Du vet det. Jag vet det. Hade någon av oss blåst vår arbetsgivare på 130 tusingar så hade farbror blå knackat på dörren. ”Men det var inte meningen”, hade du kanske sagt. ”Jag tänkte inte på…”. Snutarna hade säkerligen haft svårt att hålla sig för garv om du fortsatte: ”Men jag lovar att betala tillbaka!”.
Inom kort hade du suttit i igenbommad cell. Utan rika och justa vänner eller släktingar hade du förmodligen förlorat din lägenhet eller missat avbetalningarna på huslånet. Jobbet hade du fått kicken ifrån. Nån a-kassa hade du inte varit berättigad till när du väl på nytt hade försökt ordna upp ditt liv. Du hade på rätt många sätt och vis varit fett körd. Paria. En fifflare. Så enkelt är det.
Juholt försökte inför sossarnas partiledarval snacka ”med bönder på bönders vis”. Han kallades arbetargrabb, trots att den enda han pysslat med förutom politiken var som journalist på en lokal tidning i Oskarshamn. I retoriken kunde man få intrycket att han stod till vänster, och många hoppades på att vandringen mot mitten skulle avstanna. Nu vet vi bättre. Nu vet vi vad han och hans wannabe-brat-polare Tommy Waidelich går för. Samma gamla borgerliga politik, ja rentutav en budget som står till höger om regeringen Reinfeldt anno 2006. Ska man skratta eller gråta? Hur kan folk fortsätta rösta på detta parti? Vadan detta sjävplågeri? Egentligen kan man fråga sig vad som är värst: Att Juholt snor åt sig eller att de svenska arbetarna – oavsett om de har arbete, är arbetslösa, pensionerade, eller sjukskrivna – fortsätter att piska sig själva val efter val. Vi vet ju att sossarna inte är någon väg ut. Vi vet att de sedan länge inte är att förlita sig på.
Det är inte så att vi står maktlösa. I arabvärlden har man störtat flera diktatorer. I Chile står 80% av befolkningen bakom de strejkande studenterna. I Israel har en halv miljon människor påbörjat kampen mot det ekonomiska- och politiska systemet. I Grekland gör folkmajoriteten allt för att tvinga eliten att betala för den kris som de skapat. I England organiserar man sig i väldiga nätverk. I USA ser vi nu en mäktig, modern rörelse avancera från stad till stad, från torg till torg. Protesterna på Wall street började med en affisch och en kallelse som samlade några hundra personer. Nu är man tiotusentals. Någonting händer därute. Människors medvetande förändras, och många vittnar om att de aldrig mått bättre, eller känt en större lycka än den när de tillsammans med andra tar ansvar för sin framtid. Nu när andra visar vägen har vi inte längre några hållbara ursäkter.
Kräv din rätt till lycka – Gör uppror!
http://rodalund.wordpress.com/2011/10/08/muppen-juholt-och-ett-mojligt-uppror/
