”Vi lever således fortfarande i en värld där utveckling och välstånd i Nord är direkt kopplade till underutveckling och armod i Syd. Det är kapitalismen och den gigantiska ojämlikheten i vår värld som nu, liksom tidigare, är grunden till migrationsströmmarna från land till land och kontinent till kontinent – låt oss alltid påminna om det när inskränkta nationalistiska stämmor gör sina röster hörda!”
FLYKTINGKRISEN. I dagens värld befinner sig på grund av krig, armod och förtryck nästan 60 miljoner människor på flykt. Det är den största flyktingström som vi skådat sedan andra världskrigets dagar. Av dessa miljoner människor är det en liten del – enligt FN 14 procent – som söker sig till den rika västvärlden. I den debatt som förs här i väst vänds dock inte så sällan problemställningen upp och ner när det hävdas att denna migrationsvåg skulle innebära ett hot mot välfärden.
Det långa historiska perspektivet om varför Nord är så relativt rikt och Syd så relativt fattigt, vilket är själva grunden för migrationsströmmarna, lyser med sin frånvaro. Det påpekas inte att det hela bottnar i den långa period av kolonialism och imperialism, vilken tog sin början med de spanska och portugisiska conquistadorerna i slutet av 1400-talet och början av 1500-talet, som stadfäste den skeva fördelningen av vår världs rikedomar. Det är också idag samma mekanismer som – genom att bland annat Syds råvaror har en tendens att över tiden sacka efter industrivarornas prisutveckling, att dess ekonomier ofta är skuldsatta och att Nords multinationella bolag plockar ut stora vinster ur Syds länder – upprätthåller detta sakernas tillstånd.
En annan faktor i sammanhanget, som väldigt få talar om idag, är hur de fattiga länderna brandskattas på utbildad arbetskraft, den så kallade brain-drain. År 2007 utgav FN:s handelsorganisation UNCTAD en rapport som visar att världens 50 fattigaste länder förlorar ungefär en sjättedel av sin universitetsutbildade kader till den rika världen. För länder som exempelvis Seychellerna och Gambia rör det sig om över hälften av denna kader. Det är frågan om hundratusentals läkare, lärare, ingenjörer, med mera som den fattigare världen så väl skulle behöva.
Vi lever således fortfarande i en värld där utveckling och välstånd i Nord är direkt kopplade till underutveckling och armod i Syd. Det är kapitalismen och den gigantiska ojämlikheten i vår värld som nu, liksom tidigare, är grunden till migrationsströmmarna från land till land och kontinent till kontinent – låt oss alltid påminna om det när inskränkta nationalistiska stämmor gör sina röster hörda!
Partier som Sverigedemokraterna vill också alltid ge sken av att invandringen är en jätten Glufs Glufs som urholkar välfärden. Låt oss därför avmystifiera detta påstående genom att ge konkreta besked i siffror! För innevarande år har Migrationsverket budgeterat en kostnad på 25 miljarder, varav dock ungefär 10 miljarder är avräkningspengar från biståndsbudgeten. När vi sedan lägger till några miljarder för kostnader som kommunerna inte anser sig vara kompenserade för hamnar vi på en summa för i år på runt 20 miljarder – 20 miljarder av en statsbudget på nästan 900 miljarder, 20 miljarder som motsvarar ungefär 0,5 procent av Sveriges BNP. Vi kan även jämföra med de 104 miljarder som de fyra storbankerna förra året uppvisade i vinst eller de nästan 200 miljarder som gick till aktieutdelningar. Inte heller betyder den ökande invandringen att Sveriges befolkning växer på något okontrollerbart sätt. I år förväntas en ökning på runt 90 000 människor, vilket är under en procent av Sveriges totala folkmängd.
Invandringen är inte, som högerpopulistiska krafter vill låta påskina, någon gigantisk elefant mitt i rummet. Ytterst handlar allt såväl globalt, nationellt som lokalt om vilken typ av politik som förs.
Texten ursprungligen publicerad i Veckotidningen Internationalen