Välkommen sucre, Albas nya valuta!

Jorge | | Ledare


Utan någon större uppmärksamhet i västvärldens mainstreammedia började en ny internationell valuta användas förra helgen. Översatt till svenska har valutan den inte helt poetiska benämningen ”Enhetssystemet för regional kompensationsbetalning” – eller i spanskt original: ”El Sistema Único de Compensación Regional de Pagos” – förkortat till Sucre. Bakom Sucren står åtta fattiga länder i Latinamerika, som förenas i den ”Bolivarianska alliansen för folkens Amerika” – Alba.

Den nya valutan användes första gången som kompensation för risexport från Venezuela till Kuba. De kommande veckorna och månaderna kommer Sucren bland annat att användas vid försäljning av asfalt från Venezuela till Bolivia och försäljning av trä, livsmedel, textilier och hantverksprodukter från Bolivia till andra länder i alliansen samt vid transaktioner som rör de utbytes- och biståndsavtal som länderna upprättat sinsemellan. Värdet har fastställts till motsvarande 1,25 dollar och till att börja med har den formen av ett elektroniskt betalningssystem som administreras av den gemensamma bank – Albabanken – som länderna grundade förra året.

Enligt finansministrarna från Alba-länderna är Sucren ett försök att skapa en mekanism som gör en ny ”finansiell arkitektur” möjlig, en ”arkitektur” som bryter beroendet av USA-dollarn i handeln mellan de länder som ingår.

Trots växande militära hot från USA – med sju nya baser i Colombia, ett kraftigt upptrappat militärt stöd till högerregimen i Mexiko och en återaktivering av flottstyrkor utanför Latinamerikas kust – har Alba vuxit i omfattning de senaste fem åren. Från de båda grundarna Kuba och Venezuela, som 2004 tog initiativet till Alba för att möjliggöra ett handelsutbyte baserat på ömsesidig nytta och samarbete istället för profitjakt och den kapitalistiska marknaden, har alliansen utvidgats till att omfatta åtta länder: Venezuela, Bolivia och Ecuador i Sydamerika; Nicaragua i Centralamerika; Kuba, Dominica, Saint Vincent och Grenadinerna samt Antigua och Barbuda i Karibien. Totalt innefattar Alba en befolkning på 65 miljoner och en samlad årsproduktion (BNP) på runt 450 miljarder dollar.

Som väntat beslöt Honduras parlament, som för närvarande kontrolleras av anhängare till militärkuppen den 28 juni 2009, 12 januari i år med 122 röster mot 5 att landet ska lämna Alba. Den med våld avsatte presidenten Manuel Zelayas beslut att ansluta Honduras till alliansen 2008 var ett av skälen till att han kidnappades och fördes ut ur landet av den inhemska kapitalistklassens militärer i maskopi med USA. Parlamentet beslöt även 12 januari att ge kuppregimens ledare Roberto Micheletti livstidsimmunitet från alla rättsliga åtal för kuppen och den våldsamma repressionen mot folkrörelserna.

Trots att den ekonomiska betydelsen av Alba fortfarande naturligtvis är begränsad och att den nya valutan bara är en liten del i arbetet med att börja bygga ett alternativ – spelar existensen av ett uttalat antiimperialistiskt alternativ en positiv roll för att formulera även inomkapitalistiska alternativ. Ett exempel är att de kapitalistiska regeringarna i Brasilien och Argentina redan tidigare i sin inbördes handel ersatt dollarn med betalning i lokal valuta. Ett annat är det kompakta motståndet mot de sju nya USA-baserna i Colombia, liksom att flera latinamerikanska regeringar vägrar erkänna den illegala och USA-stödda regimen i Honduras. Militärkuppen i Honduras förra året illustrerar samtidigt att en fortsatt framgångsrik utveckling av Alba är helt beroende av klasskampens utveckling i de latinamerikanska länderna.

Men trots alla begränsningar är Alba idag det enda exemplet i internationell skala på att ett alternativ till den reellt existerande kapitalistiska utsugningen faktiskt kan börja byggas. Utan att okritiskt skönmåla eller förminska problemen finns det alla anledning för socialister att solidarisera sig med och kritiskt lära av detta försök.

ALBA-ländernas gemensamma deklaration i Cumana i april förra året – med rubriken ”Kapitalismen hotar livet på planeten” – uttrycker en långsiktig målsättning som förtjänar att understrykas: ”Det är nödvändigt att utveckla och skapa ett alternativ till det kapitalistiska systemet. Ett system baserat på solidaritet och komplettering, inte konkurrens; ett system i harmoni med moder jord, inte utplundring av mänskliga resurser…sammanfattningsvis: ett system som återvinner de mänskliga villkoren åt våra samhällen och åt folken och inte reducerar dem till enbart konsumenter eller handelsvaror.”

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,