▶Välfärdsfrågan kan ge stora framgångar i valet
▶Ju starkare V blir i riksdagen desto bättre
▶Partiet bör inte sätta sig i en S-ledd regering
Vi kan inte sätta oss i en regering som tillåter privata bolag att plocka ut vinster från välfärden”, så formulerade sig Jonas Sjöstedt i en intervju med Dagens Eko i samband med V:s kongress, vilket var ett förtydligande av vad som sägs i kongressuttalandet: ”Vi kommer inte medverka till att dagens privatiseringspolitik fortsätter”. Som väntat blev också frågan om vinst i välfärden kongressens huvudnummer och med stor tydlighet slogs det fast att det kommer bli partiets avgörande prioritering vid höstens val.
Förhoppningsvis kan också frågan om välfärdens framtid bli det tvisteämne som hamnar mest i fokus fram till valet i september. Mot bakgrund av den starka opinion som vänder sig mot det rådande tillståndet – med skattesänkningar, nedskärningar, privatiseringar, vinstuttag och skandaler – borde det också skapa en god jordmån för att V, som riksdagens enda vinstförbudsparti, markant ökar sitt röstetal.
Om exempelvis Fp med den tämligen blodfattige Lars Leijonborg vid rodret kunde gå fram med 8,5 procent i valrörelsen 2002 på framför allt en fråga som kravet på språktest för medborgarskap, borde väl V – med den väl pålästa och debattskickliga Sjöstedt som frontperson – kunna gå upp som en raket på den för oss alla så viktiga frågan om välfärden. Ett valresultat runt 1998-års toppnotering på 12 procent torde absolut ligga inom det möjligas ramar.
Tiden borde vara inne för en ordentlig överströmning av väljare från S till V, en utveckling som alla anhängare av en förbättrad gemensam välfärd bör välkomna. En valrörelse där vinstfrågan hamnar i absolut fokus skulle vara till gagn för radikala krafter; dämma upp för en ny vänstervåg, öppna för ett vidare ifrågasättande av vinst i samhället (och det kapitalistiska produktionssättet) överhuvudtaget och i hög grad ställa Sd med sitt pladder om ”massinvandringshotet” politiskt offside – ju starkare ställning V under rådande omständigheter får i riksdagen desto bättre.
Vänsterpartiets akilleshäl är dock att partiet helt saknar en politisk strategi utanför det parlamentariska spelets ramar. I kongressuttalandet pratar man om sig själv som den givna dynamon i en rödgrön regeringskoalition, trots det starka krav som Sjöstedt samtidigt ställer i välfärdsfrågan, och allt vad partiet skulle kunna uträtta på statsrådstaburetterna. Men styrkeförhållandena kan knappast bli andra än att V i en ministär ledd av Löfven skulle få kompromissa bort det mesta av sin välfärdsradikalism och grunddragen i sin politik överhuvudtaget. Partiet bör istället sträva efter att få en vågmästarställning i riksdagen, artikulera sin politik i dess helhet och knyta an till den kamp som inte minst i välfärdsfrågan äger rum utanför riksdagen.
Vi i Socialistiska Partiet uppmanar V att se sig om i Europa och notera vilka bakslag bland annat SV i Norge och SF i Danmark rönt i regeringsställning och vilka framgångar inte minst Enhetslistan i Danmark och Syriza i Grekland uppnått som oppositionspartier.
Veckotidningen Internationalens ledare nr 1 2014
Upptäck mer från Socialistisk Politik
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.