Uttalande: Vägra betala för de rikas profiter

Socialistisk Politik | | Fjärde Internationalen


Uttalande från sektioner av Fjärde Internationalen:

Mobilisera mot de ökande levnadsomkostnaderna:

Vägra betala för de rikas profiter!

I flera månader nu har strejkrörelser och folkliga mobiliseringar utvecklats i Europa – både i och utanför EU – för att göra motstånd mot de exploderande levnadsomkostnaderna.

Uttalande:

Kostnaden för energi, mat, bostad, transporter har de senaste två åren ökat i alla länder. Detta har förvärrat de arbetande klassernas levnadsförhållanden, som redan har angripna av osäkra anställningar, arbetstidsbrist under Covid och sänkta reallöner och förmåner.

År 2021 var inflationen i EU och Storbritannien på 2,6 respektive 2,5%. I augusti 2022 hade inflationstakten för årligt konsumentprisindex nått 10,5 och 9,9%, på mat 12,0 och 13,1% och på bränsle 37,5 och 32% (44,6 och 48,8% på 15 månader). Elpriserna började stiga i hela Europa under hösten förra året, och gaspriserna exploderade under samma period (långt innan den ryska militären invaderade Ukraina), med en tredubbling på ett år i Tyskland och Nederländerna. I Storbritannien fördubblades energipriserna för hushållen. Priserna på den irländska energimarknaden har stigit, både norr och söder om gränsen, inklusive priset på den viktiga eldningsoljan. De statliga subventionerna upphört i norr och i och med de politiska institutionernas kollaps och till detta kommer de fortsatta effekterna av Brexit.

Drivkraften bakom denna inflation är börsspekulationerna, inom ramen för en oligopolmarknad, på råvaror sedan efterfrågan återhämtat sig efter Covid-pandemins höjdpunkt. De senaste månadernas klimatkatastrof, med den torka och den hetta som är uppenbara konsekvenser av klimatförändringarna, har förvärrat denna situation, liksom givetvis att Putins armé invaderat Ukraina. Den globala oljetillgången kommer att stramas åt och oron för en snabbt stigande inflation ökar. Ställda inför fallande priser på olja tillkännagav OPEC+-gruppen (inklusive Ryssland) i början av september att de skulle göra sin största minskning av tillförseln sedan 2020. Den åtgärden kom innan EU införde sitt embargo mot rysk energi på grund av Ukrainakriget. Det har lett till spekulation i energipriser och en explosionsartad ökning av vinsterna, som delats ut till de stora företagens aktieägare. Bakgrunden till allt detta är en epokgörande minskning av tillgången på fossila bränslen.

Vinstmarginalerna har ökat, inte bara i de stora transport-, energi- och läkemedelsföretagen. 2021 års profiter har varit historiska. De fem största franska bankerna gjorde 2021 vinster på mer än 31 miljarder euro. Den spanska Santander noterade 8,1 miljarder euro i nettointäkter, den italienska Intesa San Paolo 4,2 miljarder euro och Tysklands Deutsche Bank 3,4 miljarder euro. Volkswagens rörelsemarginal nästan fördubblades till 20 miljarder euro. Under första halvåret 2022 tar Shell (Nederländerna) täten med profiter på 20,6 miljarder dollar, följt av BP (Storbritannien) med 20,5 miljarder dollar och TotalEnergies (Frankrike) med 14,7 miljarder dollar.

Detta är några få exempel på ett häpnadsväckande berikande, i sällskap med att den besuttna klassen berikar sig personligen, i synnerhet genom utdelningar och ökade värden på aktier. I kontrast till detta står den lilla ökningen av löner och förmåner, den drastiskt minskade köpkraften och de försämringar av de arbetandes rättigheter som har lett till ökad fattigdom i de folkliga klasserna. Den ojämna fördelningen av förmögenheter förvärrades under början av Covid-pandemin. Denna ojämlikhet har nu blivit ännu större och drabbar i synnerhet kvinnor, ungdomar, de rasifierade inom arbetarklassen, funktionshindrade och boende i de fattigaste områdena. En studie förutspår att 80% av de brittiska hushållen kommer att lida av energifattigdom i slutet av året och energipriserna förväntas rusa i höjden ytterligare 2023.

Under samma period har de nyliberala regeringarna gett företagen ytterligare skattelättnader, skurit ner på de sociala utgifterna och ökat militärbudgetarna avsevärt – vilket drivit på inflationen – och ytterligare förvärrat de mest utsattas levnadsförhållanden. Ukrainakriget utnyttjas av reaktionära krafter, multinationella företag och imperialistmakter som driver sin egen agenda och som hävdar att militäranslagen har som mål att hjälpa det ukrainska motståndet, vilket givetvis inte stämmer. Sammanhållningen mot Putins invasion hindrar inte att man kämpar mot de nyliberala och imperialistiska planerna och mot den åtstramningspolitik som riktas mot de arbetande klasserna.

På olika nivåer (nationella, regionala, lokala) har regeringar infört stöd- och hjälpsystem, tak på energipriser eller transportpaket, så inflationens påverkan på de folkliga klasserna varierar från land till land. Men alla dessa system är tillfälliga och täcker inte de ökade levnadsomkostnaderna.

De materiella villkoren, den ständiga väntan på nästa lön eller bidrag, har blivit den främsta oron för arbetarklassens stora flertal. Kostnaderna för energi, mat och boende är avgörande för alla, och alla dessa kostnader har stigit till alltför betungande nivåer.

En sådan situation är outhärdlig.

