Uttalande från SP: Krisen i Ukraina

Putinregimen har så beslutat sig för att erkänna de av rysktalande dominerade utbrytarrepublikerna Luhansk och Donetsk som självständiga. Man är uppenbarligen nu på väg att skicka in ”fredsbevarande” trupper i området.
I ett tal underkände Putin i princip idén med ett självständigt Ukraina. Historiskt är Ukraina ryskt och bildades av bolsjevikerna, menade han, och passade därmed på att ytterligare accentuera sin antikommunistiska strävan att återknyta till tsarismen. Denna strävan blev också övertydlig i det sätt som beslutet fattades på. Putin sittande själv vid ett skrivbord och hans råd sittande i klump på stolar med långt avstånd från honom. Allt i en enorm vitmålad sal med guldornamentik på väggarna. Han till och med mästrade en av rådgivarna som, enligt honom själv, uttryckte sej oklart.
Republikerna Luhansk och Donetsk uppstod efter att delar av befolkningen i östra Ukraina inte kunde acceptera antiryska och högerextremistiska krafter som kom att kontrollera den Ukrainska regeringen efter kuppen för åtta år sedan. Sedan dess har ett destruktivt krig, ibland pyrande, ibland uppflammande, rått i östra Ukraina.
Varken den ukrainska eller den ryska regeringen har tagit de steg, inte nödvändigtvis komplicerade, som krävts för en demokratisk och fredlig lösning. Även på den ryska sidan har högerextrema nationalistiska krafter stärkts i konflikten.
För Ryssland har faran för en ukrainsk NATO-anslutning varit central. Faktum är att Sovjetunionens dåvarande ledning, vid skrotandet av Warszawa-pakten, fick löfte om att NATO inte skulle utvidgas. Ett löfte som Väst helt struntat i. Rysslands misstro är förståelig, men Putinregimens agerande är kontraproduktiv. Man kommer osvikligt att tänka på Stalins agerande vid andra världskrigets början, då Finland och de baltiska staterna angreps med syftet att öka Sovjetunionens säkerhet inför ett tyskt anfall. Men resultatet blev det motsatta. Det är ytterst osannolikt att den finska borgarklassen skulle kunnat få med det finska folket i fortsättningskriget i allians med Hitlertyskland om inte Stalinregimens överfall och Vinterkriget 1939 hänt. De baltiska högerkrafterna kunde också få stöd för sin uppslutning mot Sovjetunionen när den senares styrkor drevs ut av den tyska offensiven. Förvisso redan existerande antisemitiska och fascistoida rörelser i de baltiska länderna stärktes genom den sovjetiska ockupationen.
Det råder ingen tvekan om att antiryska, högerextrema och provästliga riktningar stärks i det ukrainska samhället p.g.a. Putins agerande. En massiv propaganda väller nu fram i massmedia i Europa, USA och även i Sverige. En propaganda som ska få oss att se NATO-blocket och dess hangarounds (Sverige till exempel) som demokratins skinande försvarare. Man vill få oss att glömma Västsidans uppbackning av Israels annekteringar, ockupation och fördrivning, liksom USA:s stöd till varenda högerregim och högerkupp i Latinamerika. Över hela världen har Väst-imperalismen hjälpt de besuttna klasserna att hålla arbetare och fattigbönder nere. I Indonesien kostade det en halv miljon människor livet. I Indokina miljoner. Går vi till närtid kan vi nämna Libyen och Irak. Med flera.
Den konflikt som nu har sitt centrum i gränslandet mellan Ryssland och Ukraina är ytterst en konflikt mellan mäktiga kapitalistiska krafter. För oss arbetare och socialister gäller som alltid: Fiendens fiende är inte vår vän! Vår linje är arbetarnas solidaritet över gränserna. De ukrainska och ryska arbetarna måste vända reaktionär nationalism ryggen. Vi i Sverige måste konfrontera det krigshetsande etablissemanget med Peter Hultqvist och Ann Linde i spetsen.
Socialistisk Politik 220223

 

 

Lämna ett svar