DANMARK. Enhedslisten har stärkts

Kommentar till det danska valresultatet från Socialistisk Arbejderpolitik (SAP). SAP är Fjärde Internationalens danska sektion, och ingår i Enhedslisten. Sören Söndergaard och Pernille Skipper är två av organisationens medlemmar som nu valts in i Folketinget.

Folketingsvalet var en örfil åt nödvändighetens politik. Den verklighetsfrämmande politik, som dikteras av finansministeriets räknemaskin, har förlorat uppbackning. Enhedslisten har stärkts och har motstått faran av att bli nedtryckt av regeringens impopularitet. Det ger möjlighet att stärka kampen mot borgerlig, asocial reformpolitik, men det kräver rekonstruktion av ett projekt för vänstern. Enhedslisten är den kraft som kan stå för detta.

Folketingsvalet var först och främst en örfil åt nödvändighetens politik. Partierna S, V, C, SF och B, som åtminstone i befolkningens ögon uppfattas som ansvariga för reformpolitiken, har gått kraftigt tillbaka i förhållande till valet år 2011. Från ett stöd på 75 procent av rösterna (132 mandat), utgör dessa partiers stöd efter valet bara 58 procent (102 mandat); en minskning med 17 procentenheter (30 mandat). Däremot gick de partier, som av befolkningen uppfattas som alternativ till nödvändighetens politiken, dvs DF, LA, Alternativet och Enhedslisten, fram med en motsvarande röstandel och har nu mer än 40 procent av rösterna.

Visst gick Socialdemokraterna framåt, men det var på bekostnad av det regeringsblock, som bildades 2011. Socialdemokraterna kannibaliserede SF och de Radikale, men förlorade maktkampen med DF. Det var socialdemokraternas egen politik, med nedskärningar i välfärden och gåvor till näringslivet, som banade väg för DF.

Även om en stor del av rösterna har gått till DF, är det viktigt att förstå det sociala innehållet i denna rörelse. För en stor del av arbetarväljarna, som har gått till DF, är detta lika mycket ett uttryck för en önskan om mer och bättre välfärd, som en önskan om sämre behandling av flyktingar och invandrare. Enhedslistens uppgift blir därför att ställa Dansk Folkeparti till svars för dess löften om bättre välfärd, oavsett om det gäller arbetslöshetsersättning eller tillväxten i den offentliga sektorn.

Alternativet blev valets stora överraskning. Med 4,8 procent. av rösterna fick partiet ett massivt genombrott, framburet av storstäderna – särskilt Köpenhamn. Partiets krav på att göra politik på ett annat sätt, icke-konfronterande och samtidigt med utrymme för att tänka i visioner lockade många som vill ha mer långtgående förändringar i samhället.

Liberal Alliance framstod med sin ultraliberala plan för en radikal omvandling av den offentliga sektorn och skattesystemet som det blå blockets liberala uppgörelse med nödvändighetens politik. Partiet är nu nästan lika stort som Enhedslisten med en röstandel om 7,5 procent och 13 mandat.

Enhedslistens ökning från 6,7 procent till 7,8 procent är en positiv framgång. Detta parti har inte bara upprätthållit sitt goda valresultat från 2011, utan också utökat stödet. Det är mycket positivt att partiet inte har dragits ned av SRSF-regeringens impopularitet, utan har behållit kritiken och avståndet till regeringen. Samtidigt har Enhedslisten avancerat i många provinsstäder, och därigenom ökat resultaten från det kommunala genombrottet 2013.

Tyvärr gick Enhedslisten tillbaka i Köpenhamn. Partiet förlorade inte minst röster till Alternativet, som samlade den del av kritiken mot nödvändighetens politik, som ville ha mer visioner. Trots vidlyftiga drömmerier förmådde Alternativet att bli språkrör åt dessa strömningar, där anklagelser om ”ekonomisk oansvarighet” och ”överbudspolitik” snarare blev positiv publicitet än skällsord. Det blir en uppgift för Enhedslisten att synliggöra detta om Alternativet sviker sina visioner när intressekonflikter uppstår.

Enhedslisten kom alltför mycket att framstå som de andra partierna – ett parti som gör politik på samma sätt. Seriösa, konkreta och ”fullt finansierade” politiska förslag i samförstånd om det politiskt genomförbara. Detta tillvägagångssätt har hittills hjälpt Enhedslisten att nå många grupper i arbetarklassen, men i valkampanjen innebar avsaknaden av mer långtgående krav, såsom 30-timmarsvecka, att partiet inte helt fångade upp strömningar som vill ha något mer. Det är också uttryck för att Enhedslisten inte i tillräcklig utsträckning förmådde realisera målsättningen att använda valet att berätta för arbetarbefolkningen om sina egna visioner och politik.

Enhedslisten måste ta ansvar för återuppbyggnaden av vänstern

När det är sagt, så är situationen för Enhedslisten isolerat sett, inte dålig. Socialdemokraterna meddelade under valkampanjen att de är att betrakta som ett mittenparti. Därmed är Enhedslisten det största partiet på vänsterflygeln.

Partiet måste nu ta på sig rollen som den samlande kraft som under den kommande perioden står i spetsen för att återuppbygga vänstern. Partiet måste vara den drivande kraft som kan samla till protester mot en kommande blå regerings tillslag mot marginaliserade och arbetslösa. Det kräver att Enhedslisten satsar sina resurser på att bygga från grunden. Enhedslisten måste satsa krafterna i en basorganisering i fackföreningarna och bland studenterna. Särskilt måste Enhedslisten bygga organisering i utsatta bostadsområden där Enhedslisten gått fram i valet.

Samtidigt med denna process måste Enhedslisten utveckla sig politiskt. Tyngpunkten bör vara en strategisk nyorientering, där partiet formulerar egna politiska visioner som kan uppvisa en konsekvent trovärdig väg ut ur krisen och mot socialismen. Enhedslisten kan bli det parti som samlar upp missnöjet och ger de kommande kamperna mot en borgerlig regerings nedskärningspolitik ett perspektiv som sträcker sig längre än kapitalismen.

Detta blir inte någon lätt uppgift, utan kräver att partiet utvecklar en systematisk strategi för arbetet i rörelserna och avsätter resurser för att kunna utföra uppgifterna som kollektiv. Denna process måste starta redan på det kommande årsmötet.

SAPs landsledelse, den 21. juni 2015

Översättning Röda Malmö