Och vi som vant oss vid att aldrig få uppleva en seger! Nu är det 2011. Inte för första, inte för andra, utan för tredje gången detta år får vi se människor rusa ut på gatorna i extatiskt jubel, tända natthimlen med fyrverkerier, hamra på diktatorns porträtt, dansa in gryningen, förvånat se sig om i friheten och gråta ut sin glädje över att tyrannen har fallit efter alla dessa år. Nyp dig själv i armen: nu är det 2011 och folket på gatorna kan segra igen.
[…]
Nej, detta är inte Nato:s seger. Det är en seger för Libyens studenter och hemmafruar, ingenjörer och stålarbetare, taxichaufförer och advokater, för alla de som reste sig mot Gaddafi i februari och sedan dess har lärt sig, som enkla amatörer, att bygga om maskingevär och övermanna krypskyttar, säkra flanker och organisera offensiver, sända radio och ge ut tidningar, baka pizza till fronten och läsa poesi på Frihetstorget och hålla hemliga och öppna möten: det är de som nu befriar Tripoli.
Läs hela inlägget i Aftonbladet.
Intressant?
Bloggat: Svensson, K &Å1, 2, Röda Malmö, Annarkia, Röda Lidköping,
I media: SVD1, 2, 3, 4, 5, 6, DN1, 2, 3, 4, 5, 6, GP1, 2, 3, 4, SR,
Läs även andra bloggares åsikter om Libyen, Tripoli, Ghaddafi, Revolution, Diktator, Uppror, TNC, Benghazi, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Socialistisk Politik
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.