”Vinstbegränsning” duger inte,S

”Det är en ofantlig skillnad mellan barn och sopsäckar”, så föll Olof Palmes ord när han på SAF-kongressen 1984 avvisade rätten för privata företag att driva förskolor. Rekordsnabbt instiftades Lex Pysslingen, vilken förbjöd denna typ av profitverksamhet. Lagen kom sedan att avskaffas av regeringen Bildt 1992. Det var överhuvudtaget under Bildts regering 1991-94 som portarna […] Läs mer …

Knocka SD med en rak vänsterpolitik

I mätning efter mätning tonar Sverigedemokraterna (SD) fram som landets tredje största parti. Merparten av svenskar ser med ökande obehag hur partiet som hade sitt ursprung i Bevara Sverige Svenskt stegvis normaliserats, framförallt inom en del liberal media. Samtidigt är det ett parti som kämpar med en alldeles för stor kostym. SD är vid det […] Läs mer …

Varför vinst i välfärden?

På Aftonbladets debattsida den 11 oktober, ondgör sig moderaten Gunnar Hökmark över att LO:s kongress röstat nej till vinster i offentlig välfärd. Enligt Hökmark innebär LO:s nej till vinstuttag ett allvarligare hot mot både välfärden och den privata äganderätten än löntagarfonderna utgjorde på 1970- och 80-talet. Beslutet på LO:s kongress, där medlemmarna röstade mot sin […] Läs mer …

S-ledningen försvarar vinster i välfärden

Sedan LO-kongressen i vårens uttalade sig mot vinster i välfärden har socialdemokratin våndats över frågan och förra veckan lade en föga entusiastisk partistyrelse fram sin politik. Istället för att utnyttja den massiva opinion som LO-beslutet uttryckte och blåsa till strid mot privatiseringarna blev det ett urvattnat förslag om fortsatt vinstdrift, ett glädjande besked till borgerligheten […] Läs mer …

En kongress mot profiten

”Vi vet inte hur det ska gå till men kongressen var väldigt tydlig”, sa Karl-Petter Thorwaldsson. Det var LO:s nyvalde ordförande som fällde de orden efter att den nyligen genomförda kongressen beslutat att facket ska verka för en så kallad non-profitprincip inom välfärden. Förslaget som vann kongressens stora bifall var en motion inlämnad av Handels: […] Läs mer …

Lönefrågan och vår jord

Nyligen kom LO ut med rapportserien ”Röster om facket och jobbet”. Den bygger på en stor intervjuundersökning med löntagare mellan 18-64 år, såväl medlemmar i de fackliga organisationerna LO, TCO och SACO samt sådana som inte är fackligt anslutna. Det är en i alla delar intressant undersökning som redovisas i sex olika rapporter. I Rapport […] Läs mer …

Fackföreningsrörelse i kris


”Facken i Europa planerar för militant kamp — kombinerad med samarbete över gränserna kring de vanliga förhandlingarna. Tanken är att det offensiva agerandet ska ge framgångar vid förhandlings-bordet. Den samlade fackförenings­rörelsen i Europa manar till strid. Ronald Janssen, rådgivare hos Europafacket i Bryssel, förklarar att facken borde mobilisera sina medlemmar i massaktioner i strejker och på gator och torg för att sätta press på förhandlarna.” Detta stod nyligen att läsa i LO-tidningen på nätet under rubriken ”Facken rustar för strid på två fronter”. Den nämnde Janssen säger också att fackföreningar som bara förhandlar fram försämringar tappar medlemmar medan offensiva fack som organiserar strejker och gatuprotester entusiasmerar och motiverar sina medlemmar. Sådana tankar finns emellertid inte hos Wanja Lundby-Wedin som sitter som ordförande i Europafacket. Den här strategin är inte tillämpbar på Sverige, menar hon i samma artikel som nämns ovan. Wanja Lundby-Wedin vill hålla organisationsgraden uppe, men säger inte hur. Den hittills förda linjen har uppenbarligen inte varit framgångsrik. Det handlar om ett historiskt ras för det svenska facket. För femton år sen, under 90-talskrisen, var en rekordstor del, 85 procent, av alla anställda med i ett fackförbund. År 2009 var siffran nere i 71 procent. Västvärldens fackföreningar är decimerade […] Läs mer …

Socialdemokraterna: Kris utan lösning


Fem månader efter socialdemokraternas katastrofval och med mindre än två kvar till extrakongressen tyder inte mycket på att en lösning av partiets kris är i sikte. Men så är inte heller dilemmat en fråga om formuleringskonst eller ordförandeprofil, orsaken sitter mycket djupare än så. Efterkrigstidens trygga socialdemokratiska maktinnehav var ett resultat av både ekonomisk stabilitet och en folkrörelseförankring som ännu var relativt stark, om än toppstyrd och byråkratisk. Politikens kärna var ändå det som den gamle finansministern Gunnar Sträng formulerade: ”Vad som är bra för storföretagen är bra för samhället och löntagarna.” När så vinden vände och den ”krisfria kapitalismen” återgick till sin normala skepnad fanns inget annat på dagordningen än den så kallade Tredje väg som man slog in på under 1980-talet, nyliberalism i socialdemokratisk skepnad, en praktik som över tiden på ett genomgripande sätt förändrat partiet som blivit allt mindre av folkrörelseparti och alltmer av politisk apparat. Hur djupt ledningen vuxit samman med den borgerliga eliten avspeglades nyligen in en intervju med den gamle SSU-ordföranden, ministern och tidigare partiledarkandidaten Jan Nygren, som förklarade svårigheten med att hitta lämpliga ledare med att villkoren var så mycket bättre i näringslivet. Han menade då givetvis jobb som hans egna, när han […] Läs mer …