Respektera mötesfriheten

Jag gick i en demonstration i lördags, liksom många andra. Jag såg flera av mina vänner där. Vi ville protestera mot rasisterna och islamofoberna i SDL som besökte Malmö. Vi är många som är oroliga, vilket beror på Sverigedemokraternas framgångar, som vi ser som ett hot mot arbetarrörelsen.

Så vi gick i det demonstrationståg som fanns. Från Möllan ner till Stortorget. Arrangör var Skåne mot rasism, vilket lät tryggt och bra och väldigt brett. Det blev också en bra manifestation, i stort sett. Men när vi väl var på plats på Stortorget inträffade något märkligt, en mindre grupp började kasta rökbomber mot polisen och rev omkull ett avspärrningsstaket.

Nu var det hela snabbt över på några minuter och lugnet återvände. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det rörde sig om en liten isolerade grupp av hetlevrade ungdomar. Men det var värre än så, det handlade om arrangörerna till demonstrationen från Möllan, alltså den sammanslutning som kallar sig ”Skåne mot rasism”, som hade planerat det hela bak ryggen på oss som demonstrerade.

”Skåne mot rasism” är inte heller något brett nätverk, i själva verket består det av vissa så kallade autonoma. Vilket inte ska förväxlas med alla syndikalister och anarkister, jag blev i går under dagen kontaktad av någon som kallar sig just anarkist som förklarade att de inte är överens med ”Skåne mot rasism”. Han höll också med om det debattinlägg jag skrev i går: Smolk i anti-rasist-bägaren (bloggen Röda Malmö hade fler än 1 300 besök under gårdagen).

Jag känner mig lurad av arrangörerna och kommer i fortsättningen att passa mig noga för ”Skåne mot rasism”. Deras grundläggande idé är att skapa oroligheter, konfrontationer med polisen och att stoppa andras mötesarrangemang.

Det är en politisk linje som kan få förödande konsekvenser om den får hållas. Många människor, som vill protestera mot rasisterna, kommer att avhålla sig från att delta. Borgerliga massmedia kommer att få många anledningar att hetsa mot anti-rasisterna.

Men det värsta är vad en sådan politisk linje gör med oss själva. Vi som skulle bekämpa rasisterna och försvara demokratin blir förespråkare för en inskränkning av de demokratiska rättigheterna. Förvisso lever vi i en kapitalistisk demokrati där demokratin är underordnad klassintressen, men det finns också demokratiska fri- och rättigheter som arbetarrörelsen tillkämpat sig i det förflutna.