Klimatansvar, fred och välfärd – mot krig, imperialism och fascism
Politisk rapport och resolution antagen vid Socialistisk Politiks årskonferens 28 oktober 2023
Året som förflutit sedan SP:s förra årskonferens 2022 har förvärrat de hot och faror som då belystes.
Klimatkrisen har passerat nya gränser med den hetaste sommar som globalt uppmätts. Mördande temperaturer upp mot 50 grader, torka, vattenbrist och rasande skogsbränder tillsammans med regnkatastrofer, översvämningar och jordskred på andra håll har gett en föraning om vad 1,5 graders höjd medeltemperatur på jorden kan innebära.
Samtidigt befinner sig världen i förödande krig, terror och folkmord. Israels ockupation och förtryck har, efter Hamas massaker på israeliska civila, eskalerat till fullskaligt krig mot Gaza med ohyggliga offer bland civilbefolkningen. När detta skrivs har en miljon palestinier fördrivits från sina hem och stora delar av Gaza City lagts i ruiner. Under tiden mördar och förjagar extremistiska israeliska bosättare palestinier bort från odlingar och byar på Västbanken. Kriget trappas upp dag för dag och riskerar att utvidgas till hela Mellanöstern med förkrossande följder för alla befolkningar, från Iran, över Palestina och Israel till Libanon. USA, Israel och deras allierade västmakter driver i riktning mot krig gentemot stora delar av arabvärlden.
Parallellt har storkriget i Europa med Rysslands invasion av Ukraina malt vidare utan avgöranden och med alltmer förvärrade följder – inte bara för den ukrainska befolkningen och samhället, utan för stora delar av världen. Rysslands svältvapen mot ukrainsk spannmålsexport slår brutalt mot världens fattiga. Global militär upprustning drabbar välfärdssystem och bistånd.
Det ukrainska försvaret mot Putinregimens imperieplaner hade redan för ett år sedan utvecklats till en kraftmätning också mellan USA och västmakterna på ena sidan och Ryssland med dess allierade på den andra. Kombinationen av ett nationellt försvarskrig från Ukrainas sida mot den ryska invasionen och en konfrontation mellan imperialistiska block, har drivit världen in i ett nytt kallt krig med allt högre insatser och i förlängningen risken för kärnvapenkrig.
I kölvattnet av klimatkrisen, krigen och försörjningskollapserna i stora delar av världen drivs tiotals miljoner på flykt, oftast till närområdena men också till Europa och Nordamerika i hopp om att undkomma förtryck och omöjliga livsvillkor. Men med stängda gränser, murar och återfördrivning söker de styrande hålla migrationsströmmarna borta med mänskliga tragedier som följd, från Medelhavet och Sahara till Rio Grande.
Kriget, klimat- och flyktingkrisen tillsammans med den nyliberala globaliseringens förödande följder har bidragit till frammarschen för nationalistiska, högerextrema och rent nyfascistiska riktningar på alla kontinenter som mobiliserar för politisk och social backlash över hela linjen, från välfärdssystem och kultur till jämställdhet och mänskliga rättigheter.
Men inte utan motstånd. Folkligt demokratiska och progressiva krafter har tidtals lyckats stå emot och bidra till valframgångar för center-vänster eller socialliberala alternativ som när detta skrivs i september 2023, tidigare i Brasilien därpå i Spanien, Ecuador och Guatemala. Men samtidigt, när dessa alternativ är oförmögna att lösa kriserna, framträder den nationalistiska högerextremismen i alltmer hotfull gestalt, som i Argentina, Tyskland, Frankrike, Polen och Israel – för att inte nämna bland USA:s republikaner med Trump i spetsen och Putins storryska chauvinister.
I en tid av ökande ekonomisk, politisk och social instabilitet kan politiska styrkeförhållanden hastigt kastas om, välfärdssystem stängas ned, demokratiska fri- och rättigheter utraderas och auktoritära regimer snabbt vinna makt. Även formellt demokratiska system riskerar att få ökade inslag av polisstatsåtgärder av ”säkerhetspolitiska” skäl eller för att motverka kriminalitet och sociala motsättningar. Upplopp och konfrontationer, som i Frankrike och USA mot polisvåld eller i Sverige mot hatfyllda koranbränningar, utgör sociala varningar mot samhällsutvecklingar präglade av ökande klyftor och rasism.
Behovet av solidariska, demokratiska och ekosocialistiska samhällskrafter som underifrån förmår utmana högerutvecklingen, formera starka politiska alternativ och genomdriva lösningar som bryter fossilkapitalets, klassamhällets och patriarkatets grepp är brännande i de flesta samhällen. Inför nästa globala kris för kapitalismen, som kan komma 2008 års finanskrasch att likna en västanfläkt, finns ingen tid att förlora i skapandet och samlingen av dessa motkrafter.
