BILD. Syntagmatorget i Athen i samband med folkomröstningen 5 juli.
”Att lämna euron är slutligen en väg som leder till konfrontation med mäktiga inhemska och utländska intressen. Därför är den viktigaste faktorn för att ta itu med de svårigheter som kommer att uppstå, att Syriza är fast beslutet att genomföra sitt program och hämta styrka ur folkets stöd.”
ALTERNATIVET TILL ÅTSTRAMNING
Uttalande från Vänsterplattformen i Syriza, framlagt vid Syrizas parlamentsgrupps plenarmöte 10/7 2015. Denna version är något förkortad och kommer från Jacobin Magazine.
I detta kritiska läge har Syrizaregeringen inget annat val än att avvisa utpressningen från ”institutionerna”, som försöker driva igenom ett åtstramningsprogram, avregleringar och privatiseringar.
Regeringen måste förklara för ”institutionerna” och förkunna för det grekiska folket att den, om den inte uppnår en positiv kompromiss som återspeglas i ett program som upphör med åtstramningarna, ger ekonomin tillräcklig likviditet, leder till ekonomisk återhämtning och innehåller avgörande avskrivningar av skulden, till och med i sista ögonblicket är redo att följa en alternativ progressiv väg som ifrågasätter vårt lands närvaro i eurozonen, samtidigt som den avbryter återbetalningen av skulden.
För att gå emot långivarnas påtryckningar och oacceptabla krav [krävs] en process som kan leda till att Grekland lämnar eurozonen, och det är ett allvarligt och komplicerat företag som borde ha förberetts systematiskt av regeringen och Syriza. Men på grund av de tragiska blockeringar som har varit förhärskande både inom regeringen och partiet så har inte detta skett.
Icke desto mindre kan och måste regeringen nu besvara ”institutionernas” utpressning genom att ställa upp följande alternativ: antingen ett program utan fortsatta åtstramningar, som ger betalningsförmåga och leder till att skulden elimineras, eller lämna euron och ställa in återbetalningarna av en orättvis och ohållbar skuld.
Om omständigheterna så kräver har regeringen även nu möjligheter och det minimum av likviditet som krävs för att tillämpa ett program för att gå över till en nationell valuta, vilket kommer att göra det möjligt för den att genomföra sina förpliktelser mot det grekiska folket, och i synnerhet anta följande åtgärder:
1. En radikal omorganisering av banksystemet, nationalisering av det under samhällelig kontroll, och en förändrad inriktning av det i riktning mot tillväxt.
2. Totalt förkastande av alla skatteåtstramningar (primära överskott och balanserade budgetar) för att på ett verkningsfullt sätt ta itu med den humanitära krisen, täcka de sociala behoven, på nytt bygga upp den sociala staten, och ta ut ekonomin ur den onda cirkeln av recession.
3. Genomföra de första procedurer som leder fram till att lämna euron och annullera större delen av skulden. Det finns fullt genomförbara val som kan leda fram till en ny ekonomisk modell inriktad på produktion, tillväxt och en förändring av de samhälleliga styrkeförhållanden till fördel för arbetarklassen och folket.
Att under nuvarande förhållanden lämna eurozonen är en svår men helt genomförbar process som kommer att göra det möjligt för landet att följa en annan väg, långt från de oacceptabla program som ingår i Junckers paket.
Vi bör betona att det i sig själv inte är ett slutmål att lämna euron, utan bara det första steget i en process av samhälleliga förändringar, av att återställa landets suveränitet och av ekonomisk utveckling som kombinerar tillväxt och social rättvisa. Det är en del av en övergripande strategi som grundas på produktiv återuppbyggnad, stimulans av investeringarna och återuppbyggnad av välfärdsstaten och rättssäkerheten.
Inför långivarnas oförsonliga uppträdande, vars mål är att tvinga Syrizaregeringen att helt och hållet underkasta sig dem, är det ett politiskt och etiskt rimligt val att lämna euron.
