Det hjälpte inte att instanser som BRÅ och Diskrimineringsombudsmannen påpekade att det förelåg en risk för etnisk diskriminering. Det hjälpte varken att Lagrådets jurister sågade forceringen av förslaget eller att det i Justitiekanslerns remissvar sades att de tänkta visitationszonerna krockade med grundläggande och lagstadgade mänskliga rättigheter. Invändningarna var och är i sig mycket allvarliga, men dessa framfördes till en högerregering som utmärker sig som en som attackerar sina egna medborgare. En tillfällig majoritet i Riksdagen röstade den 10 april ja till att införa ”visitationszoner” och från och med den 25 april är lagen om ”visitationszoner” formellt sanktionerad i Sverige. Befinner du dig efter den 25 april på allmän plats i ett på förhand stigmatiserat område kommer din personliga integritet – som rasifierad – att kränkas genom kroppsvisitering även om du skäligen inte misstänks för brott.
Nyttan och effektiviteten med visitationszoner är en tveksam idé och det kan i praktiken stjälpa förtroendet för polisen i förorterna, säger man från kriminologiskt håll. Men de fyras Tidögäng har tågat på med sin godtyckliga rasistiska agenda och kommer nu att driva denna allvarliga kränkning av mänskliga rättigheter. Det är rakt igenom en politisk och ideologisk markering. Det är ett ”vi” och ”dom” fixerat tänkande. De blåbruna hävdar att de vill komma åt gängbrottsligheten fast i själva verket handlar det om något helt annat. Man har apriori bestämt sig för vilka områden och vilka människor polistrakasserierna ska riktas mot, även om det inte finns minsta misstanke om brott mot de boende som polisen kommer att stoppa och visitera där. De flesta som bor i ”vissa geografiska områden” avviker utseendemässigt från vad xenofoberna anser är ett ”svenskt” inom dessa områden.
Arbetsgivare har en annorlunda syn på saken. Det finns arbetsköparorganisationer som Almega, Gröna arbetsgivare och Visita, som uttryckligen sagt att de ville att regeringen skulle skrota dessa ogenomtänkta åtgärder. Det beror inte på att just arbetsköparna skulle ha någon mer gångbar humanistisk människosyn vad gäller människor som på ett eller annat sätt bär på någon synlig form av invandrarbakgrund. Ur arbetsgivarsynvinkel handlar det om arbetskraft. Det har att göra med deras profit. Men de blåbruna bryr sig inte ett skvatt om detta och inte heller om lokalpolisens intentioner som i och med denna xenofoba lag nu blir ett minne blott. Tillit till polis… glöm det. Kommer ”visitationszonerna” minska nyrekryteringen till kriminella gäng och motverka gängskjutningar och skapa trygghet? Nej, det kommer snarare att leda till otrygga medborgare och en större misstänksamhet mot poliskåren än den som redan förekommer i dessa negativt stämplade områden. Resurser kommer dessutom att tas från brottsbekämpning till övervakning baserad på diskriminering utan att det finns konkreta brottsmisstankar.
Boendesegregation med segregerade skolor liksom en växande arbetslöshet i t ex områden som Rinkeby och Fittja i Stockholm, Bersjön i Göteborg eller Rosengård och Nydala i Malmö cementerar en redan existerande grogrund för ”utanförskap”. Den nya diskriminerande lagen om att kroppsvisitera vissa löser knappast några grundproblem överhuvudtaget. Justitieministern Gunnar Strömer säger att polisen ska kunna söka efter vapen i områden som stigmatiserats av högern, men kriminella kan undvika att befinna sig där vid dessa särskilda inspektioner. Låt oss anta att polisen skulle lyckas få tag på vapen genom visiteringar, men om vapen fortsätter att smuglas in i landet genom Tullen? Till saken hör att det inte finns någon som helst forskning som stödjer visitationszonernas effekt. Det blir bara rent djävulskap för de oskyldiga som kommer att drabbas.
Det är följaktligen inte misstänktas förmodade brott som dessa förtryckande ”visiteringszoner” riktas mot. Det är en kollektiv bestraffning mot rasifierade människor, vilket är förkastligt i en rättsstat då det är det fysiska utseendet eller hur människor uppfattas av polisen utifrån hudfärg som avgör frågan. Vi talar om grundläggande rättsstatsvärden, inskränkningar av medborgerliga fri- och rättigheter och därmed om rasprofilering; vi talar om ett slags apartheidsystem. Amnesty International, Rädda Barnen och Helamalmö ordnar en protestmanifestation på Möllevångstorget i Malmö den 24 april som ett flertal organisationer ställt sig bakom. Malmöbor visar sin avsky mot Tidöfasonerna för att bekämpa och stoppa ”visitationszoner”. Alla som bor i förorter runt om i Sverige lever i en stad, inte i en zon, och vägrar därför finna sig i de blåbrunas godtyckliga ”visitationszoner”.
Alex Fuentes
Upptäck mer från Socialistisk Politik
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.