisk regering vid rikets roder.
Med sitt tal på Götaplatsen underströk Löfven denna socialdemokratiska näringslivsvänliga inriktning, men för den arbetarklass som han borde representera var hans fickor tomma.


Upptäck mer från Socialistisk Politik

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.