Andreas Malm blir medlem i Socialistiska Partiet

Jorge | | Bloggat


Andreas Malm har varit min vän sen Göteborg 2001 då vi möttes framför polismuren och tillsammans försökte hålla ordning och lugna ner folk. Han har varit närstående till det parti jag är med i ännu längre och har till slut bestämt sig för att bli medlem i Socialistiska Partiet. Han är förstås varmt välkommen och jag ser fram mot intressanta diskussioner med honom även i framtiden. Så här motiverar han i korthet sitt inträde i Socialistiska Partiet:

”Efter 13 års öppet förhållande med Socialistiska Partiet har jag beslutat mig för att söka formellt medlemskap.

När så lång tid har gått och man ändå lever ihop politiskt känns det lika bra att flytta in, stadga sig, deklarera sin lojalitet offentligt. Det finns ingen anledning att romantisera den politiska hemlösheten (en av alla vår tids passiviserande individualistiska patologier). Själv har jag alltid trott på arbetarrörelsens klassiska uppmaning ”organisera dig!” – det är ju det jag vill att folk ska göra! – och då kan jag inte själv leva som privat atom.

För mig är SP det självklara valet. Det finns tusen och ett skäl, av olika art, som jag kommer att utveckla i senare texter. Låt mig bara räkna upp tio här:

1.) SP bedriver gräsrotsarbete i de folkrörelser som har potential att driva vårt land i rätt riktning: fackföreningsrörelsen, klimatrörelsen, ockupationsrörelsen, de olika solidaritetsrörelser som blommar upp emellanåt. Just den här typen av gräsrotsarbete är själva poängen med ett revolutionärt parti, som jag ser det. Efter ett drygt decennium av eget arbete i olika rörelser – främst Palestinarörelsen och klimatrörelsen – har jag ackumulerat en lång erfarenhet av att kamraterna från SP är de som tänker och verkar precis som jag önskar: demokratiskt, lyhört, radikalt, för att utveckla rörelserna så framgångsrikt som omständigheterna medger. Ofta handlar det bara om att formulera just potentialer, men sådan är nu vänsterns allmänna situation i vår del av världen – och det gäller att utveckla dem.

2.) SP har som ingen annan organisation i svensk vänster gjort ödmjukhet till en dygd. Det låter som flumknas, men det är viktig sanning. SP är inte bara en samling ovanligt fantastiska människor (en fördel med partiets litenhet är att man kan lära känna tillräckligt många för att få bra kläm på det) utan också en organisation som förhåller sig ödmjukt till inre åsiktskillnader, till vänsterns historiska problem och, inte minst, till de sociala rörelser vi arbetar i. Andra vänsterorganisationer – vi behöver inte nämna några namn – gör allt för att ta över rörelser och förvandla dem till sina egna: ett säkert, många gånger upprepat recept för att ta död på dem. Det gör inte SP.

3.) SP är ekosocialistiskt! Fjärde internationalen är ekosocialistiskt! Ekosocialismen som politiskt koncept har utvecklats och fortsätter att utvecklas av kamrater i denna rörelse – say no more!!!

4.) Ilham Moussaid. Say no more igen!

5.) NPA NPA NPA!

6.) Fire Alarm av Michael Löwy är kanske den bästa bok som publicerats de senaste tio åren. Den går rakt in i själen.

7.) Omställningen av svensk bilindustri är en huvuduppgift för den radikala rödgröna vänstern. Läs mer i Röda rummet!

8.) Ernest Mandel är den främste marxisten i världen efter andra världskriget och inspirerar mig i mitt arbete, min forskning, som ingen annan, år efter år.

9.) Den fria marxism som strålat ut från Fjärde internationalens kretsar och besläktade miljöer – se bara på New Left Review och Verso – under de senaste decennierna är den öppnaste, mest nyskapande, receptiva, odogmatiska marxism världen känner.

10.) SP kan, liksom sina systerorganisationer i Frankrike, England, Danmark, Tyskland osv, arbeta för enighet inom den svenska vänstern. Ett medlemskap i SP är ett medlemskap i Sveriges radikala vänster, utan sektgränser, partichauvinism eller parlamentarisk avskärmning.

Jag skulle kunna fortsätta, och jag kommer att fortsätta – återstår att förklara
(bland mycket annat) varför jag, som länge var organiserad syndikalist, inte längre tror på syndikalismen eller SAC som politiska projekt – men det här är nog för nu.

/Andreas Malm”

I veckotidningen Internationalens första maj-nummer kommer en längre intervju med Andreas att finnas med. Köp det numret, eller ta en prenumeration idag!

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

 Digg  Facebook  StumbleUpon  Technorati  Deli.cio.us