Seger igen!

Och vi som vant oss vid att aldrig få uppleva en seger! Nu är det 2011. Inte för första, inte för andra, utan för tredje gången detta år får vi se människor rusa ut på gatorna i extatiskt jubel, tända natthimlen med fyrverkerier, hamra på diktatorns porträtt, dansa in gryningen, förvånat se sig om i […] Läs mer …

Marx lever

När jag åkte tåg genom Europa sommaren 2009 behövde jag aldrig gå längre än ett stenkast från centralstationerna innan jag stötte på Karl Marx. I Paris: en pocket med hans kristeorier, i Milano och Madrid: glansiga magasin som rehabiliterade den bannlyste profeten, i Berlin: en nyutgåva av Kapitalet och ett samlingsverk med Marx så som […] Läs mer …

Det är rätt att bomba i Libyen

I torsdags samlades tusentals människor utanför Libyens ambassad i Kairo. Demonstrerade de mot Natos bomber? Brände de amerikanska och svenska flaggor? Nej, de ropade slagord mot Gaddafis massakrer på sitt eget folk, för enhet mellan den libyska och den egyptiska revolutionen. Hade de ingen kritik att rikta mot Nato? Jo, för att rebellerna inte får […] Läs mer …

I Mellanöstern och arabvärlden betyder demokrati antiimperialism


I revolutionära tider är händelseutvecklingen oftast lika hastig som den är motsägelsefull. Den massiva bombattacken mot Khadaffis styrkor i Libyen tog de flesta på sängen, och vänstern kastade sig yrvaket in i en debatt som till största delen redan var postfaktisk. På några timmar gjordes frågan om vi skulle vara ”för” eller ”mot” en flygförbudszon överflödig – som Carl Bildt uttryckte det: ”det finns helt enkelt ingenting kvar i Libyen som kan flyga”. Nästan lika snabbt blev kravet på JAS till Medelhavet meningslöst. Att efter ett par veckor skicka åtta svenska bombplan för att bomba ett land där inga mål finns kvar vore i bästa fall den tommaste av alla tomma gester. Flygförbudszonen är ett faktum, huruvida det påskyndar eller hindrar den arabiska revolutionen är en fråga för historien, inte för politiska aktivister. Kanske kommer händelsen visa sig inte vara så avgörande som den verkar när bomberna faller. Den revolutionära vågen i arabvärlden inspireras av uppror i andra länder, men det är inte det som driver den – den drivs av fattigdom, vanstyre och förtryck. Men låt oss vara glasklara med en sak: stöd till imperialismens krig mot Khadaffi är inte ett stöd till revolutionen i Libyen. Gång på gång […] Läs mer …

Försvara Libyens folk med svenska JAS-plan

Den arabiska revolutionen står med ryggen mot väggen och peppras av kulor. I Libyen, Jemen, Bahrain skyr tyrannerna inga blodsoffer för att begrava sina medborgares längtan efter frihet. Fram tills alldeles nyligen var samtliga nära allierade till väst. Och nu plötsligt: västerländska stridsflygplan över Libyen, med bomber för att slå ut Khaddafi. Hur ska vänstern […] Läs mer …

16/2 Möte i Göteborg: Revolution i Egypten

Hur ser situationen ut nu? Vad kan tänkas ske framöver? Vad är bakgrundshistorien bakom kampen för demokrati, frihet och rättvisa som tagit över Tahrirtorget och nu sveper över hela Egypten. Historien bakom Mubaraks fall. Med journalisten Per Björklund som rapporterat från Kairo under flera års tid. Hans reportagebok Arvet efter Mubarak släpps i april. Onsdag […] Läs mer …

Egyptens öde skrivet i sand

Varje skildring av läget i Egypten är skriven i sand när nu revolutionens stormvind drar fram. Politikens officiella scen står plötsligt tom och utvecklingen bestäms i dess ytterkanter: å ena sidan i den hemliga diplomatins, säkerhetstjänsternas och militärstabernas mörka vrår och i andra ändan, torgets offentlighet. Troligt är att den mäktiga och västlojala militären – […] Läs mer …

Allt stöd till den egyptiska revolutionen!


”Mubarak ditt flyg till Saudi-Arabien väntar på dig”. Miljoner demonstranter skanderar nu dessa ord på gator och torg i Egyptens större städer, trötta på diktatur, korruption, massarbetslöshet och milsvida sociala klyftor. Likt revolutionens stormsvalor är ungdomsgenerationen navet i de rådande protestyttringarna. Det är inte förvånande i ett land där majoriteten av befolkningen är under 30 år. Egypten har dessutom en välutbildad yngre befolkning. Varje år sprutar landets lärosäten ut tiotusentals nya akademiker, men det är till en verklighet som inte har mycket att erbjuda i form av anställningar och en trygg social vardag. Att demokratikraven nu reses höga över hela arabvärlden är inte heller förvånande. Av Arabförbundets 22 medlemmar är det under det senaste decenniet endast två som hållit några fria val värt namnet: Libanon och Palestina. Arabvärlden har, trots stora omvärldsförändringar, bibehållit sin ålderdomliga mix av shejkdömen och auktoritära despotier. Det folkliga missnöjet har dock alltmer stegrats. Liberala debattörer har en tendens att se denna brist på demokrati som ett specifikt förklenande arabiskt karaktärsdrag. Ingenting kan dock vara mer missvisande. Roten till arabvärldens demokratiunderskott är i själva verket att västvärldens imperialistmakter gett ett massivt stöd till en mängd diktaturer och motarbetat folkliga demokratisträvanden – och då ytterst med syftet […] Läs mer …

Intervju: Olivier Besancenot i Tunisien

”Från och med nu, vet jag att revolutionen är möjlig” Olivier Besancenot är i Tunisien från och med denna tisdag för att själv se den pågående revolutionen i landet. För nättidningen JDD.fr, talar NPA:s talesman om sina intryck. Hur är vistelsen i Tunisien? Det är något jag aldrig sett förut. Jag tillhör en generation av revolutionärer som […] Läs mer …