Hässleholm

SP valkampanjade i Göteborg och Hässleholm

I lördags samlades medlemmar i SP:s avdelning i Göteborg till spurten i valkampanjen. En del av valarbetarna syns här på Vårväderstorget i Biskopsgården. Med två veckor kvar till valdagen så möttes ett tjugotal valarbetare upp på Vårväderstorget i Biskopsgården för en heldag med politiskt arbete. Flygblad delades ut på fem olika torg och affischer sattes […]


Fullmäktigeledamot går över till SP

Peter Hallbrink, ersättare för Vänsterpartiet i kommunfullmäktige i Hässleholm hoppar av till Socialistiska Partiet. Peter Hallbrink har suttit i fullmäktige i fyra år. Det är två anledningar som gör att jag väljer att byta parti, förklarar Peter: Vänsterpartiet i Hässleholm har slutat att föra en självständig vänsterpolitik. Vänsterpartiet samordnar i dag fullständigt sin politik med […]


Valrörelsen: Socialistiska Partiets valsajt

Klicka på bilden för att komma till valsajten! Bor du i Göteborg, Hässleholm eller Umeå? Vill du se ett parti som konsekvent står upp för låginkomsttagares och arbetares intressen i din kommun? Då ska du gå in på Socialistiska Partiets valsajt Valrörelsen! Här presenterar vi våra kandidater och vår socialistiska politik.


Socialistiska Partiet polisanmälda av SD

Sverigedemokraterna har polisanmält Socialistiska Partiet för en olaglig demonstration på Stortorget under lördagen.


SP:s bloggare i Hässleholm ryter till om politikernas skattesubventionerade vanor

Saken är egentligen ganska enkel. Medborgarna vill inte ha politiker och tjänstemän som super upp skattebetalarnas pengar. Tyvärr så måste man tydligen vara en Hässleholmspolitiker för att inte begripa denna självklara önskan från medborgarna. Att det är långt mellan Hässleholmspolitikernas syn på saken och de skattebetalande hässleholmsbornas uppfattning står klart efter diverse politikers och tjänstemäns […]


1 maj i Hässleholm: En stående protest mot vinster i välfärden

Hässleholm Socialistiska Partiet samlas kl. 09.30 på torget för en stående protest mot vinster i välfärden. Flygbladsutdelning och Internationalenförsäljning. Välkomna!


e-on nomineras till Hässleholms kulturpris 2011

Det fria ordet är en grund för demokratin och utvecklingen i ett samhälle. Om diskussionen och det politiska medvetandet flödar fritt, har samhället bäst förutsättningar att leva och utvecklas. Ett rikt och varierat föreningsliv är en av de starka drivkrafterna för inflyttning. För föreningar är det avgörande att de kan nå ut med sina budskap […]


Framtidens gymnasieskola i Hässleholm

”Hässleholms gymnasieskolor, och dess utbildningar, fyller en viktig och strategisk roll och skall vidmakthållas.” Ett citat från den styrande sexpartialliansens (m, c, fp, mp, fv, och kd) politiska program för den här mandatperioden. Det är svårt att inte hålla med om den här inriktningen. Problemet är den avgrundsdjupa skillnaden mellan programförklaringen och den faktiska praktiken. […]


Politiskt hyckleri i Hässleholm

Vi har i Sverige ett politiskt parti som har profilerat sig hårt på utbildningsfrågor, nämligen Folkpartiet. En stor reform som Folkpartiet har drivit igenom är GY11. Den nya gymnasieskolan som börjar gälla nu till hösten. I folkpartiretoriken för reformen så har utbildningsministern Jan Björklund (fp) flera gånger hävdat att en av anledningarna till GY11 är […]


Vi marknadsför Hässleholm

Socialistiska Partiet i Hässleholm håller just nu på med en affischkampanj för att belysa vad de borgerliga politikerna i kommunen går för. Först ville de slopa kaffe-påtåren på äldreboendet Ekegården, och sedan skulle de gamla inte heller få ägg och sill till påsk. […]