Att lämna euron är slutligen en väg som leder till konfrontation med mäktiga inhemska och utländska intressen. Därför är den viktigaste faktorn för att ta itu med de svårigheter som kommer att uppstå, att Syriza är fast beslutet att genomföra sitt program och hämta styrka ur folkets stöd.
En del av de positiva sidorna av att lämna euron är närmare bestämt bland annat:
· Att återerövra makten över valutan, som automatiskt skulle innebära att återfå förmågan att ge ekonomin betalningsförmåga. Det finns inget annat sätt att kapa Europeiska centralbankens snara kring Grekland.
· Att utarbeta en utvecklingsplan grundad på offentliga investeringar, som samtidigt tillåter privata investeringar. Grekland behöver ett nytt och produktivt förhållande mellan de offentliga och de privata sektorerna för att slå in på en väg i riktning mot en hållbar utveckling. Det kommer att bli möjligt att förverkliga detta projekt när betalningsförmågan väl har återupprättats, och kombinerats med nationella besparingar.
· Att återta kontrollen över den inhemska marknaden mot importerade varor kommer att ge nytt liv åt och stärka rollen för de små och medelstora företagen, som är den grekiska ekonomins ryggrad. På samma gång kommer införandet av en nationell valuta att stimulera exporten.
· Staten kommer att befrias från den Europeiska valutaunionens stryptag om skatte- och valutapolitiken. Det går att uppnå avsevärda lättnader av åtstramningarna utan orimliga begränsningar av tillgången på likvida medel. Det kommer också att göra det möjligt för staten att anta åtgärder som kommer att ge skatterättvisa och omfördela välstånd och inkomster.
· Efter de inledande svåra månaderna ger det möjlighet till snabbare tillväxt. De resurser som blivit inaktiva under den sju år långa krisen kan snabbt mobiliseras för att vända på memorandumens katastrofala politik, om det finns tillräcklig likviditet och om efterfrågan stimuleras. Det kommer att öppna möjligheter till en systematisk minskning av arbetslösheten och ökning av inkomsterna.
Slutligen, genom att lämna EMU kommer Grekland inte att bli mindre europeiskt, men det kommer att följa en väg som skiljer sig från den som EU:s kärnländer följer, ett alternativ som redan är väl utvecklat i länder som Sverige och Danmark. Att lämna EMU kommer inte att isolera vårt land, utan kommer istället tvärtom att ge det möjlighet att få en ny roll på den internationella scenen. En roll som baseras på oberoende och värdighet, som skiljer sig betydligt från den ställning som obetydlig paria som memorandumens nyliberala politik föreskriver.
Processen att lämna EMU kräver givetvis politisk legitimitet och ett aktivt folkligt stöd. Folkomröstningen visade folkets vilja att en gång för alla avvisa alla åtstramningar, oavsett hur mycket det utländska och inhemska etablissemanget ifrågasatte det.
Det är nu uppenbart att EU:s slutgiltiga vägran att gå med på de rimliga förslagen om lättnader av skulden, att upphäva åtstramningarna och rädda den grekiska ekonomin och det grekiska samhället (något som visade sig i det nya ultimatum som ställdes efter folkomröstningen) i själva verket har tvingat vår regering att lämna euron.
Vänsterplattformen, Syriza
Översättning från grekiska till engelska, Stathis Kouvelakis.
Översättning från engelska, Göran Källqvist.
Läs också:
>> JACOBIN. Life Under Austerity
A Greek fast-food worker on living under austerity, the difficulties of worker organizing, and the meaning of Oxi.
>> Stathis Kouvelakis. Från det absurda till det tragiska
”Parlamentet har kallats att rösta om denna text i dag, enligt samma akuta åtgärder som tidigare kraftfullt fördömts av Syriza. I många avseenden kan denna process betraktas som en ”parlamentarisk kupp”, eftersom parlamentet uppmanas att rösta om en text som är varken ett lagförslag, eller ett internationellt avtal, vilket ger ett slags carte blanche till regeringen att skriva under ett låneavtal. Men detta parlamentariska godkännande har uttryckligen satts som villkor för ytterligare förhandlingar med den tyska finansministern Wolfgang Schäuble.”