”Framtidspartiet” stagar ut kursen

När socialdemokraterna i Göteborg den gångna helgen genomförde sin 27:e partikongress sedan grundandet 1889 var det inga stora röda rosor, och absolut inga röda flaggor, som mötte nyfikna besökare. Istället var det en diskret kongresslogga i vitt, turkos och rött som tonade fram i förgrunden. Begreppet socialism var det länge sedan partiet mönstrade ut ur den ideologiska arsenalen och nu verkar till och med själva positioneringen på politikens vänstra flygel ifrågasättas. ”Vi är varken ett höger- eller vänsterparti utan ett pragmatiskt framtidsparti”, som flera distriktsordföranden uttryckte det före kongressen.

Frågan om vinst i välfärden var det som förväntades bli kongressens stora stridsäpple. Fyra partidistrikt och 66 arbetarkommuner ifrågasatte partistyrelsens försiktiga förslag om vinstbegränsning med motioner som argumenterade för vinstförbud. Utifrån läsandet av dessa motioner – varav många kom från små arbetarkommuner som exempelvis Falköping, Leksand eller Svalöv – kändes det också som att en vindpust av gräsrotsaktivitet drog genom partiet; att spin-doctors, reklamtänk och taktikpladder för en gång skull kanske skulle få stryka på foten.
Efter två dagar och en natts mangling i temagrupp blev dock slutresultatet mycket skrik för lite ull. Partistyrelsen lyckades ro hem en kompromiss där det enda konkreta var att man sträckte sig till att kommuner ska ha ”avgörande inflytande” och inte enbart ”inflytande” vid etablering av friskolor. Därtill fick vinstkritikerna igenom allmänna formuleringar som exempelvis att ”vinstintresse ska inte vara styrande välfärden”.
Även om kongressbeslutet av många säkerligen uppfattas som en grav besvikelse gäller det nu för oss som försöker driva motstånd gentemot vinstuttag i välfärden att suga upp de gräsrotsenergier som trots allt manifesterats inom det socialdemokratiska partiet. En förhoppning är att många socialdemokratiska medlemmar ser det som att kampen bara börjat och nu kan tänka sig bli aktiva i exempelvis en organisation som Gemensam Välfärd.

I övrigt var Stefan Löfvens utspel om att Sverige 2020 ska ha Europas lägsta arbetslöshet det som rönte mest medial uppmärksamhet. Hur det skulle gå till är dock höljt i dunkel. Löfven själv talar som vanligt likt vilken borgerlig politiker som helst om mer av tillväxt och utbildning samt ett bättre företagsklimat, inte ett ord om nödvändigheten av arbetstidsförkortning, klimatomställning och en utbyggd offentlig sektor. I den livsavgörande klimatfrågan väjde sig partiet för några konkreta utlåtelser, vilket gör att talet om att Sverige 2050 ska vara ett fossilfritt samhälle närmast får en biblisk anstrykning, att ljuset plötsligt skulle komma från ovan.

Sammanfattningsvis fortsätter Stefan Löfven och det socialdemokratiska partiet att hålla sig längs med den politiska mittlinjen, för oss andra gäller det dock som vanligt att hålla ordentligt till vänster.


Upptäck mer från Socialistisk Politik

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.