Gökungen JAS i imperialistisk tjänst

Igår, den sjätte september, slutade bomberna falla över Norrland. Under flygövningen Nordic Air Meet har styrkor från Danmark, Finland, Schweiz, Storbritannien, Sverige och USA strålat samman för att träna tillsammans. Det neutrala namnet för närmast tankarna till extremsportarnas Nordic Meet i Norge, men i Norrland är det extremsport på en helt annan nivå som utövats.Under […] Läs mer …

Afghanistan – tio år av imperialistisk ockupation

Det har nu gått tio år sedan den senaste imperialistiska ockupationen av Afghanistan inleddes, tio år under vilka befolkningarna i de ockuperande länderna matats med bilden av ”de egna soldaterna” som demokratins förkämpar. Denna bild är grundfalsk. Inga imperialistiska och kolonialistiska interventioner har någonsin genomförts i de kolonialiserade folkens intresse. Vad som är sant är […] Läs mer …

Diktatorn nästan uträknad – drömmar om frihet

Denna ledare skrivs samtidigt som all världens TV-skärmar kablar ut bilder av jublande rebellstyrkor som just intagit Gaddafis högkvarter i Tripoli. Fortfarande håller Gaddafis regim vissa geografiska fickor i Tripoli, ett kustband med ett antal städer vid Medelhavet samt en del områden i södra och centrala Libyen. Men nu när rebellerna intagit högkvarteret, när regimen […] Läs mer …

Det är rätt att bomba i Libyen

I torsdags samlades tusentals människor utanför Libyens ambassad i Kairo. Demonstrerade de mot Natos bomber? Brände de amerikanska och svenska flaggor? Nej, de ropade slagord mot Gaddafis massakrer på sitt eget folk, för enhet mellan den libyska och den egyptiska revolutionen. Hade de ingen kritik att rikta mot Nato? Jo, för att rebellerna inte får […] Läs mer …

JAS-vägen till helvetet


Vägen till helvetet är kantad av goda föresatser. Sällan har väl det gamla talesättet varit mer träffande. I en ”nationell enighet” utan motstycke firar nu svenska NATO-vänner julafton medan JAS-industrin får testa sin exportprodukt i skarpt läge. Att Gripenplanens insats över Libyen främst har politisk och inte militär betydelse står klart för alla bedömare. Att det inte handlar om den libyska revolutionen utan om stormaktspolitik borde vara lika uppenbart. Svenska folket ska vänjas in på ytterligare en nivå av militärt NATO-deltagande. Kaoset i vänstern signalerar att ännu en check point bort från den forna neutralitetspolitiken passeras. Nya perspektiv bryter fram och stridslinjer dras upp. Radikala internationalister finner sig omklappade av bombliberaler. Antiimperialister anklagas för att svika revolutionen. Allt medan den nuvarande världsordningens makthavare och Khadaffis kontrarevolution omvandlar den folkliga resningen till en bricka stormaktsspelet. När stridsröken skingras kommer mycket att vara förändrat. Oppositionen i Libyen kan ha förvandlats till västs marionetter. Radikaler till ”ockupationsvänster”. Och det svenska samhället till en banal NATO-kugge utan inskränkningar. Låt oss kämpa för att en självständig, revolutionär och antimilitaristisk socialism överlever även in i den tidsåldern. Läs mer …

Ska valet av Juholt bryta isen?


”Steget lite grand åt vänster var snarast en normaliserande placering i mitten.” Den socialdemokratiske vänsterdebattören Daniel Suhonen bedömer valet av den nye s-ledaren Håkan Juholt men tillfogar en lättad utandning: ”Han gav rörelsen hoppet tillbaka”. Jo, så illa ute är arbetarrörelsen och det svenska samhället. Juholt – med Suhonens ord en ”mittens man” – som troget följt årtiondets vandring högerut ses som en förlossare från vänster och hopplös marknadsfiende från borgerliga media. I dagens Sverige räcker det med en antydan av kritik mot avreglerade elmarknader och barnfattigdom för att väcka både hopp och motvilja. Det säger något om hur långt vi pressats tillbaka, hur solidariska och demokratiska ideal ödelagts, hur anpasslingar och medlöpare tillåtits dominera. Valet av Juholt är tyvärr inte resultatet av en aktiv revolt mot 2000-talets kapitalistiska ödeläggelse utan snarare uttryck för en växande misstro – och en svag reflex, inte bara av s-nederlaget 2010 utan också av nyliberalismens kontinentala europeiska kollaps. Att finanskraschen 2008 inte utgjorde något tillfälligt tjall på linjen framstår idag med förödande tydlighet för miljontals européer – för att inte tala om amerikaner. De finansiella systemen darrar på randen till nya kriser. Hela statsfinanser hotas av bankrutt. Europa kokar av folkliga protester när miljoner […] Läs mer …

Nej till flygförbudszon över Libyen!


När detta skrivs (tisdag kväll) pågår striderna i Libyen mellan rebellstyrkorna och Khadaffis trupper med oförminskad kraft. Samtidigt möts utrikesministrarna i G8 i Paris för att rådgöra om ett eventuellt ingripande. Från EU, USA och delar av arabvärlden har röster höjts för någon form av aktion i Libyen till stöd för den kämpande oppositionen – en ”humanitär intervention”. I första hand handlar det om att en så kallad No-fly zone, flygförbudszon, inrättas i landet. En sådan upprättades exempelvis i Irak 1992, dock utan FN-mandat. Att den tongivande delen av den libyiska oppositionen själv lyft fram kravet har nu gett det en extra legitimitet. Kravet förs också fram av politiska aktörer i Sverige, exempelvis arbetar Vänsterpartiet för ”en flygförbudszon över Libyen med ett tydligt FN-mandat”. Kravet kan tyckas fullt berättigat idag, när Khadaffis yrkesarmé och legoknektar trycker tillbaka motståndet. Striderna böljar fram och tillbaka i de libyiska kuststäderna, och sjukhusen fylls med revolutionsoffer. Mot Khadaffis relativt välutrustade och professionella styrkor tycks nu allt oftare revoltörernas blandade frivilligarmé dra det kortaste strået. En flygförbudszon är dock inte bara en formalitet, att dra några streck över en karta. För att den ska fungera praktiskt måste man slå ut det libyiska luftvärnet, flygplatser, depåer […] Läs mer …