Mona Sahlin – en socialistisk kvinnokämpe?

Jorge | | Bloggat


Mona Sahlin vill förstås lansera sig själv som kvinnornas förkämpe. Kvotering till näringslivets styrelser är en lämplig fråga för henne. Och visst, det är bra om patriarkerna i affärsvärlden får maka på sig till förmån för kvinnor inom borgerligheten.

Men det rubbar inte maktförhållandena mellan klasserna i samhället. Det hjälper inte alla de arbetarklasskvinnor och kvinnor bland det vanliga folket som under mer än två årtionden fått känna på de ökande orättvisorna och klyftorna.

De ensamma mammorna som blivit allt fattigare. Alla de kvinnor som drabbats av nedskärningar och privatiseringar av välfärden och av den ökande arbetslösheten. Kan Mona Sahlin ge löften om ett slut för denna utveckling?

Under tjugofem års tid har såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar skurit i välfärden och anammat de nyliberala kraven på utförsäljningar och privatiseringar. På socialdemokraternas kongress i höstas markerade Mona Sahlin tydligt att det inte skulle bli något slut på privat vinst i vård och skola.

Inte ville hon heller återställa ersättningen i a-kassan till 90 procent. Nu vill hon att undantagen i LAS ska vara kvar. Det är tydligen mycket av borgarnas försämringar som ska få vara orört.

Hon avvisade också det självklara kvinnokravet på sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Ett krav som är centralt för kvinnokampen och jämställdheten. Och som är bra ur så många andra synvinklar också.

Kriget i Afghanistan ska fortsätta, enligt Mona Sahlin. Det enda feministiska är förstås att ta hem soldaterna omedelbart.

Socialdemokratin är inte mycket att hoppas på. Jag förstår uppriktigt sagt inte hur Lars Ohly kan ha planer på att sätta sig i samma regering som Mona Sahlin och högerpartiet Miljöpartiet.

Tidigare inlägg idag på Röda Malmö: