Blev du rädd nu din fege fan?

Jorge | | Bloggat


Ett bråk om en parkeringsplats slutar med att en människa förlorar livet. För oss alla vansinne och fasansfullt  oförståeligt. Varför vet vi inte än, och kommer kanske aldrig heller få veta. Det vi i dagsläget med säkerhet vet är att en människas liv försvunnit och att hela hennes omgivning är i djup sorg.

Dödsmisshandeln i Landskrona blir det första Röda Lund tar tag i efter en tids vila. Även vi har drabbats av våldet. Inte så direkt och våldsamt, men nog så starkt vid flera olika tillfällen. Vi är, precis som ni som läser detta, bekanta med kriminalitet och brott på ett personligt plan. För brott är något som följer oss alla. Vissa i ett skede i livet, och andra i ett helt annat. Några bara en enstaka gång, och andra gång på gång vid upprepade tillfällen.

Barnet som ser sin förälder slå den andra. Som faller för frestelsen och snattar i närbutiken. Grannen som kör rattfull. Klasskompisarna som mobbar eller tar droger. Nån gång fick man en smäll av skolans ”tuffingar”, eller så var man en av dessa. Polaren som prylas av vakten på utestället efter att ha varit för uppkäftig efter för mycket att dricka. Den lesbiska tjejen som kastas ut från krogen för att hon kysser sin flickvän, eller gay-killen som pga sexuell läggning misshandlas på väg hem. Revisorn som åker dit för att ha behandlat sitt spelberoende med firmans pengar, eller chefen som ertappas med att köpa sex. Den hemlöse som ertappas med att ha brutit sig in i ett källarförråd. Invandraren som inte får jobbet pga sitt namn, lärarinnan som stjäl på jobbet,  eller hon som tar några extra pavor starksprit över bron.

Överallt möter vi kriminaliteten. Så varför finns den där? Ja, det enkla svaret blir: Därför att staten förbjudit just den och den handlingen. Det står så. I Lagen. Ett annat svar är att vi formas av den miljö vi växer upp i. Det är därför det finns fler skattefifflare bland de som har skatt att fiffla med än bland de som går arbetslösa, och fler ungar som åker dit för att köra för fort på EU-moppen än om vi tittar på de ungdomar som inte äger en EU-moppe. Vi vet att det finns olika faktorer som gör att ett barn – vilket som helst – med större sannolikhet åker dit för våldsbrott än ett barn som inte råkar ut för dessa faktorer. Skilsmässa, spritvanor i omgivningen, trångboddhet som gör att man hellre hänger på hörnet än är hemma. Arbetslöshet eller känslan av att man aldrig kommer komma att få ett jobb. Utanförskap, som kan vara alltifrån att bli ignorerad av arbetskamraterna, till att inte känna sig välkommen i ”de finare salongerna”. Tusentals olika faktorer som tillsammans kan forma en människa att begå brott i framtiden eller just då.

Ovanstående känner vi alla till. Vi förstår att Hampus som ofta hamnar i slagsmål förmodligen gör det därför att hans farsa super och slår honom. Vi fattar att Ahmeds hat mot ett gäng har att göra med att de kallar honom för jävla blatte. En förklaring till att Anders skriker blattejävel och har åkt dit för att ha slagit en kille från Iran har att göra med att han en gång fick stryk av ett gäng killar som kom från Irak. En anledning till att killarna i Svedala bränner ner skolan kan vara att de inte känner att de får någon chans att komma ikapp alla de andra, och därför söker en identitet som baserar sig på gänget och ett farligt rykte. Att Daniel klottrar i bostadsområdet hänger ihop med att husen är fula och vanskötta och för att det inte finns någon social kontroll och omtanke bland de boende. I Vellinge tafsar man på brudar och dricker hembränt. Det gör man på Linero också. Tjejer väljer ofta att inte agera ut sin desperation – sitt utanförskap – genom misshandel och vandalism. Istället skär man sig, svälter sig, eller mobbar hon med de fula kläderna som aldrig vågat ta plats.

Så är detta allt? Är det bara samhällets fel allting. Ja, i stort menar vi det. Olika företeelser går att jobba bort genom riktade satsningar på alla plan. Utanförskap går att bryta med gemensamma ansträngningar. Ensam är det mycket svårare. Ingen föds bankrånare. Men går man ner på det enskilda fallet och tittar så kan man så klart inte ursäkta eller urskulda ett våldsbrott för att brottslingen växte upp med en ensamstående morsa som gick på amfetamin. I det enskilda fallet går det inte att resonera bort upprördheten och ilskan hos den drabbade, och den ansvarige har i varje situation ett val. Det är därför det är fullkomligt orimligt att diskutera brott utifrån enstaka händelser.

Man måste titta på helheten, och man måste titta på hur man ska kunna göra för att det inte ska hända igen. Precis som när en tjej blir våldtagen på skoltoaletten så löses inte problemet med att alla killar kastreras eller skickas till en öde ö.  För brott är inte, för samhället, något som avhjälps genom utrensningar av ”slöddret” eller livstidsdomar. Det funkar helt enkelt inte så, och de som mot förmodan skulle hävda detta kan inte erbjuda en enda verklig och vettig lösning på bekämpning av brott. Brott kan bara bekämpas innan de ägt rum. Och det är därför frågan om hur vårt samhälle bör se ut som är den viktigaste frågan i debatten. En debatt som högern så klart inte vill ha. Det är ju isf deras samhälle som ifrågasätts. Istället kallar dom på hårdare tag och fler poliser för att dölja det järnhårda kapitalistiska systemets värsta yttringar.

Röda Umeå: Vi är alla lika mycket värda, eller hur?

SkD GP HD SvD AB DN