– Min familjesituation tillåter mig inte i nuläget att sitta i fängelse. Svaret från Helene Öberg, miljöpartiets företrädare i Stockholms landstings hälso- och sjukvårdsnämnd, sammanfattar vad som står på spel. Där ”marknaden” klampar in, kastas demokratin ut. Där riskkapitalet breder ut sig, tystas det offentliga samtalet. Det var vid protestmötet mot upphandlingen av Sankt Görans sjukhus den 27 mars som oppositionspolitikerna fick frågan: ”Men varför bryter ni inte tystnadsplikten?”
Bakgrunden var det exempellösa hemlighetsmakeriet kring den största upphandlingen av ett akutsjukhus som genomförts i Europa. Hela 14 miljarder kronor stod på spel för drift av sjukhuset i ytterligare minst nio år, och processen styrdes stenhårt.
Det borgerliga landstingsstyret med Filippa Reinfeldt i spetsen förbjöd landstinget att lägga ett eget bud. Här var bara kapitalistiska företag aktuella. Inget beslut skulle fattas i landstingsfullmäktige, endast av den lilla hälso- och sjukvårdsnämndens femton ledamöter – eller snarare av den borgerliga majoritetens tio. Tolv dagar hade de folkvalda på sig att ta ställning, utifrån ett tunt tjänstemannaförslag på 18 sidor – alternativt tusen sidors underlag. Materialet hade klassats som ”top secret” och ledamöterna strikt bundits av, vad Dag Larsson (S) kallade, ”extrem sekretess”. Inga diskussioner fick föras med partikamrater utanför nämnden, än mindre med oberoende experter för att inte tala om väljare och allmänhet.
Bara en vecka efter upphandlingen, där Capio med sina riskkapitalbolag i ryggen gjorde jackpot, står det klart att även landstingets upphandlare stångat pannorna mot sekretessmuren. Under hela upphandlingen, visar offentliggjorda dokument (DN 2 april), vägrade Capio att lämna all den information landstinget begärde. Landstingets tjänstemän föreslog till och med vid ett tillfälle att Sankt Görans sjukhus borde återtas i egen regi för att få insyn i bolaget, alternativt att Capio skulle stämmas eller uteslutas från upphandlingen.
– Capio kan inte tvingas lämna ut all sin information, de skulle kunna lida skada om konkurrenterna fick reda på allt om dem, försvaras bolaget av Konkurrensverket (DN 2 april).
Sådan är verkligheten när kapitalet inte längre styr bara genom att sätta ramarna utan genom att i bokstavlig mening invadera beslutsorganen. Demokratins normer ersätts av det privata näringslivets, öppenhet av tystnad. I en tid när folkliga uppror rasar mot världens antidemokratiska tystnadsregimer går Sverige åt motsatt håll.
Den onda cirkeln måste brytas, massprotester byggas mot fortsatt utförsäljning, allt hemlighetsmakeri dras ut i ljuset. Här kan folkvalda oppositionella göra en ovärderlig insats genom att öppet informera om vad som pågår och ge högaktningsfullt tusan i odemokratisk sekretess. Skulle så vara: Gå i fängelse! Men passera gärna ”Gå”. Där är vi många som står redo att följa er för att stoppa dagens finanspolitiska monopolspel med den välfärd vi byggde upp tillsammans.