Under de senaste månaderna har många strider utkämpats:

Trots den mest förtryckande, strejkfientliga lagstiftningen i Europa har antalet landsomfattande strejker ökat avsevärt i hela Storbritannien sedan i våras – särskilt inom
transporter, post, telekommunikationer och i flera stora hamnar. En betydande del av universitetslärarna har just röstat för strejk, samtidigt har skollärare och sjukvårdsarbetare också genomfört omröstningar. Å andra sidan finns det tecken på att ledningarna för fackföreningarna inom järnvägen och posten splittrar aktionerna. De pågående strejkerna har ett betydande stöd hos allmänheten. Strejkerna kombineras med politiska aktioner, speciellt kring rätten till mat och boende. I Skottland har koalitionsregeringen infört en sex månaders frysning av hyrorna i hela landet.

Samtidigt har vi sett en rörelse för att bojkotta betalningen av energiräkningarna utvecklas, i Storbritannien med ”Don’t Pay UK” och i Italien, speciellt i Neapel. I Tyskland har vänsterns demonstrationer hittills varit begränsade till den oppositionella vänstern och några få fackföreningar. Denna svaghet beror främst på att ledningarna för de stora industrifacken, kemikaliearbetarfacket och metallarbetarfacket, ingår i en samarbete med arbetsgivarna och staten som ska föreslå räddningsåtgärder för befolkningen. Yttersta högern försöker utnyttja de enorma prisökningarna och samlar demonstrationer som är större än vänsterns. Den 3 oktober ägde enorma demonstrationer rum i Tjeckien. Fackföreningar har utlyst flera strejkdagar (i Frankrike 29 september, 16 och 18 oktober, 21 september och 9 november i Belgien). I Frankrike strejkade arbetare vid oljeraffinaderierna i fyra veckor.

Under de kommande månaderna kommer angreppen mot levnadsförhållandena att öka, särskilt genom de planerade höjningarna av hyror och energipriser och genom att tidigare åtgärder, som delvis har mildrat effekterna, avslutas.

I Italien, Tyskland, Tjeckien, Frankrike ser vi försök från olika politiska strömningar, och med olika motiv, att avleda de folkliga klassernas ilska bort från de kapitalister som är ansvariga för krisen. Dessutom vägrar de vidta omedelbara konkreta åtgärder för att skydda och förbättra levnadsförhållandena för den fattigaste och mest utsatta delen av befolkningen. När den yttersta högern försöker utnyttja situationen är det vårt ansvar att försöka organisera bredast möjliga sociala och politiska klassenhet som, genom att sikta in sig på de kapitalistiska profiterna, samlar sig för att driva igenom de sociala kraven, för att de rikedomar som skapats ska beslagtas och för att offentliga tjänster organiseras till förmån för de folkliga klasserna. I synnerhet vill vi se hela rörelsen ägna sina resurser åt att organisera och stöda de mest utsatta.

I dessa mobiliseringar står vi för:
· Höjda löner och förmåner, åtminstone i nivå med inflationen, med speciellt skydd för de med låg inkomst och ”gigarbetare”, vilka i själva verket är anställda av kapitalistiska storföretag.
· Automatiska ökningar för att hålla jämna steg med inflationen – glidande skala för löner och förmåner, baserad på inflationens verkliga nivå, som beräknats och fastställts av de organiserade arbetarna och förmånstagarna själva.
· Avskaffnade av ojämlikheten mellan könen i arbetet. Genomförd princip om lika lön för likvärdiga arbeten.
· Tillgång till gratis barnomsorg för alla barn som behöver det.
· Avskaffad moms på mat och energi, minskade och frysta hyror och priser på basförnödenheter.
· Ökad skatt på förmögenheter och profiter.
· Gratis lokala och regionala transporter, utbyggda kollektiva transportsystem.
· Gratis el och uppvärmning, motsvarande människors basala behov.
· Socialisering av energi-, bank- och transportföretag under arbetarnas och användarnas demokratiska kontroll.
· Granskning, med medborgardeltagande, av statsskulden för att upphäva de illegitima skulderna och på så sätt få utrymme för ökade sociala utgifter och för att bekämpa den ekologiska krisen.
· Massiva investeringar i förnybar energi – ingen mer utvinning av fossila bränslen – nedläggning av kärnkraftverken.

Vid en tidpunkt då ultraliberala regeringar träder fram och angriper demokratiska rättigheter, också i allians med nyfascistiska krafter som i Sverige eller Italien, är det avgörande att de antikapitalistiska krafterna, och arbetarrörelsen i sin helhet, utvecklar en krisplan mot de höga levnadsomkostnaderna och inflationen, ger stöd åt alla de folkliga mobiliseringar som redan finns och utvecklar dem och samtidigt bekämpar yttersta högerns försök att utnyttja den folkliga vreden.

Undertecknare

Belgien: SAP-Antikapitalisten/Gauche anticapitaliste
England och Wales: Anticapitalist Resistance
Frankrike: Ensemble!/Mouvement pour une Alternative de Gauche et Ecologiste och Nouveau parti anticapitaliste)
Tyskland: ISO (Internationale Sozialistische Organisation)
Grekland: Tendensen för Fjärde internationalens program och tidskiftetn ”4”
Italien: Sinistra Anticapitalista
Norge: Fjärde internationalen i Norge/Forbundet Internasjonalen
Portugal: Seção Portuguesa da Quarta Internacional och Toupeira Vermelha
Skottland: ecosocialist.scot
Spanska staten: Anticapitalistas
Sverige: Socialistisk Politik
Schweiz: Bewegung für den Sozialismus/mouvement pour le socialisme/movimento per il socialismo och solidaritéS