Privategendomen – det odemokratiska monopolet

Jorge | | Bloggat


Gästbloggare Gay Glans:

Du har sett det många gånger det senaste året; Maud Olofsson eller någon annan borgerlig minister som säger något i stil med: det är inte bra med monopol, staten skall inte driva företag, vi tror på fri konkurrens. Där har du motivet till att regeringen har sålt ut Apoteken och att de vill fortsätta utförsäljningen av statlig egendom.

Jag måste tillstå att jag blir irriterad – borgerlighetens förkastande av monopolet bygger på en av historiens grövsta lögner, att det skulle vara staten som står för monopolen när det i själva verket är kapitalismen som har just monopolet som en absolut förutsättning. Ta bort kapitalägarnas monopol över samhällets produktionsresurser, systemet med att de äger allt medan vi andra i princip inte äger ett skvatt, då upphör också kapitalismen.

Enligt Statistiska Centralbyrån, SCB, är de: ”finansiella tillgångarna mycket ojämnt fördelade. Den tiondel av befolkningen som har störst finansiella tillgångar stod för 71 procent av dem år 2007. Den rikaste hundradelen ägde 32 procent.” (SCB Nr 2008:366.) Räkna ut, den som kan, hur många ”per capita” det blir. Så pass bra i matte är jag att jag inser att många blir de inte.

Med finansiella tillgångar menar SCB aktier, fonder och bankkonton, det vill säga produktionsmedlen, samhällets viktigaste resurser utöver medborgarna. Till finansiella resurser räknas inte om vi råkar äga en bil, en bostadsrätt eller kanske till och med en sommarstuga för eget bruk. Utöver svenska ekonomiska kapitalägare måste vi dessutom lägga till alla utländska. Sammantaget betyder det att merparten av samhällets produktionsresurser ligger utanför din och min demokratiska kontroll eftersom vi inte äger ett vitten.

Om vi antar ett genusperspektiv blir det än mer absurt. I Anna Wahls m.fl. bok ”Det ordnar sig” står att ”FN har räknat ut att kvinnor utför 66% av allt arbete i världen, får 10% av världens samlade inkomster och äger mindre än 1% av världens samlade förmögenhet. Med andra ord utför männen 34% av arbetet medan de får 90% av inkomsterna och äger 99% av förmögenheterna.”

I cirkusen kring Saab framstår situationen inte bara som brutal för de egendomslösa löntagarna utan också som förnuftsvidrig när ett fåtal personer bestämmer över tusentals människors framtid utifrån deras särintressen som aktieägare. Inte utifrån samhällsnyttan eller mänskliga behov.

I Skattebetalarnas magasin Pengar, står det i nr 24/2010: ”Ett fåtal svenskar är mycket förmögna. Men för dem som inte har ärvt pengar… är dock vägen stängd.” Vilket betyder; är du inte född i rätt klass, oavsett hur stor mänsklig rättighet privategendomen än råkar vara, har du inte en chans. Du är portad från den ekonomiska makten i samhället.

Redan 1844 visade Friedrich Engels, i ”Utkast till en kritik av nationalekonomin”, frihandelsförespråkarnas vilseledande argumentering. Engels skrev: ”Konkurrensen förutsätter redan monopolet, nämligen egendomens monopol.” han fortsätter ”Vilken jämmerlig halvhet är det att angripa de små monopolen och låta det grundläggande monopolet bestå” , dvs. privategendomen.

Förutom att den ekonomiska makten har koncentrerats avsevärt sedan 1840-talet, gäller Engels analys fortfarande, att det avgörande monopolet är kapitalägarnas monopol över produktionsresurserna, inte som borgerligheten vill få oss att tro, statens monopol över exempelvis de forna Apoteken.

Gay Glans

Inlägget är också publicerat i Efter Arbetet