Den kapitalistiska förstörelsen av miljön och det ekosocialistiska alternativet

Introduktion

Den klimat- och miljöresolution som läggs fram till Fjärde Internationalens ekologikommission inför världskongressen är lång. Vi har valt att bara översätta det kapitel som innehåller ett utkast till ekosocialistiskt handlingsprogram med grundläggande principer och konkreta åtgärder. Texten finns i sin helhet på engelska här.

PDF-version

Kapitel 2: ett ekosocialistiskt programförslag

En djup klyfta mellan det akuta ekosocialistiska alternativet å ena sidan och styrkeförhållandena och medvetandet å den andra.

2.1 Ett helt annat förhållande mellan mänskligheten och miljön är akut nödvändigt. Detta nya förhållande, baserat på omsorg om både människor och miljö, kan inte bara vara resultatet av individuella förändringar av beteendet. Istället krävs en strukturell förändring i förhållandet mellan människor: en total och global utradering av kapitalism som sätt att organisera produktion och socialt liv. Denna totala utradering är ett nödvändigt villkor för en förnuftig, ekonomisk och varsam skötsel av relationen mellan mänskligheten och resten av naturen. Vetenskap och teknologi kan möjliggöra en sådan skötsel men bara på villkor att deras utveckling inte är underordnad den kapitalistiska profitens diktat.

2.2 Grön kapitalism och Parisavtalet gör oss inte fria från miljöförstöringen i allmänhet eller klimatförnekelsens faror i synnerhet. Alternativet kan bara komma från en världsomfattande politik som tillgodoser verkliga mänskliga behov. Dessa bestäms inte av marknaden utan genom demokratiska diskussioner som tillåter människor att ta sitt öde i sina egna händer, befriade från marknadens alienation. Det kommer att bryta den opersonliga produktivistiska logik som är typisk för kapitalismen.

2.3 Alternativets nyckelkrav är:

1.) socialisering av energisektorn: detta är enda sättet att bryta sig loss från en ekonomi baserad på fossil energi, att avveckla kärnkraften, radikalt reducera produktionen och konsumtionen av energi och förverkliga övergången till ett förnybart, decentraliserat och effektivt energisystem så snabbt som möjligt, i enlighet med ekologiska och sociala imperativ;

2.) socialisering av kreditsektorn: detta är av största vikt, på grund av sammanflätningen av energi- och finanssektorerna i stora, långsiktiga investeringar, och beroende av behovet att erhålla nödvändiga finansiella resurser för övergångens investeringar;

3.) avskaffande av privat ägande av naturresurser (land, vatten, skogar, vind, solkraft, jordvärme, marina resurser) och av intellektuell kunskap;

4.) förstörelse av alla vapenarsenaler; nedläggning av tillverkningen av onödiga vapen och så vidare eller skadliga produkter (petrokemiska substanser, kärnenergi); produktion av bruksvärden i enlighet med demokratiska beslut i stället för med bytesvärde som enda måttstock;

5.) en gemensam och demokratisk förvaltning av resurser som tjänar verkliga mänskliga behov, med respekt för ekosystemens funktionsduglighet och förmåga till förnyelse;

6.) avskaffande av alla former av ojämlikhet och diskriminering baserade på kön, ras, etnicitet, religion eller sexuell preferens; frigörelse för alla förtryckta, i synnerhet kvinnors och icke-vitas emancipation;

7.) avskaffande av påtvingade arbetstimmar för produktionen av varor som en alienerande verksamhet som förstör fritid och motverkar icke-förtingligade mänskliga aktiviteter;

8.) en långsiktig socioekonomisk politik som syftar till att återställa balansen mellan urbana och rurala befolkningar och upphäva motsättningen mellan stad och land

2.4 Det finns en klyfta mellan detta objektivt nödvändiga alternativ och de sociala styrkeförhållandena och den nuvarande nivån av medvetenhet. Denna klyfta kan bara slutas genom att de förtryckta och utsugna tar konkreta strider till försvar förs sina livsvillkor och miljön. Genom att vinna omedelbara krav kommer bredare grupper att radikaliseras och deras strider kommer att flätas samman. De kommer att formulera övergångskrav som inte är förenliga med den kapitalistiska logiken.

Inom denna strategiska ram är några av nyckelkraven:

