I ett klipp från 1997 som ännu ligger på SVT-play låter Janne Josefsson ekonomiprofessorn Marian Radetzki ge sin bild av vad som krävs för att få rätsida på ekonomin. Till skillnad från politiker som behöver tänka på opinionssiffror kan han tala fritt ur hjärtat och hans program är enkelt: halvera lönen för alla lågpresterande med ”knaper utbildning” och ”obefintliga kompetenser”.
Eftersom ”hungriga lejon jagar bäst” ser han just hunger som ”ett väldigt incitament”. Problemet med att de berörda troligen inte skulle uppskatta förslagen gör dock att hinder som fackföreningar och demokratiska val först måste övervinnas.
Då kunde man rysa åt en sådan extrem vision (eller, om man var lagd åt det hållet, längtansfullt drömma om den). Idag håller den på att förverkligas inför våra ögon när ”opolitiska teknokrater” ersätter valda regeringar i Grekland och Italien för att genomföra hårda nedskärningar. Som om skatter, pensioner, vård och barnbidrag inte vore politik och det funnes objektiva ekonomiska sanningar, ovanför alla motstridiga klassintressen!
Över hela Europa jublar politiker och ledarskribenter när demokratin devalveras och sprider bilden av lata och oansvariga greker. I verkligheten lever var femte grek under fattigdomsgränsen och ordföranden för landets sektion av läkarorganisationen Médecins du Monde vittnar om att antalet undernärda barn nu ökar för första gången sedan andra världskriget. Och det krävdes inga kuppöverstar med pansarvagnar på Atens gator, det räckte med fjärrstyrning från EU och IMF.
Denna avdemokratisering är inget nytt, bara en hårdhänt tillämpning av det Carl Bildt en gång kallade ”den enda vägens politik” där politikerna alldeles frivilligt överlämnat viktiga delar av sin makt i ”experternas” handelshögskolade händer. Kreditmarknaden avreglerades, riksbanken drogs undan politisk kontroll, ”utgiftstak” bakband de folkvalda och så vidare.
När överheten för ett knappt århundrade sedan gav vika för kraven på demokrati var det bland annat för att dämma upp hotande revolutioner, en lärdom som tycks ha bleknat. För i ett Europa där barnen hungrar samtidigt som de demokratiska säkerhetsventilerna täpps till kommer vi ”lågpresterande” säkert att ge oss ut på jakt. Dock är det inte alls säkert att bytet vi då tar sikte på blir det som Radetzki och hans gelikar tänkt sig.
Lars Henriksson, medlem i Socialistiska Partiet, i dagens Göteborgs Posten
Upptäck mer från Socialistisk Politik
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.