Solidaritet med Chiles folk 50 år efter militärkuppen

Tal idag av socialisten Robert Armblad när kuppen i Chile för 50 år sedan uppmärksammades i Växjö:
Kära vänner och kamrater

Mitt namn är Robert Armblad och jag är här idag som representant för Vänsterpartiets nationella ledning. Jag skulle vilja tacka för inbjudan, det är en ära att få tala inför er under dessa viktiga och tunga dagar.

I dagarna är det 50 år sen som Chiles demokrati störtades av en brutal USA-stödd militärkupp. En händelse som fortfarande river upp sår, inte bara i Chile utan även här hos alla tvingades fly och hos de generationer som växt upp i Sverige men alltid delat sina föräldrar och släktingars smärta. Jag förstår att minnena är tunga den här tiden på året, men det är samtidigt nödvändigt att ta fram kraften att orka minnas för att på så sätt förstå vad som hände och utkräva ansvar för de grymheter som skedde. Men också för att kräva rättvisa.

Rättvisa för alla som avrättades, torterades, försvann, som straffades och som tvingades i exil. Rättvisa för alla familjer som splittrades och för alla som aldrig fick återse en förälder eller vän. Vi, tillsammans, kräver rättvisa inte bara för oss själva men också för att lära nutida generationer om vad som har hänt för att på så sätt se till att det aldrig händer igen.
Men vi är också här för att minnas solidariteten. Den internationella solidariteten som växte till stöd för motståndskampen i Chile men också för att minnas solidariteten som växte i exilen mellan er som hade flytt och de ni träffade i ert nya hemland.

I Sverige fanns det redan från början ett starkt folkligt och politiskt stöd för det chilenska folkets kamp för att återupprätta demokratin. Ett av de partier som drev på starkast för att stärka den chilenska motståndsrörelsen var Vänsterpartiet, dåvarande VPK. Våra medlemmar engagerade sig tidigt i Chilékommittén och var med på den första kongressen 1973 och i dess olika lokalföreningar.
Våra politiker drev också Chilesolidariteten på olika nivåer. Våra riksdagspolitiker krävde redan i slutet av 1973 att Sverige skulle smuggla in pengar till den chilenska motståndsrörelsen för att stärka deras kamp. Vi fortsatte kräva i motioner i riksdagen år efter år efter år att fascistjuntan i Chile skulle totalbojkottas och att motståndsrörelsen skulle stärkas. För oss slutade aldrig solidariteten och kraven på rättvisa. Den fortsätter ännu idag.

Som exempel kan jag prata om min kära kamrat Lorena Delgado Varas som sitter i Vänsterpartiets partiledning med mig men som också är en av våra representanter i riksdagen. Hon använder sin plats i riksdagen för att kräva att Sverige ska ta ansvar för sin historiska del i miljöförstöringen i Chile där svenska statliga företag skickade tusentals ton giftigt avfall för att dumpas i juntans Chile. Men hon använder också sin position för att påminna omvärlden om de brott som har begåtts mot Chiles folk, inte bara under Pinochets styre, men även i nutid under högerpresidenten Sebastian Pineras styre.

För under den så hoppfulla sociala revolten i Chile mellan 2019-2021 så möttes de fredliga massorna av ett våld från staten som säkert många här inne och befolkningen i Chile inte hade sett sedan Pinochets dagar. Det var pansarvagnar på gatorna, det var maskerade militärer och det var uttalade våldsstrategier för att straffa folket som krävde förändring. Bland annat att militären och polisen medvetet siktade för att skjuta i demonstranternas ögon och straffa demonstranterna med blindhet för resten av livet.

Mot detta så blev det en internationell proteströrelse mot Pineras styre som kände igen agerandet från en mörkare tid. En proteströrelse som vägrade att detta skulle gå ostraffat igen. Här i Växjö var det många av er som organiserade protester på Speakers Corner. På protesterna här i stan deltog även jag och jag fick möjligheten redan då att tala om Vänsterpartiets stöd för det sociala upproret och om vårt stöd att Sebastian Pinera skulle dömas för sina brott. Sedan dess har vi i Vänsterpartiet, genom vår riksdagsledamot Lorena Delgado Varas, gjort en formell anmälan till internationella brottmålsdomstolen i Haag att Sebastian Pinera ska dömas för vad han och den chilenska staten har gjort.

Men trots våldet och den statliga repressionen så uppnådde det sociala upproret en del av sina mål. Upproret gjorde det tydligt att det är fullt möjligt, inte bara i Chile, att utmana och ifrågasätta maktordningen, kapitalismen och nykolonialismen. Upproret fick igång en ordentlig samhällsdiskussion om Pinochets politiska och ekonomiska arv och gav mod till de som överlevde juntan styre på nytt kräva rättvisa. Och som den då kommande presidenten Boric sa: ”Nyliberalismen föddes i Chile, och här ska den begravas!”. Man fick till stånd en konstituerande församling bestående av olika sociala rörelser som fick skriva ny grundlag för att rensa bort de sista resterna av fascistjuntans politik. Som socialist kan jag beklaga att det progressiva förslaget till ny grundlag som skulle säkra långtgående rättigheter för arbetare, kvinnor, studenter och urfolk inte gick igenom i första försöket. Men det betyder inte att striden är över.

Det är som vi sjöng de där dagarna vid Speakers Corner, ”El pueblo unido jamas sera vencido”, så länge som folket enar sig så är det folket som kommer segra. Och det chilenska folkets längtan om en framtid som inte längre formas av Pinochets förtryck utan istället av Salvador Allendes idéer om jämlikhet, rättvisa och ett socialistiskt Chile är det som till slut kommer segra. Det är jag övertygad om.

Vi ska aldrig glömma eller förlåta det som hände, men vi ska aldrig heller tappa hoppet om en bättre framtid!

Tack för mig.