Svenska högerutvecklingen
Ett år med Tidöregeringen, NATO-ansökan och ekonomisk högerpolitik placerar det svenska samhället mitt i denna internationella utveckling. Att Sverigedemokraterna, ett parti med nynazistiska rötter, blev Sveriges näst största parti i senaste riksdagsvalet och förutsättningen för regeringsskiftet och det moderatledda borgerliga styret, har angett villkoren. Tidöavtalet inbegrep både klassisk borgerlig privatiserings- och social nedskärningspolitik och SD:s invandrar- och flyktingfientliga program liksom dess anstormning mot liberala och vänsterorienterade riktningar på olika samhällsområden. Och följderna har inte låtit vänta på sig.
Minskningen av asylmottagande till EU:s miniminivå som inleddes av S-regeringen 2016 har permanentats och skärpts genom ytterligare försvårande av anhöriginvandring, nedskuren tolkhjälp, avvisningscentra, visitationszoner och försök att införa tvingande angiverilagstiftning för skol- och vårdpersonal i jakten på papperslösa.
Hets mot muslimer har utgjort Sverigedemokraternas signum sedan bildandet på 1990-talet, idag basunerat ut ända uppifrån riksdagens justitieutskott till försvar av koranbränningar och smutskastning av troende i en av de största världsreligionerna.
Tillsammans med brutalare flyktingpolitik möter Tidöregeringen växande sociala klyftor och gängkriminalitet med endast polisiära metoder och skärpta straff i en ond cirkel som undviker problemens fattigdomskärna.
Klimatansvar saboteras genom sänkt reduktionsplikt på drivmedel, minskade klimatinvesteringar och inte bara fortsatta utan tvärtom ökade utsläpp av växthusgaser, enligt Klimatpolitiska rådet. Parodin med annonserade satsningar på ny kärnkraft, samtidigt med världsprotesterna mot utsläppen av kärnkraftverket Fukushimas kylvatten i havet, säger något om alternativlösheten.
Politikens ”armlängds avstånd” till kulturen ersätts av SD:s knytnäve på kommunnivåer med ingrepp mot bibliotek, museer, barnverksamhet och sagostunder. ”Mångkultur” och Pride angrips som styggelser i Tidöregeringens Sverige. Samtidigt rumsterar regeringen, på Trumpvis, om i myndigheter och institutioner för att ersätta den förra periodens förvaltare med sina egna följeslagare, från högskolestyrelser till Migrationsverket.
SD:s ideologiska dagordning kuggar här in i högerpartiernas sociala nedrustningspolitik som utan att öppet bejaka SD:s ideologiska budskap låter ekonomiska nedskärningar regna över kultursektorn tillsammans med press för ytterligare privatiseringar. I särklass befinner sig här folkbildningen där ekonomiska nedskärningsintressen tillsammans med ideologiskt motiverad avsky sammanstrålar. Angreppen går hand i hand med försöken att undergräva folkrörelserna, däribland arbetarrörelsen, genom minskade statliga bidrag, lotteriförbud, sänkta studiestöd och generella attacker mot folkrörelsedemokrati.
Över hela linjen angrips välfärdsreformer och mänskliga rättigheter i bred mening, just som förväntats av Sveriges mest reaktionära högerregering på hundra år. När inflationskris och alarmerande underskott i vård, skola och omsorg får även borgerliga kommun- och regionpolitiker att slå larm varslar regeringen istället om skattesänkningar för de välbärgade och utesluter beskattning av bankernas fantasivinster. ”Paradigmskiftet” som SD och regeringen talade om när Tidöavtalet slöts, pågår inför våra ögon.
Till det bidrar i snabb takt den kuppartade svenska NATO-anslutningen med kraftig svensk militär upprustning, militarisering och eskalering av både säkerhetspolitik, beredskap och psykologiskt försvar. Tidigare starkt förankrade tänkesätt i det svenska samhället om fredspolitik, avspänning och nedrustning ska ersättas av förberedelser för krigsförhållanden. Det, enligt borgerliga debattörer ”fredskadade” svenska folket ska bereda sig på att bli ”krigsskadat”.
Bakgrunden är Putinregimens invasion av Ukraina och storkriget mitt i Europa. Att Sverige i tvåhundra år stod utanför militära pakter och två världskrig inriktade folkrörelser och institutioner på humanitära aktioner över gränserna och diplomatiska initiativ. Den epoken ska nu vara över när högern och borgerligheten under inflytande av storkriget till sist fått sina drömmar uppfyllda. Hur hämningslös Tidöregeringens uppslutning bakom USA och dess allierade är demonstreras under Gazakriget med den totala uppslutningen bakom den israeliska högerregimens bombkrig och strypning av bistånd till den palestinska civilbefolkningen.
