Kongress 2026 - Socialistisk Politik

Praktisk information

Plats: Solidaritetshuset i Stockholm, Tegelviksgatan 40.
Hitta dit: https://www.solidaritetshuset.se/hitta-hit

Tider:
Fredag 15.00-18.00 (förlängning vid behov), lördag 10.00-18.00 (förlängning vid behov) och
söndag 10.00-15.00.

Kongressen tillämpar inte sedvanligt delegatsval utan alla medlemmar som närvarar och har
föranmält via Magnus har rösträtt under kongressen. Styrelsen hoppas förstås att så många
medlemmar som möjligt kommer till kongressen och diskuterar politik och träffar varandra!

Motionsstopp 10/12.

Nomineringsstopp till valberedningen 10/12 (även om valberedningen formellt tar emot
förslag ända fram till kongressens val). Nomineringar till ny styrelse och valberedning.

Kontakta Magnus vid behov av hjälp med övernattning.

Reseutjämning vid behov skickas till Magnus efter kongressen.

Motioner, nomineringar och övrigt ovan skickas till magnus@socialistiskpolitik.se

Nomineringar till valberedningen skickas till Arnold Jeppson Arnold.jeppsson@gmail.com

Januari 16-18 januari i Stockholm

Fäll Tidöregeringen – stärk folkrörelserna, samla vänstern för socialistisk politik

Utkast till politisk rapport och uppgifter för Socialistisk Politik 2026

Sällan har mänskligheten stått inför större utmaningar än idag, med klimat- och försörjningskriser, krig, folkmord, rasism och massmigration. Men samtidigt har människan aldrig haft större möjligheter att möta utmaningarna och skapa goda livsmöjligheter för planeten befolkningar, arter och ekosystem. Men då måste det ansamlade kunnandet, vår gemensamma förmåga att förutse och hantera svårigheter, utveckla teknik, samarbetsformer och ansvarsfull fördelning av jordens resurser bryta igenom kapitalismens kortsiktiga vinstlogik. Våra gemensamma behov av en levande planet och trygga förhållanden måste sättas före kapitalistisk exploatering och profitdrift, jämlik välfärd och demokratiskt styre före miljardärsvälde och oligarker.
Men då måste den sociala kraften från de många och idag maktlösa människorna samlas över gränserna till global motoffensiv som förändrar politikens och samhällets villkor. Fossilkapitalets, storfinansens, krigsindustrins och den globala miljardärsklassens utpressning måste mötas av ett överväldigande tryck från världens befolkningar. Då kan vi tillsammans försätta berg. Och vi måste börja nu.

Internationella högervågen

Det går rasande fort nu. Efter att Donald Trump svors in som USA:s president i januari 2025 har på ett knappt år alla de högerhot som socialister varnat för vuxit i en takt utan motstycke. Och utvecklingen i världens militärt och ekonomiskt mäktigaste stater sänder sina stötvågor in i varje samhälle, även det svenska.
Klimatförnekelse – ”drill baby drill” – blir till ökande fossilförbränning där stolta mål om minskande växthusgaser förvandlas till sin motsats när världen samtidigt chockas av förödande följder. Den svenska Tidöregeringens destruktiva klimatpolitik bara återspeglar den utvecklingen. Trumpismens och Putinismens reaktionära korståg mot s k ”woke” – demokratisk jämlikhet – sporrar högerextremister i alla länder.
Freds- och avspänningspolitik blir till den väldigaste globala militära upprustningen sedan andra världskriget vilken i sin tur tränger undan välfärdsambitioner för vård, utbildning och social trygghet. För att inte tala om stöd åt folkmord och imperialistisk ”fred” mot det palestinska folket i Gaza och Västbanken. Eller fortsatt ryskt angreppskrig mot Ukraina med upptrappade attacker mot civila mål och soldaternas stegrade helvete vid fronten samt växande kärnvapenhot.
Den svenska politiska elitens kuppartade beslut om NATO-inträde utan att tillfråga befolkningen, med galopperande militarisering och krigsrustning som följd ingår i denna internationella utveckling.
Trumpregimens nationalism med tullar som vapen mot både ekonomiska rivaler och politiska motståndare göder nationalism i global skala, inte bara bland högerextrema populister och rena fascister utan också i den etablerade politiken. Globalisering, frihandel, migration och internationalism förvandlas till glåpord när budskap om ”nationen främst” bombarderar befolkningarna, från militär ”försvarspropaganda” till ekonomisk politik och konsumtionsreklam.
Idéer – och försök till praktik – för människors lika värde ersätts av jakt på flyktingar och papperslösa, rasism, reaktionära föreställningar om kvinnors underordning, hets mot sexuella minoriteter. I Sverige med skrotning nedmontering av asylrätten, med angiverilagstiftning, hot mot uppehållstillstånd, segregerande socialförsäkringar, med nedrustning av välfärdssektorer och högerpopulisters idealisering av konservativa könsideal.
Social jämlikhetssträvan skrotas för ofattbara miljardöverföringar från fattiga till superrika, söndertrasade sociala skyddsnät och alltmer avgrundsdjupa klyftor mellan sociala världar, i USA som här.
Demokrati i reell mening ersätts av repressiva auktoritära lösningar på område efter område, med inskränkningar av ”det fria ordet”, mot demonstrations- och mötesfrihet, mot utbildningens och kulturens oberoende, mot lokalt inflytande och även rösträtt. När Trump sätter in militär mot de egna medborgarna tas ett nytt steg i den sociala och politiska kampens övergång till en annan våldsammare fas. Något som kan komma att få återverkningar även i Europa.
Trumps makterövring för några månader sedan har dramatiskt förstärkt den nationalistiska och reaktionära extremhögern globalt, vare sig denna står på Trumps sida eller ej. Putins storryska högervälde med drömmar om återgång till tsartidens ideal och imperium inspirerar och stärker reaktionärer i öst medan trumpismen odlar motsvarande krafter i väst. Alltmedan även andra nationalistiska krafter från Asien till Latinamerika söker en aggressivare roll i de geopolitiska konflikterna och allianserna. Att nationalistisk högerextremism även förmår massmobilisera på gatorna i London, Washington och på andra håll signalerar ett fascistiskt hot väst inte upplevt sedan 1930-talet, en nyfascistisk era.
Att nationalistiska högerkrafter växer, ibland i allians men ofta ytterst i fientlighet mot varandra, ökar riskerna för nationella konfrontationer och fler krig. Likheterna i deras ideologier och politik minskar inte konflikterna utan tenderar att skärpa dem. De generationer som växte upp under efterkrigstiden var länge vana vid en viss grad av stabilitet som upprätthölls av det kalla krigets stormaktsblock i öst och väst och gärna kallades en ”reglerad världsordning”, om än i form av massförstörelsevapnens terrorbalans.
Dessförinnan inblandades kapitalistiska stater i återkommande konflikter och krig i de mest skiftande konstellationer där på ytan vänskapligt sinnade stater plötsligt tog till vapenmakt mot varandra i kamp om ekonomiska och regionala intressen. Trumps hotelser mot Danmark och Kanada och andra allierade i NATO är som ett varsel av en sådan tidigare kapitalistisk epok av allas krig mot alla.

Motståndet

Efter att nyliberalerna besegrade vänstern, Sovjetunionens upplösning och de organiserade arbetarrörelsernas byråkratisering och försvagning har motståndet mot rovkapitalism, avdemokratisering, nyfattigdom och socialt sönderfall i olika länder periodvis varit kraftfullt, ja explosivt, men samtidigt ofta kortvarigt och efter hand splittrat eller rentav undertryckt.
Många exempel finns av global betydelse: De unga och folkliga rörelserna i Latinamerika som svepte bort resterna av Pinochets diktatur i Chile och förde vänsterinriktade regeringar till makten i flera länder. Black lives matter i USA som inspirerade antirasistiska opinioner världen över. Den globala klimatrörelsen som placerade fossilutsläppen och människans överlevnad på politikens dagordningar. För att inte tala om den världsomfattande Palestinasolidariteten – i betydelse bara att jämföra med Vietnamrörelsen för ett halvsekel sedan – som tvingade politiker och regeringar i väst att bemöta Israels folkmord i Gaza. Och nu, när detta skrivs, massdemonstrationerna ”No kings” på över 2 600 platser i USA mot Trumps alltmer auktoritära regim.
I kölvattnet av sociala protester och rörelser har nya mer stridbara vänsteralternativ sett dagens ljus som ”My party” i Storbritannien, det ”nya” rörelseinriktade Die linke i Tyskland, La France Insoumise i Frankrike, Rött i Norge och av än större betydelse den socialdemokraten Zohran Mamdani framgångar i New Yorks Demokratiska parti.
Även här i Sverige har både lokala protester och omfattande sociala rörelser uppstått. Massprotesterna i februari mot nedskärningarna på Sollefteå sjukhus, vilda strejker bland tågpersonal på Pågatågen i Skåne och Pendeln i Stockholm mot nedskärningar av bemanningen – eller uppsägning av fackligt aktiva. Fackligt organiserade aktioner bland hamnarbetarna mot politisk uppsägning, för kollektivavtal på Tesla och organiserad strejk av Vårdförbundet sommaren 2024 mot för hög arbetsbelastning och för kortare arbetstid.
Stora protester har genomförts bland lärare och från socialtjänsten mot angiverilagstiftningen. Till motstånd mot högerutvecklingen hör också massprotesterna och upploppen mot Koranbränningar där högerextremister gick till öppet angrepp mot islam och många människor med bakgrund i muslimska länder.
Medan klimatmobiliseringarna under flera år samlade väldiga mängder unga har Tidöhögern, likt Trump i USA, sökt pressa tillbaka denna mänsklighetens ödesfråga från dagordningen, sänka klimatambitioner under EU-nivåer, minska reduktionsplikt och stödet till sol- och vindkraft för att istället rikta blickarna mot storvulna kärnkraftsplaner. Klimatrörelsen och dess aktioner fortgår, men ofta i annan skala som rebellmammornas aktioner och våtmarksaktivister.
Klimat- och fredsaktivisters motstånd mot rustningar och militarisering stångas mot en politisk mur av alla riksdagspartier, inklusive Vänstern, som utifrån Rysslands ukrainakrig och imperieambitioner stödjer den militära upprustning som ska genomsyra hela samhället. Ändå kämpar och växer motståndet under etablerade politikens yta.
Till de största mobiliseringarna hör även i Sverige Palestinarörelsen som i all sin brokighet – med både massdemonstrationer och daglig närvaro – har brutit igenom tystnaden och framtvingat protester i ord från etablissemanget om än inte i handling. Genom att duscha solidariteten i oupphörliga anklagelser om antisemitism har högern sökt desarmera rörelsen men utan att lyckas. Antisemitism ska tas på största allvar och bemötas men dess förekomst i Palestinarörelsen är mer försumbar än i högerns regeringsunderlag. Tidögregeringens totala passivitet i förhållande till folkmordet i Gaza är inget annat än ett aktivt stöd till den sionistiska regimen i Israel och kan bara beskrivas som medskyldighet.

Det politiska läget – för borgerligheten

De traditionella borgerliga partierna har misslyckats med att få medborgarnas uppslutning kring ett nyliberalt program som vill riva ner de sociala skyddsnäten, öka ojämlikheten och flytta makten till en gränslös global kapitalism.
Idag imploderar denna borgerlighet i många länder inför våra ögon, i svenska opinionsundersökningar når den inte upp till en fjärdedel av rösterna och utmanas framför allt av ytterhögerns reaktionära populism.
Borgerlighetens svar har varit att riva upp de demarkationslinjer som traditionellt funnits mot en främlingsfientlig högerpopulism. Tidöavtalet var en första stor seger för detta projekt. Man har också framgångsrikt bearbetat ledande Sverigedemokrater för att få dem att acceptera marknadskapitalistiska elementa, som vinster i välfärden. Men man har missbedömt hur svårt det varit att tämja partiet. Åkessons grupp har visat sig vara överlägsna moderater och kristdemokrater när det gäller att diktera villkoren för Tidösamarbetet, att bevaka att det genomförs och ta hem opinionsvinsterna.
Det är i det perspektivet man ska se Timbros och SD:s tankesmedja Oikos’ försök att skapa ett gemensamt program för ett Tidö 2.0. Där bekräftas att betydelsefulla delar av den svenska borgerligheten är inriktad på att överlämna en avgörande del av regeringsmakten till ett högerextremt parti med rötter i fascism och rasism.
Inför det amerikanska presidentval som 2025 förde Trump till makten en andra gång förnekade denne att tankesmedjan The Heritage Foundations program ”Project 2025” skulle ligga till grund för den nya ämbetsperioden. Men det är just det 900-sidiga programmet för att med auktoritära medel driva igenom miljardärklassens intressen och reaktionära förändringar som nu genomförs. Det säger något om vad som kan vänta med ett nytt mandat för den svenska högerregeringen 2026.

…för arbetarrörelsen och vänstern

Socialdemokratin i spetsen för den traditionella arbetar- och fackföreningsrörelsen förlorade sin historiska mellanposition när Sovjetunionen och Östblocket upplöstes i början av 1990-talet. Sedan dess har partiet alltmer saknat egen ideologisk motor och fortsatt sin högervridning i takt med kapitalets behov. När socialdemokratin förlorat sin roll som företrädare för arbetarmajoriteten och brutit med de politiska och programmatiska rötter som vuxit fram ur detta arv, återstår i stor utsträckning ett borgerligt orienterat maktparti utan socialistisk kompass. En tydligare illustration än partiledningens anpassning till högerns politiska dagordning när det gäller flykting- och kriminalpolitik, NATO-anslutning och militarisering är svår att tänka sig. Att Magdalena Andersson kan tänka sig bilda regering med Kristerssons moderater säger något om vartåt det kan barka.
I Vänsterpartiets strategiska strävan att efter 2026 ingå i en S-ledd regering har ingått att trycka undan ställningstaganden och aktörer som på ett eller annat sätt kan tänkas äventyra projektet. Det har lett till att både kongressbeslut och flera av partiets tidigare hjärtefrågor marginaliserats eller placerats i malpåse. Där partiet tidigare gick i bräschen, som i klimatkampen, antirasismen, fredsrörelsen och den internationella solidariteten, inte minst med Palestina, har fokus flyttats till den ekonomiska politiken med försvar för välfärdssystem, arbetstidsförkortning och mer jämlik fördelning. Men att låta dessa centrala och viktiga politikområden tränga bort mycket av partiets identitet har ett högt pris. Uteslutningar, avhopp och en kritiserad partiregim som istället för intern dialog tränger ut avvikande eller kritiska röster äventyrar hela partiets kraft att mobilisera gräsrötterna och fälla Tidöregeringen.
Utanför partiet har flera vänsterströmningar av olika karaktär slutit sig samman för att utveckla mer allsidiga och kampinriktade alternativ. Samtidigt samlar Vänsterpartiet det överlägset största antalet av Sveriges vänsteraktiva som tillsammans med aktivister utanför själva partiet behöver förenas till en kraft som kan mobilisera för att fälla högerstyret 2026. Oavsett utgången av det valet behövs också en växande vänsterrörelse som inte begränsas av riksdagstaktik, både idag och inför vad som komma skall efter september -26. Att fälla Tidöregeringen och verka för genuina jämlikhetslösningar, gemensam välfärd och solidaritet med Palestinas och andra folks kamp mot krig och förtryck är strävanden där hela vänstern behöver kämpa tillsammans. Att bygga bryggor mellan både utomparlamentarisk och parlamentarisk vänster är en oundgänglig uppgift i vår tid.

UPPGIFTER

Socialisters uppgifter

Socialister i alla läger behöver stötta och delta i sociala protester och folkrörelsearbete mot högern. Det gäller alltifrån facklig kamp för bättre arbetsvillkor, kortare arbetstid, löner och inflytande som kampen för kollektivavtal på Tesla till personal- och brukaraktioner mot sociala nedskärningar, utförsäljningar och massarbetslöshet. Det gäller klimatkamp mot fossil- och rustningsindustrin för radikala utsläppsminskningar, omställning av transport- och produktionssystem, bostadsbyggande och fredsplanering. Vi behöver bryta med kapitalistisk ”tillväxt” och militarisering för en ned- eller omväxt anpassad till planetens ekologiska och resursmässiga förutsättningar. Genom sol- och vindkraft för fredsplanerad hushållning i en kretsloppsekonomi som bryter med en växande profitdriven varucirkulation kan fossil förbränning och kärnkraft förpassas till historien.

2. Socialister måste gå i spetsen för den ideologiska kampen mot högerns värderingar för demokratiska, humanistiska, internationalistiska och antimilitaristiska solidaritets- och jämlikhetslösningar. Det betyder att försvara flyktingmottagande och bekämpa både rasistiska idéer och segregation, försvara och utveckla en god gemensam välfärd för alla, motstå kriminalitet och våld genom lika rättigheter och möjligheter för män och kvinnor, svensk- och utlandsfödda, med massiv upprustning av bostadsområden, skolor och service och samhällslösningar byggda på gemenskap, respekt och uppvärdering.

3. Klimat- och välfärdskamp utgör en sida av brytningen med krigs- och rustningspolitik, men inte av motstånd mot anfallskrig, ockupation och förtryck. Solidaritet med angripna befolkningar i Gaza, Ukraina, Myanmar, Sudan och östra Kongo behöver mängder av internationalistiska insatser, från rent humanitära till blockering av förtryckarnas ekonomiska, politiska och militära möjligheter. Stater kan ge militärt stöd men riskerar att medföra växande konflikter, offer och militarisering med avdemokratisering av de egna samhällena. För socialister är därför den främsta internationalistiska uppgiften att utveckla gräsrotssolidaritet från folk till folk och att motverka eskalering av militära lösningar. ”Eld upphör” – är trumpetsignalen mot alla angripare för krigets fortsättning med andra, politiska medel.

4. Samla, inte splittra vänsterkrafter både i och utanför Socialdemokraterna och Vänsterpartiet till bred vänsterrörelse som kan mobilisera och kämpa både var för sig och tillsammans för att störta högern i valet -26. Oavsett politiska skillnader och framtidsvisioner behöver vi mobilisera för ”röd-grön” röst och särskilt kämpande vänsterkandidater mot varje möjlighet för en Tidöregering 2.0. Om högern fälls i valet -26 behövs en massvänster för att trycka på, motverka demoralisering och bygga vidare för framtida förändring i alla de viktiga frågor som etablerade riksdagspartier undviker eller kompromissar bort.

SP:s uppgifter

Socialistisk Politik är inget politiskt parti men en politisk strömning för socialistisk gemenskap, ideologisk inspiration och erfarenhetsbyte. Genom att fungera som tankesmedja söker vi bidra till motståndet mot högern och kapitalismen och för solidariska och internationalistiska jämlikhetslösningar i ekosocialistisk riktning under vårt nya årtusende.
En första uppgift för oss är att sprida och utveckla webbtidningen Internationalen och dess plattform för ljud- och bildinslag. Vi strävar efter att göra Internationalen till en samlande mötesplats för en radikal demokratisk och antikapitalistisk vänster som kan förmedla erfarenheter, utgöra språkrör för sociala rörelser och kamp, nyhetsförmedla, diskutera och fördjupa förståelse av både vår samtid och vårt förflutna inför framtidens utmaningar.
För att det ska vara möjligt behöver vi bygga vidare på vår insamlingsfond, få alltfler att regelbundet bidra och bygga upp en ekonomi som kan professionalisera olika sidor av webb-tidningen och plattformen vad gäller alltifrån design och redaktionsarbete till spridning och förvaltning. Även framöver kommer webb-Internationalen att bäras upp av frivilliga krafter. Men med ökande ekonomiska resurser kan vi inte bara överleva utan växa som ett socialistiskt centrum. Det är mot den bakgrunden vi avser att söka det nya mediestödets ”övergångsstöd” på nytt för 2026, med de kostnader det kan innebära.
Vi behöver drastiskt förbättra Socialistisk Politik som organisation inför kommande tiders växande prövningar. Förbundsledningen behöver utvidgas både när det gäller antal, erfarenheter och föryngring. En bredare och förnyad förbundsledning behöver stå i närmare kontakt med alla lokala grupper och medlemmar, ha möjligheter att utbyta erfarenheter från olika verksamheter lokalt och i sociala rörelser samt diskutera politiska frågor och strategier. Därför behöver också ett mer praktiskt planerande verkställande utskott förstärkas och ett ekonomiskt förvaltningsutskott överse ekonomiska rutiner och hantering av förbundets ekonomiska och juridiska hantering.
Redaktionen för webbtidningen Internationalen och dess plattform utses av och är ansvarig inför förbundsledningen men redigerar självständigt. Ledarredaktören ingår i förbundsledningen som ansvarig för ledarredaktionen.
SP:s medlemmar har numera sitt ursprung i olika politiska generationer men också i olika organisatoriska och politiska sammanhang. Det är en styrka men ställer också större krav på sammanhållande kommunikation och strukturer och även ledarskap som kan tillvarata och förmedla erfarenheter och idéer. Att hålla ihop vår strömning i förhållande till centrifugala logiker från de olika sammanhangen kräver både gemensam planering och lyhörd respekt för olikheter, inte minst vad gäller de olika verksamheternas behov. Här behöver vi inventera bland medlemmarna, vilka är vi nu, vad jobbar vi med lokalt, vilka kan och vill göra vad? Och hur förbättra samarbete och erfarenhetsbyte mellan lokala grupper och medlemmar samt kamrater i olika miljöer som facket, miljö- och fredsrörelsen, Palestina- och Ukrainasolidariteten, bostadsaktivismen, folkbildningen mm. Både Internationalen och vårt interna medlemsblad bör utvecklas till forum där dessa erfarenheter speglas och möts.
Vi behöver också bruka och koordinera de olika grenar vi ser som delar av vår verksamhet eller ideologiska/kulturella ”familj”: Det gäller tidskriften Röda Rummet och Bokförläggarna Röda Rummet som inte tillhör SP men som vi bär medansvar och är engagerade för.
I det sammanhanget bör också framhållas vårt samarbete med bokförlaget Atremi som genom sin utgivning både stöttar Internationalen ekonomiskt och SP politiskt. Även SP:s studieutskott har möjlighet att samarbeta om publiceringar, där ett flertal ”studiebrev” och videoupptagningar kan användas för studier i både aktuella frågor och med grundläggande socialistisk ideologi och historia. Denna verksamhet är inte minst viktig att utveckla för att nå och utbilda unga i socialistiska idéer och perspektiv. Genom Fjärde Internationalens internationella kursverksamhet och ungdomsläger finns här också en viktig resurs för att vinna en ny generation av unga som tillsammans med andra ungdomar från hela världen kan inspireras, utbyta erfarenheter och lära mer om dagens världsordning och morgondagens möjligheter.
SP:s ansvarigheter och relation med Fjärde Internationalen är en källa både till ideologisk kontinuitet, kunskap och styrka som det är en prioritet för oss att vårda – och bygga vidare på.

Motioner:

Johan Lönnroth: Kommentarer och ändringsförslag till SP:s
Politiska rapport och uppgifter

Jag citerar ur dokumentet i detta format. Mina kommentarer och ändringsförslag i fetstil.
Idag imploderar denna borgerlighet i många länder inför våra ögon, i svenska opinionsunder
sökningar når den inte upp till en fjärdedel av rösterna och utmanas framför allt av ytter
högerns reaktionära populism.

Vi bör vara försiktiga med sådana påståenden. Opinionsläget kan ändras helt inför
valet.

Jag förslår att stycket ändras till:
Idag imploderar denna borgerlighet i många länder inför våra ögon, den utmanas
framför allt av ytterhögerns reaktionära populism.
Åkessons grupp har visat sig vara överlägsna moderater och kristdemokrater när det gäller att
diktera villkoren för Tidösamarbetet, att bevaka att det genomförs och ta hem opinions
vinsterna.

Stryk ”…och ta hem opinionsvinsterna.” Också sådant kan ändras.

I Vänsterpartiets strategiska strävan att efter 2026 ingå i en S-ledd regering har ingått att
trycka undan ställningstaganden och aktörer som på ett eller annat sätt kan tänkas äventyra
projektet. Det har lett till att både kongressbeslut och flera av partiets tidigare hjärtefrågor
marginaliserats eller placerats i malpåse.

Kravet på att sitta i regering är motiverat demokratiskt och konstitutionellt. Självklart
skall partiet eftersträva maximal parlamentarisk makt. Det tvingar inte fram någon
ändrad politisk inriktning. Jag föreslår att stycket ändras till.

Vänsterpartiets ledning har sagt att partiet kommer att rösta nej till varje regering vi
inte själva sitter i. Bra. Men det får inte leda till att kongressbeslut och flera av partiets
tidigare hjärtefrågor marginaliseras eller placeras i malpåse.

Vi behöver bryta med kapitalistisk ”tillväxt” och militarisering för en ned- eller omväxt
anpassad till planetens ekologiska och resursmässiga förutsättningar.
Talet om ”nedväxt” är helt poänglöst. Det är produktionens inriktning som är viktig,
inte volymen. Utbildning, vård, omsorg, kollektivtrafik, förnybar energi kan växa hur
mycket som helst. Och att BNP minskat under kapitalismens kriser eller under krig.

(Ryssland, Ukraina, Gaza) har knappast automatiskt varit bra för klimat och miljö. Jag
föreslår att meningen ändras till:
Vi behöver bryta med produktionens och konsumtionens nuvarande inriktning och med
militariseringen så att produktion och konsumtion anpassas till planetens ekologiska och
resursmässiga förutsättningar.

Johan Lönnroth: Motion till Socialistisk Politiks kongress 2026

Motiveringen till detta förslag ges i boken ”Planen, marknaden, demokratin, revolutionen och
socialismen” (Atremi förlag 2024)

Kongressen föreslås besluta att ändra i grundsatserna för Socialistisk Politik så att det klart
framgår att vår socialism är frihetlig. Den kan i en parlamentarisk demokrati aldrig erövras
genom staten. Den innebär att de arbetande människorna erövrar makt och ägande i företagen.
Den måste få växa fram gradvis och underifrån.