Vad händer med RS?

Jorge | | Bloggat


Gästbloggare Nils Eckerbom:

Rättvisepartiet Socialisterna splittras

Rättvisepartiet Socialisterna, (RS), har spruckit. Umeåavdelningen har lämnat moderpartiet. Det överraskande beskedet meddelades på en presskonferens i onsdags eftermiddagen. Se vad lokalpressen i Västerbotten rapporterar: http://www.vk.se/Article.jsp?article=337906 och http://www.folkblad%20et.nu/?p=

Umeå var RS´ starkaste fäste med tre kommunfullmäktigemandat. Det var också där ”offensivarnas” historia började för snart 40 år sedan. Det var en tid av radikalisering då många unga vände socialdemokratin ryggen.

SSU-klubben Offensiv var också på väg bort från SAP. Influenser från Militant-gruppen i Storbritannien gjorde dock att en kärna beslöt att stanna kvar ”inom rörelsen” och jobba enteristiskt för att utveckla en revolutionär strömning. Det grundades i en analys om att kapitalismens kris tvingar fram en radikalisering inom arbetarklassen som i första hand kommer att vända sig till sina traditionella organisationer. Att bygga upp ett arbetarparti till vänster om SAP var enligt Offensiv sekteristiskt och dömt att misslyckas.

Offensivs brittiska läromästare var tidigare en del av Fjärde Internationalen, som Socialistiska Partiet tillhör. När Offensiv tillfrågades om de var ”trotskister” var de ofta tvungna att svara ”nja”. Hot om uteslutning gjorde att Offensiv förde en halvhemlig tillvaro. Efter att Offensiv/RS gjort upp med ”enterismen”, har de behållit delar av ett arbetssätt, en kultur, som gör att de ofta blir kritiserad av övriga vänstern och ibland även orättvist smutskastade, tycker jag.

Mycket vatten har runnit under broarna sedan SSU-Offensiv bildades och våren 2009 inleddes ett samarbete mellan RS och SP inför EU-valet. Bakgrunden var den omgrupperingsprocess i Europa med Nya Antikapitalistiska Partiet, NPA, i Frankrike som ett inspirerande exempel. NPA ställde sig i spetsen för formering av ett bredare parti på Europanivå och uppmanade vänsterorganisationer i andra länder att ansluta sig. Tillsammans med en handfull radikala fackföreningsmänniskor lanserade RS och SP ”Arbetarinitiativet”, AI, i EU-valet.

Det är ingen hemlighet att detta skapade debatt inom SP. I Göteborg gick AI fram med en lista med enbart SP-medlemmar vid sidan om den nationella listan med oberoende kandidater och medlemmar från både SP och RS. Vid SP:s kongress i december var en majoritet självkritisk mot samarbetet i AI. För alla politiskt intresserade på vänsterkanten har diskussionen inom SP inte varit någon större hemlighet.

Inom SP finns en demokratisk tradition där aldrig diskussion om taktiska övervägningar i sig är något problem. Med lärdom från hur stalinismen tog grepp över kommunistpartierna har det varit självklart att inte trycka ned och förneka motsättningar. Minoritetsuppfattningar har både rättigheter och skyldigheter att föra fram sin kritik. På den nationella nivån är det självklart att lokalavdelningar har möjlighet att göra taktiska avvägningar, på samma sätt som Fjärde Internationalens sektioner gör det på nationell nivå. Vem känner bäst till de politiska förutsättningarna för vänstern i Pakistan, exempelvis?

Jag undrar om den demokratiska traditionen och vanan vid att åsikter kan stå emot varandra finns hos våra politiska kusiner i RS. Även för mycket aktiva och initierade RS-medlemmar har sprickan i Umeå uppenbart kommit som en överraskning. Vad handlade egentligen RS kongress om? Var det bara positiva rapporter om försäljningsframgångar och antal avverkade trappor vid flygbladsutdelning?

Och vilken politik står utbrytarna i Umeå för? I bloggen http://blog.vk.se/janhagglund skriver en ledande företrädare bland annat om olika synsätt om hur RS agerade vid den stora Volvo-demonstration mot nedläggningar. Particentrum ville att RS skulle gå ditt med megafoner, fanor och banderoller.

– Detta skulle ha uppfattats som ett sätt från vår sida att försöka ”ta över” demonstrationen. Vi vägrade. Hade vi följt rådet så skulle Volvoarbetarna ha uppfattat det som om att vi försökte använda deras demonstrationen mot avskeden för egen vinning.

Så skriver Jan Hägglund och det tycker jag låter mycket klokt. På RS´hemsida framställs utbrytarna närmast som en högerströmning med begränsat lokalt perspektiv och utan vilja att ställa krav på förstatligande, etc . Anklagelser om samarbetat med våldsromantiska krafter i Göteborg avvisas bestämt

Sammanfattningsvis verkar utbrytningen från RS vara ”sund” utifrån mitt perspektiv. Deras uttalade vilja till samarbete med andra bör tas på största allvar.

Våra lokala erfarenheter i Malmö av samarbete med RS är samtidigt positiv. De är kamrater som brinner för en bättre värld och tar intryck av klasskampen i Europa och världen. De är värda att lyssna på och jag hoppas att ”oroligheterna i norr” inte äventyrar våra relationer här i södra Sverige.

Nils Eckerbom
Medlem i Socialistiska Partiet i Malmö