Motkrafter och alternativ
Likt behovet internationellt av en dramatisk förstärkning av solidariska och ekosocialistiska samhällskrafter är tiden knapp även här i Sverige. Klimatrörelser, stridbart fackföreningsfolk, vänsteraktiva, feminister och antirasister, fredsanhängare och antiimperialister behöver komma samman, utbyta erfarenheter, ge varandra självförtroende, bygga motstånd och trycka tillbaka högeroffensiven. Att denna kan slås tillbaka och splittras ser vi exempel på internationellt och även tecken på i Sverige. Klimataktivisten Greta Thunberg och Fridays For Future har stått i spetsen för klimatrörelsens kamp. Den samlade vänstern kan ställa sig till förfogande för dessa kämpande ungdomar som kan förmå olika sociala rörelser att komma samman som en stor regnbåge för en verklig motkraft och plattform som inbegriper klimatpolitik, fred och välfärd – mot krig, sann human flyktingpolitik mot fascistoida tendenser, feminism i rak kontrast mot patriarkat. Ett mäktigt progressivt paraply mot högeroffensiv.
Ett brett motstånd mot angiverilagen och SD:s antimuslimska hatutspel kan pressa liberalerna och söndra Tidölägret. Det gäller även försvaret av kulturen och folkbildningen.
Fackligt motstånd mot försämrade villkor, sveket mot omställningsstudiestödet, försvagat arbetarskydd och massuppsägningar kan slå in kilar mellan den traditionella högern och populisterna.
Klimatkamp och ekoförsvar kan mobilisera lokalsamhällen och göra regeringens politik svårhanterlig för dess kommunala och regionala företrädare.
Massprotester från personal, elever och brukare inom skolan, vården och omsorgen kan undergräva stödet för hela Tidöprojektet.
Fredskamp mot Israels och USAs Gazakrig, mot Rysslands Ukrainakrig, NATO-anslutning, krigsrustningar och militarisering av samhället kan återsamla en försvagad svensk fredsrörelse som i nuläget tvingas gå emot den kompakta strömmen från såväl regeringspartier som opposition. Det ryska anfallskriget mot Ukraina har här spelat alla högerkrafter och det militär-industriella komplexet i händerna.
För antiimperialistisk solidaritet med det palestinska och ukrainska folket och motståndskampen utgör självständigheten och oppositionen mot både Israel, Putinregimen och NATO en svår utmaning. Det får emellertid inte hindra en gräsrotssolidaritet från folk till folk och arbetare till arbetare.
Arbetarrörelsen och vänstern
2021 sammanfattade Socialistisk Politik ett antal nödvändiga perspektiv för arbetarrörelsen och vänstern med termer som antikapitalism, internationalism, fredskamp, demokrati och frigörelse. Här skrev vi in behovet av systemöverskridande klimatomställning för att bryta kapitalets ”ödesdigra logik”. Arbetarrörelsen och vänstern måste ”knyta band över gränserna för militär nedrustning och fredspolitik mot militarism och krigshot” och slå tillbaka högerkrafternas angrepp på demokratiska fri- och rättigheter.
Ett år senare, 2022, ställde Putinregimens anfallskrig krav på vänsterns solidaritet med det överfallna ukrainska folket och det ryska krigsmotståndet. Men, hoppades vi då, också på ökat motstånd mot eskalering och kärnvapenhot – för omedelbara eldupphör och
vapenstillestånd. Den tiden tycks långt borta nu när kriget rasat vidare utan tecken på ryska reträtter – samtidigt som fredsutspel duggat tätt, men på vilka villkor?
Själva krigsutvecklingen kan fredsrörelsen och vänstern göra föga mot, men, skrev SP-resolutionen i fjol, ”stället för NATO-anslutning och militär upptrappning ska vänstern stötta den ukrainska och ryska arbetarklassens självständiga organisering och kamp för demokrati, fred och överlevnad. För Rysslands arbetande folk handlar det om att stå emot Putinregimens krig och förtryck. För Ukrainas att försvara sina fackliga organisationer och återuppbygga ett människovärdigt samhälle. Det är för dessa uppgifter vänstern ska mobilisera sina krafter och solidaritet.” Dessa åligganden är än mer aktuella idag.
Resolution
Även under den kommande perioden, liksom inför 2023, behöver vänstern mobilisera till motstånd mot högerblockets pågående angrepp på jämlika rättigheter, gemensam välfärd, socialt skydd, de mångas levnadsvillkor och människors frihet.
För detta krävs aktivering, demokratisering och skärpt kampinriktning på bred front inom den fackliga arbetarrörelsen. De fackliga organisationerna ska inte monopoliseras av det socialdemokratiska partiets ledning utan styras av medlemmarnas intressen och inflytande. Gig-arbetare och papperslösa måste organiseras, avtalen gå ut på medlemsomröstningar och organisationernas sätta hårt mot hårt gentemot arbetsköparnas försök att rulla tillbaka fackligt inflytande, löner och arbetsrätt. För detta ändamål behövs en fackföreningsledning som tillvaratar de arbetandes intressen, inte en högervriden socialdemokrati.