Diktatorns sista dagar

Av ledarred

”De här människorna måste avrättas!”, Libyens diktator Muammar Gaddafi var sig lik och förnekade sig inte när han till slut i ett TV-sänt tal utslungade sina vredgade förkastelsedomar över det folk som gjort uppror mot hans styre. Gaddafi viftade också bort det hela med att det handlade om drogade, omogna ungdomar, vilka förletts av sjuka människor som infiltrerat städerna.
Men, till skillnad mot tidigare under Gaddafis mer än 40-åriga maktbana, befinner sig idag diktaturens företrädare i låg brygga i en desperat kamp för sin överlevnad. Benghazi, Libyens näst största stad har fallit i upprorets händer, diktatorns våldsapparat håller på att crackelera och snart verkar det som om Gaddafi bara kan lita på de utländska legosoldaterna och sin egna livvakt. Det vi bevittnar nu är strömavhopp från tidigare lojala militärer, tjänstemän, ambassadörer och till och med ministrar. Gaddafi kan fortfarande låta kaxig i sin verbala framtoning, men sannolikt är hans dagar räknade. Att regimen känner sig nödgad att sätta in stridsflyg mot sin egna huvudstad är ett kvitto om något på hur pressad och desperat den är.

”Gaddafi är Mellanösterns galna hund”, orden är Ronald Reagans och decenniet 1980-talet – på den tiden som USA bombade Libyen och Gaddafi beskrevs som Washingtons fiende nummer ett. Då stämplades Libyen som den värsta främjaren av internationell terrorism, en ”skurkstat” innan själva begreppet tagits i bruk.
Självklart var dock sanningen att Gaddafi avskyddes och sågs som ett hot av imperialismen för att han efter sitt makttillträde 1969 haft mage att expropriera utländska oljebolag, ge materiellt stöd till revolutionen i Nicaragua och rendera imperialismen förlusten av det brohuvud som Libyen varit under kung Idris styre ända sedan den formella självständighetsförklaringen 1951.

När vi nu skriver 2011 har emellertid historien vänt blad. Sedan 2006 är relationerna mellan USA och Libyen normaliserade, man har fulla diplomatiska förbindelser och för Obama är inte Gaddafi någon ”galen hund”. Idag talar inte Libyen längre med hög röst mot USA:s krigsföretag i Irak och Afghanistan eller hotet mot Iran. Idag öppnar sig Libyen återigen för utländska företag. Shell exploaterar olja utanför Libyens kust och privata intressenter – inte minst vapenmånglare – står överhuvudtaget på led för att göra profit i den libyska ekonomin.
Det är därför som imperialismens företrädare inte vet på vilket ben man skall stå nu när Gaddafi verkar vara på väg att kastas ur sadeln, därav alla ljumma halvkvädna uttalanden – oavsett om huvudstadens namn är Washington eller Stockholm, oavsett om utrikesministern i fråga är Hillary Clinton eller Carl Bildt.

Gaddafi har alltid varit en diktator, men en gång i tiden hade han en viss folklig legitimitet. Det bottnade i att han använde en hel del oljepengar till att bygga upp en social välfärd, att miljoner libyer under hans styre reste sig ur fattigdomen. Idag har dock denna legitimitet urholkats; arbetslösheten är hög och libyern i gemen har tröttnat på hans bisarra infall och järnhårda styre. Man vill kunna göra sin stämma hörd utan att riskera jobbet och i värsta fall hamna i fängelse.

Det stora problemet i dagens Libyen är dock den stora avsaknaden av organiserade motkrafter. Visst finns det Muslimska Brödraskapet även här, i exil har vi en opposition som till stora delar drömmer sig tillbaka till kung Idris dagar och det finns även enskilda människorättskämpar. Men – i jämförelse med Egypten och Tunisien – är det civila samhällets strukturer väldigt svagt utvecklade. Partier är helt och hållet förbjudna att verka. Fackföreningar och andra sociala rörelser har inte heller kunnat slå rot. Det är som om ett jättelikt vakuum öppnas bakom diktatorns rygg.
Men självklart hoppas vi att det vi nu upplever är diktaturens sista dagar. Det är endast om Gaddafis regim faller som det kan komma in ljus och luft i det libyska samhället, det är endast om regimen faller som de första vacklande stegen mot ett verkligt demokratiskt samhällsbygge kan komma till stånd.

Nsk Nsk Nsk Nsk


Delseger i Kairo

Av ledarred Hurriya! Hurriya! ( Frihet), ropen skallade intensivare än någonsin över Tahrirtorget i Kairo när president Mubarak – efter 18 dagar av gigantiska mobiliseringar – slutligen kastade in handduken. Och, viss…


1 2 3 6