Hur ska arbetarklassen försvara sig?

De arabiska upproren tog de västeuropeiska kapitalistiska ländernas ledare med överraskning. De spanska folkliga mobiliseringarna är en andra obehaglig överraskning för den europeiska borgarklassen. Liksom de grekiska demonstrationerna vänder spanjorerna sig mot de nedskärningar och privatiseringar som nu beordras från den härskande klassens högkvarter. Man vänder sig också mot de osäkra anställningsförhållandena – med visstidsanställningar och bemanningsföretag – samt naturligtvis mot massarbetslösheten ( i Spanien beräknas den totala arbetslösheten ligga på 20 procent och bland ungdomar hela 45 procent) och de allt mer bisarra och orättvisa inkomstskillnaderna. I grund och botten är det hela det nyliberala projektet i sig som man riktar sina protester mot. När det gäller Grekland har hela den europeiska högern (och även socialdemokraterna) försökt få den allmänna opinionen att svälja bilden av ett grekiskt folk som levt över sina tillgångar och överkonsumerat offentliga tjänster. Sanningen är dock att det inte är på utgiftssidan som det grekiska underskottet skapats utan på inkomstsidan. De välbeställdas förmåga att undandra sig beskattning är i själva verket roten till den grava ekonomiska krisen. De inhemska skattesatserna är löjligt låga och därtill gömmer den grekiska överklassen undan tiotals miljarder utomlands. Samtidigt måste vi konstatera att radikalt motstånd sannerligen inte kännetecknar det rådande […] Läs mer …

”Strålande tider stundar”


Är det tomteglöggen – eller bara en släng av fartblindhet från den svenska högerns valtriumf 2010? Borgerlighetens ledande tidningsdrake har under jul- och nyårshelgen formligen vältrat sig i självgodhet. ”Strålande tider stundar”, utbrister börskrönikören. ”Det blir ett gott 2011 för Sverige”, utlovar riksbankschefen. ”Ljusa utsikter”, ”Sverige växlar upp igen”, ”Välkommen till fondparadiset”! Rubriksättarna vet knappt till sig och toppar inför nyåret med löftet att katastrofernas 2010 åtföljs av ”Goda nyheter”, ja rentav ”Början till en bättre värld”. ”Yra av framgång”, löd ett berömt yttrande av Josef Stalin under den stora tvångskollektiviseringen av det sovjetiska jordbruket 1930 – alltmedan den kulturella eliten mobiliserades för att besjunga och smycka ut den stora triumfen. ”Livet håller på att bli bättre och lyckligare”, summerade den nye tsaren några år senare när den stora terrorn rullat igång. Kanske är det ingen slump att liberalernas frenetiska lyckobudskap numera för tankarna till despotins tidevarv och Orwellskt nyspråk. Den ekonomiska och sociala elitens värld liknar alltmer ett globalt gated community där några hundra miljoner bättre lottade åtnjuter livets goda i lä från folkmiljardernas levnadsvillkor. I skydd av den nya världsordningens globala militära vaktstyrkor och övervakningssystem rabblar de sitt mantra om världens förträfflighet. Det är när illusionen hotas tonläget […] Läs mer …