I ljuset av debatten om samarbete mellan Socialistiska Partiet och Vänsterpartiet skriver här danska Annika Holm Nielsen en kommentar om tendensfrihet och hur den praktiseras inom Enhedslisten.
DANMARK. Enhedslisten grundades kring murens fall, när vänstern på ett globalt plan stod inför sin hittills största kris, oavsett om denna var ”berättigad” eller ej. Till en början var Enhetslistan bara tänkt att vara en valkoalition, men utvecklade sig med åren till ett riktigt parti.
Från början var Enhetslistan en sammanslutning av Danmarks Kommunistiska Parti, Vänstersocialisterna och Fjärde Internationalens danska sektion SAP. Grundarna av Enhetslistan fokuserade på ”enhet i handling” som en uppgörelse med andra klassiska föreställningar, såsom att man inom vänsterpartier hade behov av ”enhet i tanke” – en mer traditionell form av demokratisk centralism. Denna utgångspunkt menar jag är en stor del av nyckeln till Enhetslistans framgångar i den nya period som vänstern verkade i.
Inom Enhetslistan är tendensfrihet bara i liten grad beskriven i våra formella stadgar och partiprogram. Faktum är att det bara är en positiv formulering om att en minoritet har rätt att dra sig ur val till partistyrelsen och verkställande utskott för att säkra sin egen representation. Men på grund av Enhetslistan ursprung är tendensfrihet väletablerat i praktiken. Det betyder att olika strömningar tar debatter öppet, inom partiet och på offentliga plattformar, för att utveckla partiets politik. Att strömningar kan organisera sig öppet och vara tydliga med sina perspektiv betyder att debatterna inom Enhetslistan blir tydligare och med politiserade än om medlemmarna skulle frukta att bli sedda som en del av en fraktion, bara för att deras åsikter skulle avvika från majoritetens eller ledningens.
Denna praktik, att öppet diskutera oenigheter, har också den positiva sidoeffekten att människor med olika politiska hållningar och bakgrund själva kan betrakta sig som en del av Enhetslistan. Med andra ord drar vi till oss fler händer och hjärnor i det politiska arbetet. Genom åren har vi fått bevisat att ”enhet i tanke” inte på något vis är en garanti för ”enhet i handling”.
Utöver att attrahera flest möjliga är det samtidigt min övertygelse att vi som vänsterfalang tar de bästa besluten genom att ha flest möjliga idéer och erfarenheter representerade i våra debatter. För mig är tendensfrihet en fråga om att jag, som enskild medlem och att vi i SAP som kollektiv, bidrar mest och bäst till utvecklingen av Enhetslistans politik, genom att bibehålla vår egen politiska organisering. När vi och kamraterna i andra strömningar får möjlighet att debattera politiska frågor med kamrater vi delar de grundläggande politiska analyserna med, kan våra (och andras) politiska positioner utvecklas fullt ut, vilket gagnar debatterna och beslutsprocesserna i Enhetslistan som helhet och lyfter den politiska debattens nivå.
Enhetslistan bildades för att möta vänsterns kris på åttiotalet, som en slags akut räddningsmanöver. Men behovet av samling på vänsterflygeln är idag mer aktuellt än någonsin. Vi står inför en politisk situation där människor världen över upplever kapitalismens kriser hårdare än tidigare. De här kriserna blottlägger de inre motsättningarna inom kapitalismen och är en verklig möjliget för vänstern att framföra vårt, inte endast goda, utan också nödvändiga alternativ. I den situationen är det helt avgörande att vi både kvantitativt och kvalitativt bygger upp en politisk självorganisering av arbetarklassen, som är i stånd att faktiskt ta makten. Arbetare i alla länder måste förena sig, men förutsättningen för det är att vi startar i vår egen ankdamm!
Annika Holm Nielsen
aktiv inom SAP och Enhedslisten.
Översättning från Danska: Johannes Jensen
Upptäck mer från Socialistisk Politik
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.