Ledare: Sjukvårdskrisen – mer än en dålig upphandling

agnes | | Internationalen


Internationalen # 43 2019

▶ Materialkrisen visar samhällets skörhet

▶ Nyliberalism sätter vinster före liv

▶ Samhället måste återta kontrollen

 

Ordet ”avreglering” lanserades för att ge än mer attraktiv språkdräkt åt den betydligt krassare ”utförsäljningen”, men ibland avslöjar sig orden. För vad innebär avreglering? Ingen stelbent planering, ingen framförhållning, ingen stabilitet, ingen trygghet. Fritt och frejdigt för entreprenörerna, oförutsägbart och godtyckligt för upphandlare och brukare.
Vad är den pågående sjukvårdskrisen i Mellansverige om inte de ”dynamiska effekterna” av just denna nya fria ordning? Full av entreprenörsanda och satsa friskt-mentalitet lade Apotekstjänst ett underbud och kunde sno åt sig statusen som leverantör i hela fem regioner. Den efterföljande katastrofsituationen har vi kunnat läsa om på många håll, men vad värre är kunde vi också veta exakt hur det skulle bli på förhand eftersom företaget saknade erfarenhet med leveranser i den skalan och dessutom lade ett så lågt bud, 45,7 miljoner mot den tidigare leverantörens 60.
Effekten, som man hade kunnat förutse men alltså inte var förberedd på eftersom upphandlingsreglerna ser ut som de gör, är att hundratals operationer måste skjutas på framtiden på grund av brist på basal sjukvårdsutrustning och detta är inte i krigstid utan i ett av världens rikaste länder under (slutet av en) högkonjunktur. Det är en politik som kostar i liv och lidande fullständigt i onödan – eller förresten i onödan är det bara sett ur allmänhetens synvinkel. Nyliberal politik handlar ju faktiskt om att se verkligheten ur ett annat perspektiv än det mänskliga.

Under finanskrisen 2008 var Twitter och den då alltjämt så levande bloggosfären bräddfullt av nyliberala förståsigpåare som kunde berätta för världen att detta var ett sundhetstecken. ”Se här, kapitalismen reglerar sig själv!”, ropade de med en röst och (får vi förmoda) tindrande ögon. Osunda banksystem svettas ur sig allt det dåliga som en feberförkylning och sedan återgår ekonomin till den balanserade normalen, kunde de upplysa oss dödliga om.
När det sedan var staten som gick in och räddade hela det sjuka systemet blev det märkligt tyst, och kanske har vi där en delförklaring till varför bokstavstroende nyliberaler idag inte alls utgör en så stor del av tyckosfären.

Systemet är till för att generera maximal vinst till en för samhället acceptabel kostnad. Var gränsen för denna acceptabla kostnad går kanske vi gemensamt fastslår nu, när tre regioner tvingat sätta sig i stabsläge i fredstid. Och vad händer om Apotekstjänst satt ett så lågt bud att det faktiskt inte går att leverera och samtidigt driva ett privat företag? ”Någon måste leverera varorna. Det finns inget företag som sitter och väntar och kan leverera det här med omedelbar verkan” säger socialdemokraten Börje Wennberg till Aftonbladets journalist (19/10). Det är en avslöjande mening på fler sätt än Wennberg förmodligen inser. Det finns ingen plan B om ett privat och dokumenterat opålitligt företag inte levererar vad de påstått sig kapabla att leverera. Så ser helt vitala delar av samhället ut idag. Överallt svulstiga löften och budkrig och överallt privata aktörer som förväntar sig kunna göra en stadig hacka på affären. Att hålla sig med lager är en förlustaffär för ett vinstdrivande företag – och vinst trumfar liv i vår ekonomiska ordning. Vad händer när vi går in i en lågkonjunktur eller finansiell kris och vinstutrymmet verkligen kommer att vara en fråga om att prioritera varje besparingsmöjlighet för alla dessa företag. Och vilka blir effekterna när klimatförändringarna på allvar börjar kännas även på våra breddgrader?

Till sist kommer det inte gå att förleda opinionen med skrämselpropaganda om att alla samhällsproblem kan kokas ned till hårdare straff och fler poliser. Då kommer rånet av det offentliga och den systematiska nedmonteringen av alla trygghetssystem att bli allt för uppenbar. Vi kan dock agera i tid. Det handlar faktiskt inte ens om socialism, det handlar bara om att säkerställa den mest basala samhälleliga tryggheten. När deras vinster står mot våra liv skall vi inte vara svaret skyldiga. Stoppa vinstjakten, men återta också samhällets förmåga att planera för de tider som väntar!
Nyliberalerna har haft sina fester, återreglering är det nya heta.