Solidaritet med det afghanska folket, offer för imperialism och talibanerna

Tio år efter USA:s militära tillbakadragande från Irak har landets interventionspolitik lidit ytterligare ett rejält bakslag, denna gång i Afghanistan. Tiden kommer att utvisa i vilken mån det påverkar USA-imperialismens möjligheter att efter uttåget behärska den globala geopolitiken. Det skriver Fjärde Internationalens verkställande utskott i detta uttalande.

Talibanernas intagande av Kabul 15 augusti kantades av blodsutgjutelse, kidnappningar och människor på flykt – i kölvattnet av de amerikanska underhuggarnas sammanbrott.

Talibanernas maktövertagande underlättades på många sätt av USA. Dohaavtalet banade väg för denna utveckling – med direkt eller indirekt assistans av Qatar, Ryssland, Iran, Kina och Pakistan. Inte på något sätt var det afghanska folket involverat i processen. Donald Trump är nu snabb med att klandra Biden, men ansvaret faller tungt på dem båda. Biden har bara fortsatt Trumps politik, oavsett om det handlar om Afghanistan, Israel, Kuba, Venezuela eller något annat frontavsnitt.

Medan Trump röjde väg för avtalet implementerade Biden det. USA:s uttåg avspeglar det minskade stödet på hemmaplan för ”krig utan slut”. Det öppnade upp för tillbakadragandet från det afghanska gungflyt och USA:s möjlighet att koncentrera resurser någon annanstans. Själva åtgärden genomfördes på det mest ansvarslösa sätt utan att först sörja för evakueringen av civila.

Talibanernas återkomst underlättar för USA:s rivaler Kina och Ryssland att ytterligare stärka sitt inflytande i regionen. Båda länderna sitter i allvarliga samtal med talibanerna om hur man ska ”utveckla Afghanistan”.

USA har nu spärrat Afghanistans utlandsreserv på 9,5 miljarder dollar i landets Centralbank, medan IMF dragit in 450 miljoner dollar av ett hjälpprogram mot coronaviruset. Det betyder att Afghanistan, världens sjunde fattigaste land, kommer att sjunka än djupare ner i armod.

De resurser som satsats de senast 20 åren i Afghanistan – i namn av att utveckla ”demokratin” och till de väpnade styrkorna – är till sin storlek exempellösa. Enligt Cost of War Project spenderade USA 2 226 miljarder dollar i Afghanistan. Dessa pengar hade räckt till att finansiera grundläggande undervisning samt hälsovård i hela världen.

Antalet döda i kriget uppskattades i april 2021 till 47 235 civila, 72 journalister, 444 biståndsarbetare och 66 000 afghanska soldater. USA förlorade 2 442 soldater och 20 666 sårades. Därtill dödades 3 800 anställda på olika privata säkerhetsföretag. Soldater från ytterligare 40 länder deltog i NATO:s stridande styrka, varav 1 144 dödades. Den flyktingvåg som ockupationen utlöste handlar om 2,7 miljoner till andra länder och 4 miljoner inom Afghanistan.

USA spelade på rädslan för talibanerna och al-Qaida för att uppföra hemliga läger och fängelser där tortyr praktiserades, till att hålla fångar på Guantanamo utan något rättsligt förfarande, till att stärka CIA och NSA, till att implementera Patriotic Act, med mera.

USA och dess allierade utlovade utveckling och att kvinnorna skulle befrias från det tidigare förtrycket, något som inte uppnåddes. Man misslyckades fullständigt med målet att utrota fattigdomen. Världsbanken uppskattar att 47 procent av afghanerna fortfarande lever i fattigdom. Och för kvinnornas del resulterade ockupationen ”bara i blodsutgjutelse, förstörelse och kaos”, enligt the Revolutionary Association of Afghan Women (RAWA).

Afghanerna slogs inte för amerikanerna, varför skulle de engagera sig för dess lokala underhuggare? Det afghanska folket och soldaterna saknade ideologisk grund till att slåss för regimen. Den kollapsade inte för att stödet till talibanerna är överväldigande utan på grund av sin våldsutövning, inkompetens och korruption. Ashraf Ghani med anhang representerade den värsta formen av av kapitalism. Talibanerna å sin sida drog skickligt fördel av religiösa föreställningar. De har en idé om en konfessionell stat, medan Ashraf Ghani överhuvudtaget saknade perspektiv.

Det finns inte mycket hopp om att någon seriös opposition till talibanerna kommer att ta form inom en nära framtid. Det så kallade ”Anti-talibanska motståndet” bärs upp av skurkaktiga krigsherrar och utgör inte något alternativ.

USA:s tillbakadragande från Afghanistan innebär inte per automatik någon framgång för antiimperialistiska krafter. Det är en reaktionär kraft – vilken står främmande inför demokrati, kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter överhuvudtaget – som åsamkat USA dess nederlag. Talibanerna år vid makten 1996-2001 var en mardröm för kvinnor, minoriteter och afghaner i allmänhet. Talibanerna har inte förändrats, de bara opererar på ett mer sofistikerat sätt än i det förflutna.

* Inget land bör erkänna den talibanska regimen.

* Öppna gränserna för asylsökande flyktingar.

* Snarare än att blockera humanitär hjälp, eller att låta den bli en bricka i förhandlingar med talibanerna, måste hjälp kanaliseras genom lokala folkliga organisationer.

* Progressiva krafter måste knyta band med afghanska organisationer varhelst de verkar och speciellt hörsamma vädjanden om stöd från afghanska kvinnoorganisationer.

* Varje försök att organisera en ny imperialistisk intervention måste motarbetas. Opposition mot rasistisk propaganda som utmålar talibanerna som en konsekvens av ”islamsk efterblivenhet” och inte en produkt av imperialism och intervention.

* Nej till imperialism, nej till talibanerna.

 

Uttalande antagit av Fjärde Internationalens verkställande utskott, 30 augusti 2021

Översättning: Anders Karlsson

Texten är en nedkortad version av det engelska original som hittas på https://fourth.international/en/566/asia/369

Lämna ett svar