Ledare: Fördöm statskuppen mot Evo Morales

Internationalen # 46 2019

▶Allt stöd till de folkliga rörelserna i Bolivia

▶Solidaritet trots invändningar mot MAS

▶Tillsammans mot högerns kuppmakare

 

Militären i Bolivia har tvingat president Evo Morales, vicepresident Alvaro Linera och senatens ordförande Adriana Salvatierra att avgå. Flera andra politiskt valda ledare från MAS (Movimiento al Socialismo – Rörelsen för Socialism) har också tvingats avgå. Evo Morales har beviljats asyl i Mexiko. På Twitter skriver han själv att han nu lämnar sitt hemland för att söka skydd.
”Snart kommer jag tillbaka med mer styrka och energi”, avslutar Morales inlägget.
Många medlemmar och ansvariga inom MAS har fysiskt attackerats av oppositionsanhängare. En borgmästare från MAS släpades genom gatorna i Vinto. Hon sprutades ner med rödfärg och hennes hår klipptes av. Ett våldsamt hat präglar oppositionens demonstrationer och agerande.
Vad är bakgrunden?
Efter att den sista i raden av militärdiktaturer tvingats bort i början av 80-talet hamnade Bolivia efter några år i en lång period av nyliberal politik. Privatiseringen av vattendistributionen i Bolivias tredje största stad Cochabamba runt år 2000 ledde till omfattande kamp på gatorna och nyliberalismen tvingades på reträtt. Det var genom denna kamp som Morales blev en utmanare på nationell nivå av den traditionella högerns och borgarklassens politiska dominans. När han 2006 valdes till president var det ett nederlag av stora mått för den elit som styrt Bolivia i århundraden.

Morales vann presidentposten men makten över ekonomin och massmedia låg kvar i den ”vita” överklassens och medelklassens händer. Det hat som vällde ut ur TV-apparater och tidningssidor kan vara svårt att föreställa sig för den som inte såg det med egna ögon. I hatet fanns en stark rasistisk ådra. En man från ursprungsbefolkningen utan formell utbildning som president, det var mer än vad många inom den besuttna klassen kunde stå ut med. En President som lät Wipalan – urfolkens flagga – få officiell status, som deklarerade Bolivia som en pluro-nationell republik där mer än 30 urfolksspråk fick officiell status. Som lät traditionella andinska ritualer konkurrera med traditionell katolicism.

Man kan dock inte säga att Bolivias ekonomi tagit steget till socialism. Förstatligande har skett av flera verksamheter som de tidigare nyliberala regimerna privatiserade. Men när det gäller gas och olja så har regeringen framförallt höjt beskattningen rejält och samhället har därmed fått del av vinsterna. Dessa har investerats i fattigdomsbekämpningen.
Vicepresidenten Alvaro Linera har slagit fast att han anser att Bolivia, på det stadium landet befinner sig och med en så liten arbetarklass, inte är moget för ”socialism” utan att det är en speciell form av progressiv ”andinsk kapitalism” man ska bygga.
Om detta kan man diskutera. Faktum är att Evos rörelse vilade på urfolks-bönderna som utgör en majoritet av landsbygdsbefolkningen. För första gången hade denna del av befolkningen en representant i presidentpalatset. Och det innebar att de välbärgade, så länge en militärkupp inte var möjlig, tvingades leva med situationen. Ett tag såg det också ut som att den ekonomiskt stabila situationen skulle leda till att spänningarna avtog i det bolivianska samhället. Men de blossade upp igen.

Högern har inriktat sig på att Evo ställde upp till omval trots att konstitutionen förhindrade det. Han lät organisera en folkomröstning 2016 om huruvida han skulle kunna få ställa upp ytterligare en gång. Han förlorade folkomröstningen men högsta domstolen presenterade ett utslag som slog fast att det var okej i alla fall. För detta har Morales kritiserats även av människor som anser att han genomfört mycket bra politik. Här måste man fråga sig om inte Morales och MAS begick ett ödesdigert misstag. Man borde lanserat en annan kandidat. Om nu konstitutionen begränsade antalet ämbetsperioder så borde MAS kunnat löst det. Nu gav MAS högern en helt onödig möjlighet att driva en subversiv antidemokratisk politik under täckmanteln av demokratisk omtanke.
Strulet vid rösträkningen gav ytterligare möjlighet åt högern som mobiliserade sina supportrar i våldsamma upplopp.

Högern har stöd av stora delar av medelklassen i städerna. En medelklass som vacklar mellan kapitalistklassen på ena sidan och bönder och arbetare på den andra. Och medelklassen är stor i ett land som Bolivia. Det är inte första gången i Bolivias historia som småborgare vunnits för statskupper i elitens och högerns intresse.
Högern kommer att gå så långt de kan. Trycka tillbaka landvinningarna för bönder, urfolk och fattiga. Dom kommer att attackera den pluro-nationella konstitutionen.
De kommer att med hot och öppet våld försöka kväsa allt vad vänster heter. Latinamerikansk höger och borgerlighet är kapabla till vilka illdåd som helst. Och till vilka lögner och falska nyheter som helst. Som tyvärr förs vidare av massmedia i länder som Sverige. Ett exempel är att man nu försöker få folk att tro att Morales valseger berodde på valfusk. Det man i verkligheten diskuterat är om han vann med mer än 10 procent eller inte. Om det var mindre än 10 procent så skulle han vara tvingad till en andra valomgång. De amerikanska staternas organisation (OAS) reste först frågetecken angående stoppet i valsedelsräkningen. Evo kom då överens med dem om omräkning . Den borgerlige kandidaten Mesa vägrade gå med eftersom han inte fått vara med på mötet med OAS. Evo föreslog då nyval. Men då hade redan högern och OAS blodvittring. Poliser hade börjat gå över till högerdemonstranterna. Hela detta förlopp beskrevs i svensk radio som att ”valfusk var konstaterat”.
Oavsett om man varit en MAS-anhängare som stött Evo Morales i alla turer eller om man tillhör en vänster som också riktat kritik mot olika aspekter av regeringens politik, så måste nu alla stå skuldra vid skuldra mot den reaktionära våldsvåg som släppts lös. Även om man ansett att Evo inte borde ställt upp i det senaste valet och att MAS borde fört fram en annan kandidat, får detta inte stå i vägen för ett gemensamt försvar mot högerns stormtrupper som nu bränner, misshandlar och hotar och snart kanske kommer att organisera lynchningar.

Allt stöd till den bolivianska vänstern, folkrörelserna, fackföreningarna och alla demokratikämpar som nu attackeras av högern!

Lämna ett svar