Här behöver vänstern vara en stridbar kraft mot fackligt byråkratvälde och undfallenhet. Där så krävs, på grund av dagens arbetslagstiftning, behöver kampen finna nya former utanför strukturerna, som när Skånes och Stockholms tågförare mobiliserade arbetskamraterna till stridsåtgärder mot avsked av fackligt aktiva respektive för säkerheten i pendeltrafiken. Låt oss komma ihåg att det breda stödet till de strejkande arbetarna på pendeln i Stockholm ledde framåt och att det inte finns ”vilda strejker” utan bara vilda arbetsköpare.
Åtstramningspolitiken har varit ett medel för att omintetgöra arbetarklassens landvinningar och avföra socialismen från den politiska dagordningen. Den nya regeringen har sagt sig vilja vända på varenda sten för att bekämpa gängkriminaliteten som vuxit fram i åtstramningspolitikens kölvatten och hindra det dödliga skjutvapenvåldets frammarsch. Men den fortsätter att ordinera samma svältkur för välfärden, kommunerna och hushållen. Sorgen över gängskjutningarnas offer måste förbindas med protester mot de senaste trettio åren av nedskärningar, som berett grunden för samhällets misslyckande med att förhindra rekryteringen av unga i utsatta områden till kriminalitet.
Där vänstern deltagit i bildande av kommunala och regionala majoriteter är dess centrala uppgift att inte låta sig fjättras av budgetramar och minskade anslag, utan understödja folkliga mobiliseringar, såsom lärarnas och vårdpersonalens massprotester riktade mot svångremspolitiken.
Likt 2022 års resolution anger vi här några centrala områden med perspektiv i rubrikform:
· Arbetare och låginkomsttagare ska inte betala krisen. Organisera gig-arbetare och papperslösa. Facklig kamp för att inflationskompensera lönerna. Byt ut undfallande ledningar. Försvara arbetskraftsinvandrares rätt till fortsatta uppehållstillstånd.
· Försvara asylrätten, civil olydnad mot angiverilagstiftning, stopp för klappjakt på flyktingar och repatrieringscentraler, amnesti åt papperslösa, ökat stöd åt flyktingar.
· Den svenska ursprungsbefolkningens mänskliga rättigheter måste gå hand i hand med klimatskydd och klimatåtgärder. Tillståndsgivningen för ett brittiskt företag att undersöka möjligheterna att driva en dagbrottsgruva för järnmalm i Gállok är rasistiskt och kolonialt och måste underkännas av regeringen. Samma gäller också eventuella planer på brytning av jordartsmineraler på samisk mark. Vi kräver vetorätt för samer vid beslut som drabbar renskötseln och deras av FN sanktionerade rättigheter som ursprungsbefolkning.
· Omfördela överflödet utifrån behoven, satsa på skola, kultur, fritid och jobb i utsatta och eftersatta förorter. Dra undan marken för social utslagning och kriminalitet, nej till polisstatsutveckling.
· Växande arbetslöshet kräver allmänna arbeten till avtalsenliga löner för full sysselsättning. Fackligt veto vid varsel och uppsägningar.
· Stabil och säker energiförsörjning genom planmässig hushållning för elproduktion och konsumtion istället för EU:s marknadskaos. Nej till kärnkraft, klimatomställ hela samhället, från produktion till konsumtion. Kompensera glesbygd och nyttotrafik för ökade drivmedelskostnader.
· Nej till politisk styrning av kultursektorn. Försvara folkbildningen, public service, kulturens och akademisk frihet.
· Nej till NATO-anslutning, dra tillbaka det odemokratiska och kuppartade beslutet om NATO-anslutning, inga svenska eftergifter för Erdogan, nej till terroriststämpling av kurder och andra flyktinggrupper. Låt inte koranskändning bli motiv för demokratiinskränkning av ”nationell säkerhet” – använd lagen om hets mot folkgrupp.
· Solidaritet med det palestinska folket, stoppa Israels krig och ockupation, nej till terror mot all civilbefolkning.
· Den svenska gröna och feministiska vänstern måste bygga allianser med andra rörelser och partier som har liknande mål på såväl europeisk som global nivå.
· Social upprustning, militär nedrustning och kärnvapenförbud för avspänning och fred. Solidaritet med det ukrainska folket mot den ryska imperialismen. Stöd den förföljda ryska fredsoppositionen och demokratikämparna.
· Antifascistisk samling mot högerextremism och blå-brun röra, försvara alla människors lika värde, organisera motoffensiven.
Socialistisk Politik
Årskonferens
28 oktober 2023