Avinvestera i den fossila bränslesektorn. Stoppa subventioner för utveckling av projekt som baseras på fossila bränslen. Mot de offentlig/privata samarbeten som idag dominerar energisektorn världen över.
Mobilisera mot alla utvinningsprojekt [projekt som bygger på utvinning av jordens mineraler ö.a.] – särskilt ny oljeexploatering som skiffergas, fracking och stora värdelösa investeringar i fossilindustrins tjänst (flygplatser, motorvägar osv)
Stoppa kärnkraften, slut på exploateringen av kol, tjärsand och brunkol.
Stöd till folkliga utbildningsprogram kring ekologisk hållbarhet.
Vägra all kapitalistiskt övertagande av marken, haven och dess resurser.
Försvara kvinnors rättigheter. Bekämpa alla försök att kriminalisera kvinnors rätt att besluta över sitt barnafödande. Fri abort och fria preventivmedel betalat genom samhällets hälso- och välfärdssystem. Avprivatisera och gör vården av unga, gamla och sjuka till allas angelägenhet, inte bara kvinnornas. Detta är gemensamma ansvarigheter.
Erkänn ursprungsfolkens rätt till självbestämmande. Erkänn deras kunskaper och hållbara skötsel av ekosystemen.
Ge flyktingstatus till offren för klimat- och miljökatastrofer. Full respekt för flyktingars demokratiska rättigheter, inklusive rätten att röra och bosätta sig fritt.
Tillförsäkra alla ett bra socialt skyddsnät med garantier för alla individer, inklusive tillräckliga pensioner
Avskaffa multilaterala och bilaterala frihandelsavtal. Avlägsna ekologisk teknologier från GATT-avtalet.
Uppfyll förpliktelserna mot den Gröna Klimatfonden (100 miljarder dollar/år) i form av bidrag, inte lån. Offentlig skötsel av Gröna Klimatfonden, inte genom Världsbanken utan genom representanter för länderna i Syd, under kontroll av samhällen och sociala rörelser.
Beskatta internationella flyg och sjötransporter, inkomsten av denna skatt ska gå direkt till länderna i Syd som en ersättning för den ekologiska skulden.
Erkänn den ekologiska skulden till länderna i Syd. Avskaffa de offentliga skulderna (utan kompensation annat än för små fordringsägare) som används av imperialismen för att tvinga igenom en orättvis och ohållbar utvecklingsmodell.
Beskatta finansiella transaktioner och bygg upp ett skattesystem för omfördelning så att kapitalägarna och deras arvtagare betalar för omställningen.
Avskaffa patentsystemet och i synnerhet alla patent på liv och teknologier som rör energiomställning och lagring. Slut på stöld av ursprungsfolkens nedärvda kunskaper, i synnerhet från läkemedelsindustrin.
Återuppbygg den offentliga forskningen, slut på de system som tillhandahåller forskning åt industrin.
Stöd åt matsuveränitet och skydda den biologiska mångfalden genom jordbruksreformer.
Bygg upp ekologiskt, lokalt jordbruk utan GMO och växtgifter och erkänn det som en social nyttighet.
Avskaffa djurindustrin. Minska kraftigt produktion/konsumtion av kött. Respektera djurens välbefinnande.
Förbjud reklam och inför återanvändning, återvinning och minskad förbrukning. Gör slut på den slösaktiga, energikrävande konsumismen som tvingas fram av kapitalet.
Inför fri tillgång på energi och vatten för grundläggande nyttigheter och starkt progressiva avgifter på förbrukning ovanför den tröskeln för att bekämpa slöseri och samtidigt garantera grundläggande tillgång. Utveckla en strategi för att utvidga fri fördelning av grundläggande förnödenheter (basmatvaror) och tjänster (kollektivtrafik, utbildning, hälsovård osv).
Garantera rätten för anställda vars företag behöver stängas på grund av omställningen att föreslå alternativ produktion som behövs för att bygga upp en hållbar infrastruktur. Om de planerna visar sig vara orealistiska bibehåller de anställda sociala rättigheter till omskolning, nytt arbete eller pensionering.
Utveckla allmänna företag inriktade på att skapa jobb genom ekologisk omställning utan vinstintressen under de anställdas och medborgarnas kontroll (särskilt inom områden som elproduktion, vattenhantering, byggnation/isolering/renovering av byggnader, människors rörlighet genom att lämna bilsamhället, återvinning av avfall och återskapa skadade ekosystem)
(Punkten saknas ö.a.)
Minska arbetstiden utan lönesänkning med lägre arbetstempo. Inför proportionell anställning (särskilt av ungdomar, kvinnor och minoriteter), tillsammans med utveckling av den offentliga sektorn är detta det bästa sättet att förlika sig med minskningen av produktionen av varor, av energikonsumtionen – full sysselsättning och demokratisk omställning. [Något märklig mening: “together with the development of the public sector, this is the best way to reconcile the reduction of the production of goods, of energy consumption, full employment and democratic transition” ö.a]
Reformera stadsområden med inriktning på att bryta med markspekulationen och göra städerna mindre “artificiella” (genom att uppmuntra grannskapsodling och stadsjordbruk, återställa biotoper inbäddade i städerna.) och befria städerna från bilen till förmån för kollektivtrafik och att utveckla områden enbart för gång- och cykeltrafik.
Detta program är inte uttömmande, det kommer att berikas av de konkreta striderna. I ett ekosocialistiskt perspektiv måste detta berikande vägledas av nyckelfrågorna när det gäller rättvis omställning: ekologisk och social rättvisa, gemensamma men olika skyldigheter, kamp mot ojämlikhet och för förbättrade levnadsvillkor, ett slut för den gröna kolonialismen och miljömässig rasism, prioritera kollektiva lösningar, internationalism, försiktighetsprincipen. Framför allt de utplundrade och förtryckta måste utveckla sin handlingskraft genom demokrati, decentralisering, och gemensamt tillägna sig eller återta allmänningarna. Vad som är allmänt bestäms av den sociala, demokratiska process som skapar dem, det är inte givet av naturen att vissa saker är ”allmänna” medan andra skulle vara dömda till privat tillägnelse.
Kraven ovan utgör därför inte någon fixt och färdig lösning, de pekar ut den allmänna vägen framåt för ett antikapitalistiskt, internationalistiskt, ekosocialistiskt och ekofeministiskt perspektiv som kommer att förändra aktiviteten på alla områden (produktion, reproduktion, distribution, konsumtion) och som kommer att åtföljas av en grundläggande förändring när det gäller kulturella värderingar. De är tillämpbara var för sig men ett slut på krisen är bara möjligt genom samordnad och planerad tillämpning. Dessas åtgärder utgör en sammanhållen enhet, oförenlig med det kapitalistiska systemets normala funktionssätt. Det finns inget annat sätt att ta itu med situationens allvar.