Internationalism

Världen är en. Allt är sammanlänkat, från klimatet till det personliga. Sällan har det blivit tydligare än idag när ingen plats på jorden undkommer det gemensamma ansvaret för klimat och överlevnad.

Proletärer i alla länder, förena er!” Parollen från Kommunistiska manifestets dagar är för oss socialister en programmatisk grundval och ledstjärna i strävan att förändra världen. Kapitalismen var redan för Marx och Engels på 1800-talet internationell och de arbetandes frigörelse måste ske över nationsgränserna.

Idag är det ännu tydligare.

Om några har insett behovet av internationalism är det ägarklassen som drivit på för en globaliserad världshandel i den ständiga jakten på profit. Världen har på många sätt alltid varit internationellt sammanflätad men i samband med vad som kallats ”globaliseringen” från 1980-talet, med ny teknik och nyliberalismens genombrott, accelererade utvecklingen som bundit den internationella borgerligheten närmare varandra. Kapitalismen bärs upp av mäktiga konglomerat av transnationella företag och deras produktionskedjor som delar världsmarknaden mellan sig. Härtill kommer mängder av överstatliga och mellanstatliga organisationer för att garantera en global kapitalistisk ordning; EU, OECD, Nato, IMF, Världsbanken, Interamerikanska utvecklingsbanken, G8, Opec, Interpol med flera.

Kapitalets internationalism och den internationaliserade värld vi lever i utgör den verklighet socialister måste utgå ifrån.

Borgerliga politiska riktningar av olika slag, från mainstream konservativa till högerextrema och rent fascistiska, försöker locka breda ofta utsatta folklager med nationalistiska lösningar på ekonomiska kriser, arbetslöshet och försämrade levnadsvillkor. Det handlar om politiskt bedrägeri som vänder fokus bort från det kapitalistiska klassamhället till motstånd mot invandring och andra nationer, med militär upprustning och hårdnande internationella motsättningar som följd. Handelskrig, geopolitiska strider och väpnade konflikter blir ofta följden – under 1900-talet i form av två förödande världskrig. Den brittiska högerns nationalistiska Brexitkampanj var typexemplet på sådan nationalism.

För arbetarrörelsen och socialister är svaret sammanhållning och organisering över gränserna mot det internationella kapitalet och borgerligheten. Att kampen förs i varje land är ofrånkomligt så länge planeten är indelad i stater, men den kan inte begränsas inom snäva nationsgränser utan kräver aktiv internationalism.

Förenklat sägs internationalism ofta handla om staternas ekonomiska och politiska samarbete över nationsgränserna, i motsats till trångsynta nationalistiska lösningar. Men det finns många ”internationalismer”; liberalernas, reaktionärernas, socialdemokraternas och för flera årtionden sedan även stalinisternas.

För socialister bygger dock internationalism i grunden på klassolidaritet mellan alla maktlösa och undertryckta.

I teorin skulle vi som världsmedborgare kunde vägledas av en universell grundlagsstiftning med gemensamma värderingar och normer. Men människor tillhör olika samhällsklasser med motstridiga ekonomiska intressen. Det handlar ytterst om ett konfrontativt förhållande mellan en ägarklass och breda grupper av egendomslös arbetarklass i konflikt med varandra – inte bara inom länderna utan internationellt.

Så ser maktordningen ut inom kapitalismens ramar i en värld där den överväldigande majoriteten av befolkningens förvägras grundläggande livsvillkor och behov. Klasskamp är förutsättningen för en socialistisk internationalism som vägrar underordna sig enskilda stater eller politiska maktblock, i öst, väst eller syd. Den internationella solidariteten mellan undertryckta för mänskliga levnadsvillkor, ökad jämlikhet och demokratiska rättigheter går före statsintressen.

Vi upplever återkommande hur politiska händelser som startar i något enskilt land under givna förhållanden sprider sig till andra länder och regioner. Det har liknats vid vindarnas och fåglarnas rörelser utan hänsyn till konstruerade territorialgränser. Det kan handla om såväl revolutionära som bakåtsträvande processer. Utan att dessa sker linjärt råder ett konstant samband mellan nationell säregenhet och det som sker internationellt. Den internationellas återverkan på inhemska förhållanden kan dessutom inträffa mycket snabbt och påverka allt och alla.

Idag, när mänskligheten står inför flera överlevnadskriser framträder dessa varken som isolerade problem eller med möjliga nationella lösningar. Klimatkaos med artdöd och försörjningskriser, massflykt, välfärdsrasering och risken för nya globala finanskollapser överskrider statsgränserna.

Kapitalismens historiska nedgång drar ner oss alla i ett elände utan slut. Ju längre det profitstyrda fåtalssystemet överlever desto mer hotar dessa återkommande kriser att krossa en mänsklighet. En socialistisk omdaning är inte bara nödvändig utan akut brådskande.

Att bygga alternativa demokratiska och jämlika samhällen på basis av klimatansvariga ekosocialistiska lösningar förutsätter internationell organisering av de många arbetande och ännu maktlösa människorna. Vi behöver en världsrörelse, en organiserad International för antikapitalister och socialister i alla länder.

Tidigare sådana organisationer, som den socialdemokratiska ”Andra” och kommunistiska ”Tredje” Internationalen begravdes under nationalism och diktatur. Men objektiv nödvändighet kräver internationell samordning i handling av internationalisters kamp så länge kapitalism och imperialism består

Frånvaron av en sådan samordning stärker borgerlighetens internationalism och försvagar arbetar- och sociala rörelsers kamp. Risken finns att rörelseaktivister sjunker ned i uppgivenhet efter nationella bakslag med katastrofala konsekvenser för vår gemensamma strävan istället för att stöttas och sporras av kamraters kamp i andra delar av världen.

Socialistisk Politik tillhör den socialistiska världsrörelsen Fjärde Internationalen som bildades för över åttio år sedan av en internationell vänsteropposition mot både kapitalism, stalinism och socialdemokratisk undfallenhet. Inom Fjärde Internationalen tar vi del av socialistiska erfarenheter från hela jorden, diskuterar lärdomar, motstånd och framkomliga vägar mot klimatkris, kapitalism och förtryck – och försöker inspirera till uppbygget av en ny massinternational av arbetare och förtryckta för en demokratisk socialistisk utväg ur kapitalismens återvändsgränd.