Över 150 år av historia
Den socialistiska arbetarrörelsen har under mer än 150 år försökt att bygga en arbetarnas international för att hålla ihop över nationsgränserna mot krig, militarism och förtryck, för fred och socialism.
Den Första Internationalen på Marx’ och Engels’ tid bildades 1864 för proletariatets frigörelse från slaveri och exploatering, men gick under när det första arbetarstyret Pariskommunen, krossades 1871. Den Andra Internationalen var den socialdemokratiska som 1914 svek sina fredslöften och i fosterländsk yra gick ut i första världskriget.
När den Tredje, kommunistiska, Internationalen från 1919 förråddes av den sovjetiska stalinistiska byråkratin på 1930-talet fanns en liten grupp revolutionärer som vägrade att ge upp. Stalins svar var att låta massavrätta verkliga och inbillade fiender som ”trotskister”och förvandla den socialistiska drömmen till en fruktansvärd mardröm. 1938, på tröskeln till fascismens inledning av det Andra Världskriget, bildade de en ny internationell samordning för revolutionära marxister: Fjärde Internationalen. Det var en mycket liten organisation, ständigt hotad av och utsatt för fascisternas och stalinisternas terror som mördade förgrundsgestalten och ryske revolutionsledaren Leo Trotskij 1940.
Men Internationalen överlevde. När en ny generation revolutionärer formades i slutet av 1960-talet kom denna lilla international och dess medlemmar att spela en allt mer framträdande roll. Fjärde Internationalens sektioner växte snabbt och många nya kom till. Till den kategorin hör Socialistisk Politiks föregångare från det sena 1960-talet. Dessa var mindre grupper som inte kunde konkurrera med socialdemokratin och kommunistpartierna om avgörande inflytande inom arbetarrörelsen men kunde efterhand göra avtryck i fackföreningar och sociala rörelser. I många länder svarade Fjärde Internationalens partier för viktiga insatser, som den franska sektionens roll i majrevolten 1968 eller den nordamerikanska i antikrigsrörelsen mot Vietnamkriget. Den antikoloniala kampen stod i centrum för rörelsen som under Algeriets frigörelse från Frankrike under tidigt 1960-tal liksom under stödet åt den palestinsk frihetskampen och de afrikanska befrielserörelserna under 1960- och 70-tal. Flera latinamerikanska sektioners deltog aktivt i det revolutionära uppsvinget mot militärdiktaturerna under samma period. Under 1980-talet stod Fjärde Internationalens medlemmar världen över i främsta ledet för solidariteten med folken i Nicaragua och El Salvador.
Även i Sovjet och Östeuropa kämpade Fjärde Internationalen för arbetarklassens frigörelse från det stalinistiska förtrycket. I Tjeckoslovakien försvarade anhängare till Fjärde Internationalen marxismens principer för en demokratisk socialistisk vision under den s k ”Pragvåren” mot den sovjetiska ockupationen 1968. På samma sätt deltog Fjärde Internationalen i stödet åt den fria polska fackföreningsrörelsen Solidarnosc på 1980-talet och för ryska arbetares kamp mot den nyliberala ”chockterapin” och massarbetslösheten på 1990-talet.
Gentemot dagens globala kapitalistiska rovdrift och klimatkatastrof finns inga nationellt avgränsade lösningar. Insikten på 1860-talet om behovet för arbetarklassen att organisera sig över gränserna handlar nu om människornas – och planetens – själva överlevnad. En socialistisk omvandling där människornas och naturens behov sätts före den kapitalistiska vinstakten är idag än mer akut än för 150 år sedan.
I kampen för en socialistisk och ekologisk omvandling på jämlik demokratisk grund – ekosocialism – samarbetar Fjärde Internationalen med alla krafter som kan slå följe en bit på eller längs hela
vägen. Ingen har monopol på den strävan. I många länder verkar Internationalens sektioner därmed tillsammans med eller inom ramen för andra socialistiska riktningar för att förena krafterna, utbyta ideer och vinna nya erfarenheter tillsammans.
Fjärde Internationalen finns i uppemot 50 länder med organisationer av hårt och seriöst arbetande medlemmar som i sitt vardagliga politiska arbete deltar i fackligt uppbygge, i klimatrörelsen och i kamp mot kvinnoförtryck, för demokratiska rättigheter, mot rasism och utsugning av tredje världen för socialistiska utvägar ut dagens kapitalistiska återvändsgränder.