Regeringen Reinfeldt är borta, moderaterna dramatiskt försvagade, folkpartiet har tappat var fjärde väljare, alliansen är krossad, dess en gång så glänsande nyliberala projekt ligger i spillror. Men inte först och främst genom en vänsterframryckning – även om sådana finns lokalt och regionalt, såsom i Stockholm och Malmö. Nej, det är moderaternas gräns högerut som sprängts där hundratusentals väljare tagit steget över till Sverigedemokraterna. En blandning av invandrarfientlighet, politikerförakt och protest mot eliterna har kanaliserats av de högerextrema nationalisterna på numera känt europeiskt maner.
Visst är detta ett krisläge – inte bara för det politiska etablissemanget och deras projekt, utan också för oss andra som slåss för välfärd och jämlikhet. Men just för att det handlar om ett ytterst allvarligt läge är det katastrofalt av Löfven (S) att jaga lösningen högerut, över de s k blockgränserna. De löjeväckande lockropen till alliansspillrorna, till Thatcherälskaren Annie Lööf, till skolmarodören Jan Björklund, till… ja vem? KD-mörkermännen? Moderatkratern? Och för vad? Mer ”mittenpolitik”, mindre av motåtgärder mot välfärdsutplundringen? Allt detta vore att servera SD nya framgångar på en bricka. I ”mitten” väntar bara avgrunden!
Nej, just för att vi befinner oss i ett nödläge är det absolut nödvändigt att arbetarrörelsen och dess allierade tar regeringsmakten i ett fast grepp. Det man inte har i parlamentarisk matematik måste man räkna in från samhället, från folket, kalla det arbetarklassen.
Det är som om världen av kommentatorer, bedömare och politiker, inklusive många i vänstern, är stendöva och blinda och så dopade av korridorförhandlingar att de inte förmår se själva samhället. I just ett sådant här läge gäller det att ”ta ledningen och makten” med de mobiliserade gräsrötternas stöd. En verkligt röd-grön regering håller alla ”kapitalistiska ministrar” utanför och styr vänster och nedåt, i riktning mot basen istället för högerut. Den bjuder in de sociala rörelserna, fackföreningsfolket, miljörörelsen, kvinnoorganisationerna – inklusive Fi – för att uppbåda ett massivt folkligt tryck. Det är i den processen – med dessa rörelser – som en verkligt röd-grön regering kan utveckla sin budget, som en massivt och djupt förankrad folkbudget. Det vill säga gå till politisk och social offensiv. En offensiv som ytterligare berövar alliansspillrorna självförtroende, istället för att släppa in dem i värmen, och som både kan isolera SD och vinna över många av deras arbetarväljare.
Samling vänsterut, i regeringen och på gatan, på arbetsplatser och i bostadsområden! Det hade varit ledord för en röd-grön regering värd namnet. Att använda regeringsmaktens fulla styrka till att backa upp och släppa in den demokratiska välfärds- och jämlikhetsopinionen så att kraften underifrån ges möjlighet att sopa bort parlamentariska dödlägen
Dagen efter valet samlades tusentals unga människor spontant på gatorna till antirasistiskt försvar för människovärdet. En ny generation feminister har åter ingjutit kraft i kampen för kvinnors rättigheter. En folkmajoritet säger resolut nej till vinstplundring av välfärden. Lärare och elever längtar efter att återfå lusten och chansen att arbeta och lära för livet, vård- och omsorgspersonal efter tid och resurser att göra sitt jobb. Här finns kraften att försätta både berg och SD-rasister, inte bland borgaralliansens bittra vrakspillror.
Nu finns ingen tid för reträtter eller kraftlösa kompromisser. Det är just nu, i tomrummet efter alliansen och innan en ny politisk vardag etablerats som arbetarrörelsen och vänstern måste ta till sin egen chockdoktrin. Inte ett steg tillbaka utan två steg framåt. Erövra varje tom yta, överflygla de demoraliserade, framåt i varje lucka.
Och om våra företrädare däruppe säljer ut, kompromissar bort och låter borgerligheten återfå luften, då ska vi härnere tillsammans svetsa ihop våra krafter inför nästa etapp. Den då högern har hårdnat och mitten sjunker ihop, då insatserna höjts och än mer ställs på spel. Då ska vår samlade vänster vara beredd. Och inte göra om samma misstag.
INGA KOMPROMISSER HÖGERUT!
INGA UTSTRÄCKTA HÄNDER!
BARA EN OFFENSIV VÄNSTER STOPPAR SD!
Socialistiska Partiet
Verkställande utskottet
17 september
Upptäck mer från Socialistisk Politik
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.