Ön som försvann i djupet

Jorge | | Bloggat


Konkreta åtgärder mot klimathotet
En omtvistad ö i Indiska oceanen sjönk i havet. I nästan trettio år bråkade Indien och Bangladesh om den lilla ön. “Konflikten löstes på ett naturligt sätt”, skriver Aftonbladet, men det borde väl snarare stå “på ett onaturligt sätt” eftersom det handlar om klimatförändringar framkallade av människan.

Åtminstone är det vad man får reda på i artikeln ifråga.
– Klimatförändringarna har utplånat källan till konflikten, säger Sugata Hazra, professor i oceanografi vid universitetet Jadavpur i Calcutta, enligt AFP.

Det finns anledning att vara orolig över klimathotet. Men oro löser ingenting. Dessutom kommer snart en försvarsmekanism kallad förträngning att slå till om det stannar vid oro. Vad saken handlar om är att börja agera. Då måste man veta vad man ska ta sig till.

En god början är naturligtvis att lära sig mera och att kräva av beslutsfattarna i världen att de tar frågan på allvar. Själv misstror jag kapitalismens förmåga att ta itu med klimathotet på allvar eftersom billig olja och ständigt ökad konsumtion av ändliga råvaror ligger till grund för kapitalackumulationen.

Socialismen, eller rättar sagt ekosocialismen skulle kunna lösa problematiken. Men jag tror vi måste vara konkretare än så. I senaste numret av tidskriften Röda Rummet recenserar Daniel Brandell boken Vår beskärda del av klimatjournalisten David Jonstad. En bok som just söker efter metoder för att få ned klimatutsläppen:

“Hur skulle då detta fungera? Jonstads modell bygger på David Fleming idé om Transferable Energy Quotas (TEQs). Varje medborgare tilldelas en kvot efter ett nationellt utsläppstak, och får sedan använda upp sin kvot när han eller hon köper energi av olika slag. Det blir som ett bankkort med två funktioner – ett som drar från pengarna, och ett som drar från koldioxidkvoten. Överblivna kvoter kan sedan köpas och säljas på en marknad. Eftersom höginkomsttagare generellt sätt lever mindre hållbart och konsumerar mer flygresor, bensin, el, med mera, än låginkomsttagare, innebär detta också en viss överföring av pengar till de mindre beställda.

Den direkta energikonsumtionen från medborgarna står dock bara för en fjärdedel av växthusgasutsläppen i Sverige; resten sker indirekt. Här finns olika sätt att administrera kvoterna för resten. Jonstad föredrar ett system där staten auktionerar ut de återstående tre fjärdedelarna av utsläppsrätterna till företag och organisationer som behöver energi i sin produktion; och de bakas därför in automatiskt i produktionspriset. Mer energikrävande varor blir sålunda dyrare.

Ett alternativt system är RAPS – Rate All Products and Services – där de dubbla prislapparna inte bara gäller energi, utan alla produkter. Här sätts då koldioxidkvoten in direkt i produkten eller tjänsten, och man överlämnar alltså inte ansvaret åt tillverkan att baka in energiåtgången i priset på varan. Varje vara får sålunda ett ”vanligt” pris i kronor och ören som konsumenten betalar, men också ett koldioxidpris som dras från konsumentens tilldelade ranson.

Jonstad menar att systemet är krångligare – en ordentlig analys måste göras av utsläppen för varje produkt från vaggan till graven för att koldioxidpriset ska bli korrekt, och det är givetvis inte alltid så enkelt. Å andra sidan kan detta ha fördelar ur ett maktperspektiv: kapitalisterna kan inte kompensera sig genom att höja priserna på varorna på marknader där de är i monopolställning. RAPS blir mer transparent, och kräver att mer demokratiska organ får insikt i produktionskedjan.”

Läs också: Ju mer desto gladare – eller?. “Vad händer med oss människor i ett samhälle där vi i allt högre grad reduceras till personnummer, kundnummer och anställningsnummer? Hur länge finner vi oss i att vara utbytbara kuggar i tillväxtmaskineriet, som när som helst riskerar att slås ut, och hamna i ”utanförskap” om vi inte kan eller vill lönearbeta 40 timmar i veckan eller mer? Och är det alls möjligt i dagens hårdnande, ekonomistiska och konsumistiska samhällsklimat, att återupprätta människan som en social, kulturell och andlig varelse, så mycket mer än kund, konsument och lönearbetare?”

På lördag genomförs Earth Hour 2010 – släck för en ljusare framtid. Läs allt om det på WWF:s hemsida.

Inlägg om ekosocialism på Röda Malmö

Tidigare inlägg idag på Röda Malmö: