År 2005 ingick den saudiska prinsen Khaled ett försvars- och säkerhetsavtal med den dåvarande socialdemokratiska försvarsministern Leni Björklund, ett avtal som förlängts och uppdaterats av regeringen Reinfeldt. Häri kom senare planerna på att Sverige skulle vara behjälpligt vid uppförandet av en vapenfabrik i landet att ingå, den fabrik som nu hamnat i den politiska hetluften.
Byggandet av anläggningen sågs också som ett led i att knyta närmare band mellan svensk kapitalism och Saudiarabien genom att hjälpa Ericsson och Saab att sälja radarövervakningssystemet Erieye. Till följd av detta samarbete är Saudiarabien idag en av Sveriges viktigaste handelspartner i Mellanöstern med en export på 10 miljarder, varav 2,9 miljarder utgörs av krigsmateriel. Den 9 mars i år medgav till slut också försvarsminister Sten Tolgfors via sin pressekreterare att han givit klartecken till Totalförsvarets Forskningsinstitut(FOI) att via ett bulvanföretag planera för uppförandet av en vapenfabrik i Saudiarabien.
I riktlinjerna som styr den svenska exporten slås fast att Sverige inte skall sälja vapen till stater som befinner sig i väpnad konflikt och/eller kränker mänskliga rättigheter, formuleringar vars syfte främst är att få svenska folket positivt inställd till vapenexporten – att med ett nyspråksgrepp ge sken av att den i själva verket syftar till att skapa fred och demokrati. Detta trots att det sedan länge är väl känt att svenska vapen sedan andra världskriget använts i lejonparten av alla väpnade konflikter i världen.
År 2011 uppgick den sammanlagda svenska exporten av krigsmateriel till 13,9 miljarder kronor, enligt ISP ( Inspektionen för strategiska produkter ) , vilket gör Sverige till världens per capita främste vapenexportör. Mer än 80 procent av det samlade exportvärdet av försäljningen går till Thailand, Saudiarabien, Indien , Pakistan, Storbritannien och USA. Samtliga dessa länder befinner sig i väpnad konflikt och/eller kränker grovt de mänskliga rättigheterna på hemmaplan.
Vapenexporten har alltid varit en bärande grundpelare i den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken. Därigenom tjänar Sverige i realiteten som en imperialismens vapensmedja.
Den borgerliga regeringen säger sig å ena sidan hylla upproren i arabvärlden för demokrati, samtidigt som man har intimt militärt samarbete med Saudiarabien – ett land som med pansarvagnar krossade demonstrationerna i grannlandet Bahrain år 2011. Denna skandalösa affär blottlägger också det absurda faktum att representanterna för riksdagens partier i Exportkontrollrådet har tystnadsplikt, vilket gör ledamöterna till en slags parlamentarisk gisslan och den demokratiska kontrollen av vapenexporten praktiskt taget obefintlig.
Som socialister säger vi därför:
* Stoppa vapenexporten!
* Förstatliga vapenindustrin och ställ om till civil och ekologiskt hållbar produktion!
Intressant?
Bloggat: Svensson1, 2, Röda Malmö, Kildén & Åsman,
I media: DN1, 2, 3, 4, SVD1, 2, 3, 4, 5, 6,
Läs även andra bloggares åsikter om Erieye, Exportkontrollrådet, Inspektionen för strategiska produkter, Leni Björklund, Saudiarabien, Sten Tolgfors, Samhälle, Politik, Vapenexport