Chockangreppet på Grekland: Både kupp och kapitulation

Jorge | | Grekland


OxiNej“Det är ingen kupp, utan en total, absolut och villkorslös kapitulation”, skriver Stathis Kouvelakis från den grekiska vänsterplattformen om EU:s förkrossande förslag till villkor för nya lån till Grekland.

Merkels och hennes europeiska högervasallers frontalangrepp mot den grekiska folkviljan och försök till vänsterpolitik benämns som “kupp” runt om i världen av såväl ekonomer, som Paul Krugman, och debattörer som Naomi Klein. Ja, även normalt EU-vänliga mainstreamröster gapar inför de drakoniska kraven på Grekland. Tyska Der Spiegel talar om Grekland som en ny tysk koloni, finansmagasinet Forbes om att krig utbryter av mindre skäl…

Kupp och kapitulation är varken motsatta begrepp eller förklaringar. Hur EU-eliten konspirerat med sitt fotfolk bland småstaterna för att med hjälp av Europeiska centralbankens monetära strypgrepp smula sönder det grekiska vänsterprojektet har redan dokumenterats – och alltfler uppgifter om det smutsiga spelet mot den grekiska demokratin lär följa.

Förtalet av det grekiska folket, lögnmaskineriet om grekiska privilegier och korrupt välstånd har förberett marken. Fattiga krisplågade EU-stater har pumpats fulla med giftiga föreställningar om att de, som själva genomfört brutala nedskärningar, ska tvingas betala för grekiskt lättsinne. Att nedskärningsprogrammen generellt varit ödeläggande för jobb, välfärd och jämlikhet har förtigits. “Vi har alla genomfört svåra beslut för att sanera våra ekonomier och komma på fötter”, lyder ramsan från såväl europeiska högerpolitiker som Sveriges Stefan Löfven. Men att visa plussiffror i tillväxt över raserade välfärdssystem, ökade klyftor, massarbetslöshet och social utslagning är ingen bragd utan bedrägeri. Nyliberala budgetkrav handlar om vinstutveckling, inte om välfärd.

Jo, Grekland utsätts just nu för en borgerlig kapitalistisk statskupp riktad mot demokratiska beslut, folkvilja och en demokratiskt vald regering. Det grekiska samhällets tillgångar – från flygfält till hamnar och elnät – ska säljas ut till internationella kapitalintressen, sociala skyddsnät trasas sönder ytterligare, gemensam välfärd minskas än mer och möjligheter till motstånd – som demokratiskt självbestämmande och fackliga åtgärder – försvagas.

Och visst framstår i nuläget Tsipras’ och de grekiska förhandlarnas ja, som en ren kapitulation. Med pistolen mot pannan tycks de ha accepterat allt de bekämpat och valts för att stå emot. Alternativet har verkat värre; statsbankrutt och samhällskollaps under trycket av finansiell kvävning. Resultatet för inte bara det grekiska folket utan för den grekiska och internationella vänstern kan bli förödande.

Ett oroväckande scenario kan bli verklighet:

Avtalet kan under dagen idag, bara drivas igenom i det grekiska parlamentet med stöd högerifrån, av just de krafter som röstades bort i senaste valet och förlorade folkomröstningen.

Nederlaget demoraliserar vänsteralternativets anhängare och stärker motståndarna, inte minst den fascistiska höger som ännu inte “befläckas” av systemlojalitet. Syriza splittras sönder och förhoppningarna om en ny bred pluralistisk och kreativ vänster grusas. Dogmatiska marginalprojekt och sekteristisk vänsterkannibalism firar julafton.

Vänsterpolitik i samhällelig skala tycks orealistisk och rörelseriktningar vänsterut, förkroppsligade i just grekiska Syriza och spanska Podemos, drivs tillbaka. Likt den arabiska vårens offensiv för demokrati och sociala rättigheter vänds den politiska situationen om i en hast och med en kraft som få hinner motstå. Likt vad flera liberalt sinnade bedömare skriver, omvandlas EU inför våra ögon från vad de hoppades vara demokratins och solidaritetens union till rädslans och ordergivningens stormaktspakt.

För en ansvarsfull radikal och systemförändande vänster krävs nu:

Ärligt klarspråk om vad som hänt: alla fakta och turer på bordet, både vad gäller EU-elitens utpressning och besluten inom den grekiska regeringen och Syriza.

Lägga skulden där den hör hemma: varje gräslighet från EU- och finanseliten måste ut i ljuset och redovisas för Europas befolkningar. Från hotelserna och desinformationen till tömningen av Greklands banker och den politiska tortyren, “waterboarding”, som den träffande kallades EU-internt. Grekland gestaltar kapitalismens framtid – det är innebörden av budskapet från det borgerligt liberala etablissemanget i Europa.

Nej till vänstersekterism och fragmentering. Varje nederlag göder bitterhet, anklagelser om svek, lögner och förräderier med demoralisering och misstro som följd. Att olika perspektiv och handlingslinjer blir oförenliga, som i förhållande till EU-utpressningen av Grekland, får inte driva kämpande vänsteraktiva in i återvändsgränder av självtillräcklighet och politiska inbördeskrig. Oavsett ofrånkomliga politiska omgrupperingar och nya konstellationer måste fokus vara på de breda befolkningsmassornas intressen och rörelse. Syrizas program, som vunnit val och den grekiska befolkningens masstöd, visar vilken grund som idag är möjlig för en offensiv vänster.

Utveckla motstånd underifrån och parallellmakt. EU-diktaten mot Grekland, med eller utan nederlagsavtal, kan inte bara mötas på regeringsnivå. Mobiliseringar och alternativmakt underifrån, från folkrörelser och aktivister, krävs för att bygga upp en samhällelig motkraft med styrka att försvara befolkningens livsmöjligheter vid motstånd mot och utbrytning ur EMU-diktaturen.

Internationalisera! Utveckla praktisk solidaritet med det grekiska folket, både i form av hjälp, som arbetarkonvojer och gemensamma handlingstrategier över gränserna. Det europeiska kapitalet och borgardömet planerar och opererar sedan länge tvärs över alla gränser. Den europeiska radikala vänstern ligger långt efter.

Vi måste se vår kamp som gemensam, betrakta vänsterprojekt på andra håll som vårt eget, planera för solidaritetsaktioner och blockader, föra mediakrig mot desinformationen och pressa våra egna regeringar. S-ministrar, som svenska Stefan Löfven och Magdalena Andersson, får inte undslippa medansvaret för det nyliberala angreppet på Grekland.

Vägra ge upp projektet om en bred ny vänster – istället införliva den grekiska erfarenheten med dess framgångar och nederlag och med utgångspunkten: deras erfarenhet tillhör ingen marginal eller utkant, den är vår.

Och framförallt, inte ge upp utan växa i insikt och beslutsamhet. Den borgerliga ekonomiska och politiska eliten är en monstruös makt som nu åter visar upp sitt despotiska anlete för världen. Inför den åsynen kommer många att huka, darra och kröka rygg. Vi tillhör inte dem.

Socialistiska Partiet
Verkställande utskottet 15 juli 2015