SP: Försvara strejkrätten!

Slå vakt om strejkrätten – grundbulten för fackliga rättigheter

Socialdemokraternas arbetsmarknadsminister Ylva Johansson går bolagens ärenden och inskränker strejkrätten. Det måste den fackliga rörelsen förhindra!

I somras tillsatte regeringen en utredning för att som det hette ”värna och utveckla den svenska modellen”. Orsaken var att de ville sätta stopp för Hamnarbetarförbundets möjlighet att strejka i hamnar där arbetsgivare tecknat avtal med Transport, även om detta förbund – som i Göteborg – bara representerar en bråkdel av de anställda. 

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har redan nu deklarerat regeringens ståndpunkt: att strejkrätten ska inskränkas.

Strejkrätten i Sverige är grundlagsskyddad. I praktiken är den dock sedan 1928 hårt begränsad genom lagar och Arbetsdomstol, strejkvapnet ligger för säkerhets skull säkert inlåst på högsta nivå i de fackliga organisationerna. Möjligheterna att på olika sätt gå ut i konflikt är det enda som gör att arbetande människor kan väga upp det väldiga maktövertag som företagsägarna alltid har. Dessa kan alltid hota med nedskärningar, uppsägningar, flytt eller nedläggningar oavsett vilka avtal som finns.

Det är illa nog att regeringen uttalat griper in på arbetsgivarens sida i en utdragen konflikt på en arbetsplats. Att förbjuda en fackförening att strejka för sina medlemmar bara för att arbetsgivaren beslutat sluta avtal med en annan fackförening riskerar att få oerhörda konsekvenser på landets arbetsplatser och för alla fackliga organisationer. Det öppnar för alla arbetsgivare att sluta avtal med ett minoritetsfack – verkligt eller påhittat – och binda majoriteten till detta.

Idag finns det fack som konkurrerar om samma medlemmar på många arbetsplatser, främst på tjänstemannasidan där arbetsgivarna än så länge utan problem tecknar avtal med de olika facken. I en tid när arbetsgivarna sedan länge flyttar fram sina positioner är risken uppenbar att en allt mer aggressiv arbetsgivarsida ger sig ut på avtalsshopping med ny lagstiftning i ryggen. Att de alltså erbjuder avtal bara med det fack som lägger sig lägst och vägrar förhandla med andra. Det är inte undra på att regeringen nu får applåder från såväl Moderaterna som Svenskt Näringsliv, det är ju ett rent beställningsverk från arbetsgivarsidan.

Förhoppningsvis inser de stora förbund som idag existerar parallellt med varandra, till exempel inom skolan, farorna med detta och sätter sig till motvärn. Men det gäller inte bara dem, det är ett hot mot alla arbetare och fackliga organisationer och måste bemötas som ett sådant. Vissa förbundsledningar inom LO har också förstått detta och Pappers ledning går glädjande nog kraftfullt mot regeringens tankar. Tragiskt nog ställer sig ledningen för det stora IF Metall på motståndarens sida och ser inte längre än till ”de egna” företagens intressen: ”Jag ser ett problem som Ylva också ser, och problemet är att det är störningar i hamnen.” säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

Att inskränka den fackliga konflikträtten med motivering att det redan finns en annan organisation som har ett avtal vore katastrofalt för hela den fackliga rörelsen och hotar grundvalen för de fackliga rättigheterna. Regeringens antifackliga förslag måste stoppas! Det är nu upp till medlemmarna i de olika förbunden att se till att deras ledningar för det första tar ställning mot inskränkningarna i strejkrätten och för det andra använder den fackliga rörelsens styrka för att tvinga regeringen på reträtt.

Försvaret av strejkrätten måste bli en valfråga 2018 och inget fackförbund värt namnet bör använda en krona av sina medlemmars pengar på att stödja ett parti som går till val på angrepp mot denna fackliga grundbult.

Socialistiska Partiet
5 januari 2018