Fackföreningsrörelse i kris
”Facken i Europa planerar för militant kamp — kombinerad med samarbete över gränserna kring de vanliga förhandlingarna. Tanken är att det offensiva agerandet ska ge framgångar vid förhandlings-bordet. Den samlade fackföreningsrörelsen i Europa manar till strid. Ronald Janssen, rådgivare hos Europafacket i Bryssel, förklarar att facken borde mobilisera sina medlemmar i massaktioner i strejker och på gator och torg för att sätta press på förhandlarna.” Detta stod nyligen att läsa i LO-tidningen på nätet under rubriken ”Facken rustar för strid på två fronter”. Den nämnde Janssen säger också att fackföreningar som bara förhandlar fram försämringar tappar medlemmar medan offensiva fack som organiserar strejker och gatuprotester entusiasmerar och motiverar sina medlemmar. Sådana tankar finns emellertid inte hos Wanja Lundby-Wedin som sitter som ordförande i Europafacket. Den här strategin är inte tillämpbar på Sverige, menar hon i samma artikel som nämns ovan. Wanja Lundby-Wedin vill hålla organisationsgraden uppe, men säger inte hur. Den hittills förda linjen har uppenbarligen inte varit framgångsrik. Det handlar om ett historiskt ras för det svenska facket. För femton år sen, under 90-talskrisen, var en rekordstor del, 85 procent, av alla anställda med i ett fackförbund. År 2009 var siffran nere i 71 procent. Västvärldens fackföreningar är decimerade […] Läs mer …