Spaniens sak är vår!

I lördags fylldes de spanska gatorna av demonstranter som protesterade mot den sittande högerregeringens åtstramning- och nyliberala omfördelningspolitik samt den finanspakt och andra pålagor som Spanien påtvingas av EU och internationella kapitalorgan. Det var 15-majrörelsen, eller Los Indignados som de brukar benämnas i folkmun, som kallat till mobilisering på årsdagen av rörelsens bildande. Det beräknas att manifestationer ägde rum i ett åttiotal städer och att 100 000 spanjorer på det sättet visade sitt missnöje.
De spanska protesterna, som är tänkta att pågå under fyra dagar, är en del av en större europeisk mobilisering. 16-19 maj genomförs ”Blockupy Frankfurt” i Tyskland, mot den avreglerings- och nedskärningspolitik som folken i många länder nu påtvingas, och då speciellt det stålbad som Grekland utsätts för. Det hela kulminerar 18 maj med att finanskvarteren i Frankfurt, där Europeiska Centralbanken (ECB) har sitt säte, ockuperas och en stor demonstration dagen därpå.

Det är nu ett år sedan som spanska ungdomar – med den arabiska våren som tydlig inspirationskälla – satte igång massprotester över hela landet, och framför allt reste de ett tältläger på Puerta del Sol, torget i Madrid. Man vände sig i vredesmod mot den skenande spekulationskapitalism som i allt mindre grad förmår att tillfredsställa de många människornas grundläggande behov och där tillväxtens princip är överordnad allt annat. I ett manifest gav de uttryck för sin systemkritik: ”Vårt utlevda och onaturliga ekonomiska system blockerar samhällets utveckling och skapar en spiral som berikar vissa medan andra stöts ut i fattigdom och umbäranden”. Man krävde ”Democracia real Ya” – Verklig demokrati nu!

Protestvågen kom i samma veva som den då sittande socialdemokratiska regeringen Zapatero led ett svidande valnederlag. Den nya högerregeringen Rajoy har dock likt en siamesisk tvilling till sin föregångare fortsatt på den inslagna nyliberala vägen. Spaniens ekonomiska- och sociala problem har förvärrats ännu mer. Idag närmar sig arbetslösheten 25 procent och hälften av landets ungdomar saknar arbete – miljoner spanjorer har slungats ner i fattigdom.
Los Indignados har i det här sammanhanget fungerat som ett motståndets tändande gnista, och bland annat var 10 miljoner spanjorer ute i en generalstrejk 29 mars i år. Hitintills har dock proteststormen inte varit tillräcklig stark för att tvinga det politiska etablissemanget att lägga om kursen. Den rådande krisen omfattar också hela Europa och kan inte lösas på nationell basis. Det är därför som helgens mobiliseringar i Frankfurt är så viktiga, och förhoppningsvis ett startskott för ett tätare och radikalare motståndssamarbete över gränserna – Spaniens sak är vår!